Igar runt lunch klevs det ombord pa en buss som tog oss fran Mexico Citys 2000 meter over havet ner till Oaxaca, 1600 meter over havet, sex timmar soder ut. Vagen dit var helt enormt fin, finaste landskapen jag har sett hittills, till och med battre an Nya Zeeland. Alla, bland dessa jag, har val fordomen att det i Mexico kryllar av kaktusar! Detta visade sig aven vara fallet, fast i betydligt storre skala an jag jag tidigare kunnat ana. Det vaxte bokstavligt talat skogar av kaktusar hela vagen ner till Oaxaca. Langa, buskiga och runda!
Val framme i den Mexicanska smastadsidyllen (265 000 invanare) infann sig en bykansla. Gatorna ar smala och manniskorna ar sma. Vi ar inte sakra men vi antar att det ar mycket urinvanar blod i den har stan, det vill saga indianblod, en del gamla damer pa marknaderna gar endast till axeln pa Petra. Och hon ar ju faktiskt inte kand for att vara lang, sa ni kan ju tanka er!
Sen vi kom hit har vi konstant umgatts med tva brasilianskor vilka vi traffade pa bussen hit. Och val pa hostelet stotte vi aven pa en skaning och tva britter fran hostelet i Mexico City. Tillsammans svangde vi vara lurviga pa stans enda nattklubb till klockan fem i morse. Blir nog en favorit i repris ikvall! Det kanns som att man far passa pa att festa i Mexico, da kommande lander kanns en aning mindre lampliga for denna aktivitet, men va vet jag, kan va tvartom!
Trots gardagens sena kvall tog vi oss upp och ut pa en sex timmar lang stadsvandring ihop med brasilianskorna. Starkt jobbat jamfort med britterna och skaningen som sover fortfarande! Och da ar klockan har snart 18. Reprisen borjar ju om nargra timmar.
Vart att namna fran dagens stadsvandring ar maten. Forst blev det tva tortillas med kaktus och notkott vilka foljdes upp av en pase grillade grashoppor med chilismak, ska tydligen vara en av Oaxacas specialiter, smakade chips!
Imorgon ar tanken att vi ska aktivisera oss utanfor staden. Antagligen vid ett vattenfall med tillhorande varma kallor. Darefter tar vi en nattbuss (forsta klass sa den ar saker!) till zapatist rorelsens ursprungsstad, San Cristobal De Las Casas, vilken aterigen kommer ta oss till en altitud likvardig Kebenkaises.
Det var allt for nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kul att både du och Petra skriver i bloggen. Intressant läsning för oss som får stanna i Hamnboan. Du kan hälsa Petra att virke är beställt för Petras annexbyggnad. Vi kör i gång direkt efter midsommar, så när ni kommer hem ska huset stå färdigt. Hälsa till zapatisterna! Sköt om er båda!
Skicka en kommentar