Efter att ha stigit upp klockan 05.00 pågrund av den tidiga, avsedda(!), hämtningen, stressat, packat och checkat ut från hostelet blir vi självklart, som så många gånger tidigare, upplockade 45 minuter för sent. När det handlar om att man mister sömn kan dom väl i alla fall försöka hålla tiden tycker man! Men nej.
Även leden tog sin början med ett bakslag. När vi kom till första check pointen, där man tar sig in på och påbörjar själva leden, hade företaget vi skulle gå med fummla till det med tillstånden. Eller rättare sagt var det nog teknikkrångel, men dom kunde ju faktiskt haft med sig en papperskopia eller liknande! För vi fick ju faktiskt vänta i över två timmar innan det hela kunde ta fart. Vi som hade stigit upp vid fem och allt! Då var inte humöret på topp. Som tur var så blev aldrig värre. Organisationen, Andean Life, höll mycket höga mått resterande dagar, mycket höga till och med!
Första dagen....
Andra dagen...
Tredje dagen....
Fjärde dagen började tidigt. Detta pågrund av att vi skulle nå fram till Machu Pitchu i soluppgången. Även om morgondimman överhängde ruinerna, observerade från "the sun gate", en aning blev detta en öförglömlig syn. Lugnet, luften och underverket. Dock med viskande från en mindre hjord turister men vad gjorde väl det, man vill ju dela det hela med någon! Väl framme vid, den fortfarande växande, incastaden tog Row med oss på en guidning. Vi fick även nästintill oändlig tid på oss för egen upptäckt. Efter fura timmar, och en aning illamående, bestämde vi oss dock för att lämna stället. Likaså gjorde Row och amerikanarna, detta i Perus dyraste buss, 7 dollar för 25 minuter. Vilken tog oss till Aguas Caliente, vart ifrån Perus dyraste tåg, efter några hejdå öl med Row och folket från detroit, tog oss tillbala till Cuzco.
Även leden tog sin början med ett bakslag. När vi kom till första check pointen, där man tar sig in på och påbörjar själva leden, hade företaget vi skulle gå med fummla till det med tillstånden. Eller rättare sagt var det nog teknikkrångel, men dom kunde ju faktiskt haft med sig en papperskopia eller liknande! För vi fick ju faktiskt vänta i över två timmar innan det hela kunde ta fart. Vi som hade stigit upp vid fem och allt! Då var inte humöret på topp. Som tur var så blev aldrig värre. Organisationen, Andean Life, höll mycket höga mått resterande dagar, mycket höga till och med!
Första dagen....
Andra dagen...
Tredje dagen....
Fjärde dagen började tidigt. Detta pågrund av att vi skulle nå fram till Machu Pitchu i soluppgången. Även om morgondimman överhängde ruinerna, observerade från "the sun gate", en aning blev detta en öförglömlig syn. Lugnet, luften och underverket. Dock med viskande från en mindre hjord turister men vad gjorde väl det, man vill ju dela det hela med någon! Väl framme vid, den fortfarande växande, incastaden tog Row med oss på en guidning. Vi fick även nästintill oändlig tid på oss för egen upptäckt. Efter fura timmar, och en aning illamående, bestämde vi oss dock för att lämna stället. Likaså gjorde Row och amerikanarna, detta i Perus dyraste buss, 7 dollar för 25 minuter. Vilken tog oss till Aguas Caliente, vart ifrån Perus dyraste tåg, efter några hejdå öl med Row och folket från detroit, tog oss tillbala till Cuzco.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar