22-23 augusti. Atlanta hade vi endast tänkt på som ett kort stopp, nästintill onödigt, för att byta flyg hem mot Svedala, vi försökte till och med att boka om biljetten, men på grund av priset (1200 kr per person) bestämde vi oss ändå för att spendera dessa två dagar i den amerikanska södern. Nu är det ju så, turligt nog, att när förväntningarna är små så blir det ju faktiskt ofta bra, detta visade sig även bli fallet Atlanta!
Efter ett omtumlande nattflyg och en mindre tidsomställning kunde vi avträda flyget åtta timmar efter midnatt . Eftersom Trinh , vars soffa vi skulle "surfa", hade ett läkarbesök inbokat bara en och en halv timme efter landning och därefter var tvungen att jobba fick vi spendera dagen själva. Hade det varit Sverige hade det ju självklart varit möjligt att hinna men i USA är man ju så rädd för sk "terrorister" att det tar tredubbla tiden att komma ut från en flygplats! Ta av sig skorna, hämta väskan, lämna väskan igen, hämta väskan än en gång fem interntågstationer bort och sist men inte minst två passkontroller. Jag förstår inte.
Väl inne i stan ville vi låsa in våra väskor i något slags förvaringsskåp. Men, återigen, pågrund av den mycket överdrivna rädslan för terroristdåd var ju inte det möjligt. Det finns inga förvaringsskåp i Atlanta fick vi veta på en turistbyrån, jag antar att det är likadant i övriga landet. Vi hade dock tur, efter en mindre övertalning, och fick förvara våra väskor på turistbyrån. Alltså, utöver tjafset om terrorister, delade i alla fall lokalbefolkningen med sig utav ett bra första intryck!
Vi besökte under dagen, något trötta, Martin Luthers visitors center och World of Coca-cola. Det förstnämda stället var både riktigt intressant och uppe på detta även gratis. Det sistnämnda var dyrt, 15 dollar per person, och visade sig vara uppbyggt som någon slags themepark. Det kryllade av coca-cola överviktiga ungar! Precis som på Liseberg kan dom köpa årskort där. Detta skulle av vissa kunna anses mindre hälsosamt då höjdpunkt på detta ställe, vilket faktiskt gjorde besöket värt pengarna, var provsmakningen. Alla Coca-Cola companys drycker fanns att tillgå. En del goda, en del mycket mindre goda. Den klassiska varianten återstår som min favorit. Värt att nämnas är kanske att Coca-Cola har sitt ursprung i Atlanta, från slutet av 1800-talet, vilket alltså är skälet till Coca-Cola Worlds existens i stan. All historia man fick ta del av kändes tyvärr en aning vinklad. Kan inte hela historien men jag vet att dessa stora amerikanska bolag inte påverkar den latinamerikanska världen i bra mån, i alla fall inte så pass bra som dom själva framställde sig. I det stora hela ett intressant, om något jätte amerikanskt, besök!
Efter en promenad genom OS-parken blev vi uphämtade utav Trinhs syster, Kim, i en Volvo V70, vilken tog oss till Midtown. Dessa kvarter hör till de finare i Atlanta. Trinh visade sig vara advokat med en Princeton examen! Mer välutbildad än, eventuellt, blivande vicepresidenten. Tyvärr verkade hon dock även vara arbetsnarkoman:) På grund av detta spenderade vi större delen av tiden med Kim. Efter hämtning av väskor och inpackning i lägenheten bar det av mot poolen. En pool i sann Melroce place anda! En innergård med omkringliggande lägenheter och Atlantas skyline i bakgrunden. I den amerikanska kvällssolen delade vi resminnen, vi från Latinamerika och hon från Europa.
Kommande kväll och kommande dag bjöd på, vilket jag aldrig kunnat ana, två av resans absoluta topp middagsupplevelser. Den första på en koreansk restaurang och den andra på en typisk sydstats restaurang. Koreanska maten var riktigt god, så mycket nya smaker, dessutom blev vi bjudna av advokaten. Vad är väl 120 ynka dollar liksom. Andra middagen mättade våra magar i ett dygn. Den även äcklar oss en aning, med sin friterade onyttighet, än i dag!
Jag åt: Fried chicken, macaroni & cheese, Fried okra, cornbread, peacon pie...och...
Petra åt: ska kolla upp det!
Kan nog nästan inte bli mer södern än så. Tillställningen var alltså inget vidare rent matmässigt men en desto mer givande kulturell upplevelse!
Resterande vistelse inehöll även ett besök i Martin Luthers Kings Jr. födelsehus. Vi ingick i en grupp på 15 besökare. Samtliga av dessa, exklusive oss, var afroamerikaner från andra stater. Enligt Kim, som gjort det här 10 gånger förrut med andra couchsurfare, är de enda vita som besöker huset och kvarteren från Europa. Detta verifierar, mer än mycket, hur bakåtsträvande och trångsynta människor i denna del av USA faktiskt fortfarande är! Denna trångsynhet var, enligt Kim, skälet till att hon så snabbt som möjligt skulle flytta tillbaka till New York, vart hon redan levt i fyra år. En av få städer man kunde få vara vegan i utan att ständigt bli ifrågasatt. Detta därför att staden är så pass mångkulturell och innehåller alla typer av alla typer. Metropolitan är ordet! New York var också, enligt Kim, den absolut bästa staden i landet, tillsammans med San Fransisco, att bo i om man flyttar till USA utifrån för jobb, studier eller dylikt.
Atlanta är faktiskt staden för ett av USA bästa tekniska universitet, Georgia Tech, vilka häftigt nog har ett utbytesprogram med Chalmers. Få se om det bär av tillbaka för en längre vistelse under mitt fjärde år.
Många vettiga konversationer med två mycket vettiga amerikaner senare åkte vi hem. Hem till vardag, skola och, efter två och en halv månad på resande fot, mycket uppskattade rutiner! Främst havregrynsgröt till frukost istället för pankakor.
Förresten, jag ångrar att vi inte nyttjade couchsurfing (www.couchsurfing.com) mer, det är tio gånger roligare och lika många gånger mer givande än att bo på ett hostel. Ha det i åtanke nästa gång ni reser!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar