Camino Inca con cuatro americanos de Detroit - Cuzco, Peru

Efter att ha stigit upp klockan 05.00 pågrund av den tidiga, avsedda(!), hämtningen, stressat, packat och checkat ut från hostelet blir vi självklart, som så många gånger tidigare, upplockade 45 minuter för sent. När det handlar om att man mister sömn kan dom väl i alla fall försöka hålla tiden tycker man! Men nej.

Även leden tog sin början med ett bakslag. När vi kom till första check pointen, där man tar sig in på och påbörjar själva leden, hade företaget vi skulle gå med fummla till det med tillstånden. Eller rättare sagt var det nog teknikkrångel, men dom kunde ju faktiskt haft med sig en papperskopia eller liknande! För vi fick ju faktiskt vänta i över två timmar innan det hela kunde ta fart. Vi som hade stigit upp vid fem och allt! Då var inte humöret på topp. Som tur var så blev aldrig värre. Organisationen, Andean Life, höll mycket höga mått resterande dagar, mycket höga till och med!

Första dagen....

Andra dagen...

Tredje dagen....

Fjärde dagen började tidigt. Detta pågrund av att vi skulle nå fram till Machu Pitchu i soluppgången. Även om morgondimman överhängde ruinerna, observerade från "the sun gate", en aning blev detta en öförglömlig syn. Lugnet, luften och underverket. Dock med viskande från en mindre hjord turister men vad gjorde väl det, man vill ju dela det hela med någon! Väl framme vid, den fortfarande växande, incastaden tog Row med oss på en guidning. Vi fick även nästintill oändlig tid på oss för egen upptäckt. Efter fura timmar, och en aning illamående, bestämde vi oss dock för att lämna stället. Likaså gjorde Row och amerikanarna, detta i Perus dyraste buss, 7 dollar för 25 minuter. Vilken tog oss till Aguas Caliente, vart ifrån Perus dyraste tåg, efter några hejdå öl med Row och folket från detroit, tog oss tillbala till Cuzco.

Cuzco, Peru

....kommer snart...

Indigenas en el lago de mas alto del mundo - Puno y Lago de Titicaca, Peru

Efter att bussen brakat tre kvartet från buss....

El canon mas grande del mundo - Arequipa y Colca County, Peru

Efter misslyckade flygreservationer och annat resetrubbel har turen nu vant! Det hela borjade med tva natter, mycket kalla sadana , i Perus nast storsta stad Arequipa. Redan forsta anblick av staden, det vill saga flygplatsen, verifierade varan farhaga, turtistinvasion! Tror inte det kan bli mer "gringo trail" an sodra Peru i hela latinamerika. Varannan manniska man moter pa stan ar vasterlanning. Pa ett satt ar det lite trakigt men samtidigt gor det ju det hela mycket enklare. Vi har hittills rest genom sa manga "dodsstader" och ovalkommnade platser att det nastan kanns skont att snabbt och enkelt kunna fa allt ordnat i form av tours och liknande. Det basta ar egentligen att aven den aldre generationen latt kan ta del av detta, nagongang i livet, maste se land och kultur. Finns inte en likhet med Mallorca! Guiderna pratar allt fran tyska, franska och engelska. Om nagra ar pratar dom sakert svenska ocksa!

Det dar med tours da. Det ar man ju en aning skeptisk till egentligen, vi hare ju inte gjort nagot sadant tidigare, fordomen ar ju att det ska kannas just Mallorca och oakta. Vi har i alla fall gjort en sadan nu. En bussresa i Colca County. I en grupp pa 12 personer; varav halften var peruaner, två belgare, två hollandare och så vi, två svenskar. Vi besökte, eller körde igenom, första dagen ett naturreservat var alpackor, lamor och vicunas rörde sig, helt vilt, i stora flockar enligt bilden. Därefter besöktes 5 av de 17 små colca byarna och sist men inte minst, världens största kanjon, Colca Canyon! Dubbelt så djup som dess motsvarighet i USA , vilken visseriligare var en aning finare rent geologiskt, men som sagt , en aning mindre! Jag är inte säker, en peruan i rullstol påstod i alla fall så, att kondoren, världens största fågel, bara finns i Peru. Vi såg 7 stycken sådana, på nära håll, segla över oss och kanjonen. Detta ogonblick ligger nu delad etta med vyerna fran Cotopaxis glaciar.

En trip enligt detta schema hadeantagligen varit mycket mer komplicerad att göra på egen hand, främst hade det tagit mycket längre tid. Och jag, vi. hade absolut inte velat missa den. Höjdpunkten måste ha varit att få se byarna. Många hemma i Sverige kan inte tänka sig på långa vägar hur primitivt människor fortfarande lever här. Mat för dagen är vad allt handlar om.

Ett klagomal med denna tourpryl är dock alla dessa, vilka jag tror det är mycket av, kommisions pengar framst i form av matstoppen. Vi åt på riktiga turistrestauranger. Visserligen erbjöd två av dessa välsorterade buffer vilka var mycket bra. Men samtidigt inger det ju inte samma känsla som att sitta på en lokal gaturestaurang med uteslutande lokalbefolkning, som smyg pekar på en, medan man äter. I och for sig hade vi kanske inte fatt prova alla dessa peruanska delikatesser pa detta vis. Sammanfattningsvis finns det ju faktiskt positiva och negativa sidor med allt , men i varat lage for stunden, mest positiva!

Nasta tour, efter en nattbuss, idag torsdag, till Lake Titicaca och dess oar. T ror dock inte detta paket innehaller dessa middager! Mest ett paket med ordnad transport, boende i vardfamilj och sadana forenklande atgarder!

Nagra ord om Arequipa som stad. Egentligen är alla städer vi besökt hittills uppbyggda på samma sätt, på kolonialt vis, med ett torg och en katedral i mitten och sen bygger allt vidare utan på det. Därför finns det inte så mycket att säga egentligen. Jag har i alla fall ätit både alpacka och struts! Strutsen var helt klart bäst. I övrigt ar staden lungn och saker. Finaste kolonial kyrkan med tillhoreande torg sa har langt. Fort visso, som tidigare, ar aven har fattigdomen valdigt spridd. Mangas levebrod, speciellt i de sma byarna utanfor Arequipa, lever pa att kla upp sig i nationaldress med en alpacka vis sidan om for att turister ska fotografera dom mot dricks. Detta kan inte ge manga soles om dagen.

Bussen börjar närma sig avgång; mot Puno, Titicaca och dess flytande, handgjorda, vassöar!

Transbordamos en el norte - Piura, Peru

...fyller pa har snart.. roligare att skriva om kondorer, kanjoner, alpackor och strutsar an grinig flygplats personal!

Cotopaxi fue dificil, terminamos muertos - Los andes, Ecuador

Cotopaxi ska tydligen, med sina 5864 m over hav, vara varldens hogsta aktiva vulkan. Dessutom ar det Equadors nast hogsta topp. Fredagen tillbringade vi i dennes nationalpark. Klattra till toppen kraver mer acklamatisering, fler dagar, isyxor, sanna jatte skor med spikar med mera. Vi nojde oss med en dag och ett besok vid glaciarens kant. Kanten ligger pa 5000 meter plus. Alltsa tog vi oss over en, i klattrar varlden viktig, tusenmetersgrans! Bil tog oss till en hojd av 4600 meter, resten fick vi ga. Det var ena jobbiga 400 meter. Nu forstar man varfor Kropp och grabbarna anvender syrgas pa Mount Everest. Min puls var nastintill lika hog som under Goteborgs varvet klattringen igenom! Petra som fortfarande var en aning forkyld hade det betydligt jobbigare. Dagen bjod pa nagra av mitt livs bast vyer nagonsin. Ner tog vi oss pa mountainbike. Tyvarr delvis genom regn.

Annu en topp dag i Equador alltsa. Nu kan ju tyvarr inte alla dagar vara topp dagar! Sista dagen i Equador vilken vi, trodde oss, ha ett bokat flyg till visade sig vi inte lyckats med. Flyget var menat att lyfta 16.30 till gransstaden Loja fran vart vi tankte ta oss over till Peru med buss foljt av annu ett inrikes flyg, vilket turligt nog var obokat, ta oss vidare till Arequipa. Flyget var istallet bokat till imorgon, sondag, klockan 16.30! Vi aker imorgon 05.30 imorgon istallet. For att inte missa denna dag i Peru skippar vi nog atlanta i slutet av resan och anvander dessa tva dagar i Peru istallet.

I alla fall sa hade vi planerat varan sista och attonde dag i Equador med en lordagsmarknad i staden Otavalo nio mil norr om Quito. Detta var menat att bli lite av en highlight! Men tyvarr inte. Ska en bussresa ta tva timmare i denna varldsdel far man rakna med minst tre. Bussarna gar ju langsammare an moppar i uppforsbackarna. For att hinna med planet hade vi planerat tva timmar buss, tva timmar marknad och ytterligare tva timmar buss tillbaka. Istallet blev det tre timmar buss, springa till busstationen i andra anden stan och darefter en nya tre timmars buss tillbaka. I stor besvikelse laste jag pa "hemvagen" om att Equador nyligen haft nagon form utav nationell "halla tiden" kampanj. Antar att man inte nadde nagot resultat! Tydligen forlorar landet, enligt lonely planet, 900 miljoner per ar i intakter pa grund av detta! Det ar, enligt mig, bara ratt at dom. Nan ordning far det ju liksom vara! Bada busschaufforerna sa tva timmar, bada resorna landade pa tre timmar.

Uppe pa det misslyckade marknadsbesoket var ju aven flyget felbokat! Vilken down detta blev. Gransovergangen till Nicaragua ar slagen, nu ar detta varsta dagen hittills! I och for sig sa ar ju inte tva daliga dagar av sa manga bra sa mycket. Far man nastan rakna med. Vi har ju inte ens blivit ranad an liksom! Vi aterhamtade oss med ett besok pa en arabisk restaurang och inhandlande av nagra souvenirer.

Equador kommer jag helt klart atervanda till. Om inte for Galapagos oarna for bergsklattring .Om inte for bergsklattring for Otavalos lordags marknad!

Imorgon, sondag, tar vi nya tag mot vara tre sista veckor av resan i landet Peru.

Cuy en la mitad del mundo - Ecuador, Ecuador

En sak som till varan lycka gjort equador valdigt enkelt ar att allt vi vill se under vara fa dagar har ligger pa valdigt liten radie. Darav lite buss och mycket titta, nu har i och for sig bussresorna hittills varit valdigt fina, vi sag bland annat ett tiotal lamadjur pa vagen till Banos. Eller alpackor! Men antagligen lamor, alpackorna ar mer sallsynta och mer hariga om jag forstatt ratt.

Torsdagen inleddes med en tidig bussresa till Quitos busstation, ett par metrobussar och en en timmes buss till ekvatorn. Mitad del mundo ar efter Galapagos landets mest besokta sevardhet. Allt vi visste om stallet innan vi kom dit var att dom hade ett stenmonument till minne av upptackten av just ekvatorn, vilket var just har i equador, darav namnet pa landet! I vilket fall var inte forvantningarna skyhoga, stenar har man ju sett forr. Nu ar det ju forvisso dagar utan forvantningar som brukar bli bast, villket ocksa, till vara stora lycka, ocksa blev fallet.

Sjalva stenen, eller stenbyggnaden som det faktiskt var, var val inte jatte imponerande. Men lunchen och museumet var desto battre!

Lunchen bestod av, i Banos mycket eftersokt pa ett manga restauranger, grillat marsvin med potatis och jordnotssas. Detta ar en specialitet i anderna sedan langt tillbaka. Incaindianerna trodde, och tror val kanske an idag, pa en massa hokus pokus om healing och valbefinnade omkring dessa rattor. I vilket fall ar det idag lite av en festmaltid, dessutom ska det vara mycket nyttigt kott jamfort med, till exempel, gris, not och kyckling. Personligen tyckte jag det var lite snalt med kott, dom ar ju inte allt for stora. Fick dock forklarat for mig senare att man skulla ata allt, inklusive huvud och tander! Dar gick dock min grans, forsokte fippla ut sa mycket "rent" kott jag kunde. Pagrund av att det raknas som festmaltid satts aven priset darefter. 17 dollar kostade kalaset. Dyraste maten hittills men helt klart vart varenda krona!

Museumet var inget vanligt trist museum. Monumentet har sedan man uppfunnit GPSen visat sig ligga 250 meter fran den riktiga ekvatorn. Bland annat bevisades med ett experiment, vilket jag trodde var en skrona, att vattnet faktiskt snurrar at olika hall pa sodra och norra halvklotet. En balja med propp och nagra grona blad anvandes for att visa detta. Pa ekvatorn akte bladen raka vagen ner i halet. Pa norra sidan surrade dom moturs och pa sodra medurs. Aven balans och styrka forsamras pa sjalva "linjen", vilket ocksa visades med andra experiment. Annu en topp dag i Equador!