Efter tre timmar pa "ruta Panamericana" kom vi, dag fyra, till nytt stalle. Namligen Banos! Vilket lite roligt, oordagrant, betyder toa pa spanska! Mer ordagrant ar det val snarare badrum, staden har fatt namnet pa grund av sina varma kallor. Sydamerikas svar pa Budapest och dess varldskanda badhus. Staden, eller snarare byn, gar man runt pa en timme. Men anda finns fyra badhus. Endast ett av dessa har visserligen varma bassanger men fyra ar ju anda fyra, aven om majoriteten, liksom vi, endast badar pa det "varma" badhuset. Forsta kvallen i over tva timmar, andra kvallen bara en halvtimme. Det var nagon form utav ledighet bland lokalbefolkningen under vara tva dagar i Banos. Darav var poolerna overfulla av equadorianer. Petra fick sig en lang pratstund med en av badgubbarna. Sjalv knep jag mest mun och forsokte forsta. Sammanhangen borjar faktiskt luckras upp i svenska ord nu, men fortfarande langt ifran allt. Lyckades faktiskt klamma in en fraga pa spanska i diskussionen ocksa! Att bara halva svaret nadde fram ar en annan femma. Dom pratar ju sa fort.
Banos ar kanda for mer an sina badhusen. Man har ocksa, pagrund av naturen, mycket aventyrs aktiviteter. Skulle kunna likstallas med Nya Zeelands Queenstown faktiskt. Enda skillnaden ar att allt ar sa mycket billigare. Hoppa bungyjump kostade 60 kr till skillnad fran 700 kr pa andra sidan globen. Efter att ha sett organisationen och utrustningen kring hoppningen stoppade jag dock sparsamt tillbaka tiodollars sedeln i portmonan!
Istallet for bungyjump blev det cykel. Trakigt nog sjalv da Petra forsokte vila bort den forvarrade forkylningen. Cykelturen, la ruta del las cascadas (vattenfallens vag), ar sa popular for att den, under sina sex mil, droppar tusen meter fran anderna till amazonas. Sa fastan vi hade bestamt oss for att koncentrera varan ynka manad i sydamerika kring anderna fick jag, bara jag(!), aven en liten touch av amazonas. Var riktigt haftigt att se naturen fadera fran bergslanskap till regnskog/djungel/tropisk skog. Har inte fattat skillnanden riktigt an! Passerade sakert ett tjugotal vattenfall pa vagen, darbland equadors storsta. En klar hitdag som, enligt ovan, avslutades med badhuset!
torsdag 31 juli 2008
Ocho dias en Los Andes en Ecuador - Quito, Ecuador
I varas nar vi var pa geologi exkursion i de vasterlandska skogarna diskuterades det sydamerika med varan bolivianske doktorand. Enligt honom var equador sydamerikas svagaste ekonomi, enligt mig Bolivia. Detta fick forvantningarna pa Quito att likstallas med en dodsstad i matt med San Salvador. Men icke! Den valutbildade bolivianen, som fatt stipendium och allt, hade fel. Vad vi har fatt erfara, last och hort hittills gar det bra for equador, speciellt for Quito och hoglanderna. Kusten, vilket inte hor till vanligheterna, har det samst. Storsta staden i landet ligger vid kusten och heter Guayaquil. I kladaffarerna i Quito kan man kopa trojor med trycket "GuayKILL"! En liten verifiering pa gubben fran badhusets pastaenden om staden. I alla fall, efter att precis ha last fardigt "El choco", sa vet jag att jag hade ratt! Bolivia ar fattigast och efter att precis ha googlat Equador sa ska dom, enligt den palitliga kallan Wikipedia(!), vara bland den ovre halvan rent nationalekonomiskt i denna varldsdel. Detta betyder for visso inte bra, 50 procent av befolkningen lever fortfarande pa mindre an tva dollar om dagen.
Nagra ord om vara tre dagar i Quito kanske hade varit passande! Forsta dagen, i lordags, landade vi, klockan tva, efter en extremt kort flygresa fran Panama. Efter alla langa bussresor hittills ar det svart att forsta att man kan ta sig sa langt pa sa kort tid. Bara 100 minuter. Ett haftigare alternativ till nasta gang, eller till den som gar i latinamerikanska restankar, ar segelbat fran Panama till Colomibia. Kryllade av flyers pa hostelet om sadana. Enligt vad jag laste innan vi lamnade Sverige fanns inga sadana batalternativ men icke sa tydligen nicke! Forsta dagen strosade vi mest runt helt planlost och skapade oss ett forsta intryck. Jamfort med tidigare kunde man slappa pa guarden har. Man kan till och med ga ut pa natterna i centrum. Nu vet jag i och for sig inte om det ar sa men vara magkanslor sager oss i alla fall att det ar sa! Aven UDs reserekommendationer ar betydligt vanligare vad galler detta land jamfort med tidigare.
Dag tva gjorde vi en lite mer planerad stadsvandring i lonely planets fotspar. Inte en kyrka missades! Nu var bara en av dom planerade, men val i den gamla stadsdelen sprang man in i kyrka efter kyrka vare sig man ville eller inte. Men vad gjorde val det, dom var fina allihop! Min bild av Equador var innan vi landade kaffe och choklad. Pagrund av detta har vi ju varit tvungna att dricka och ata mer sadant an vanligt. Till skillnad fran fordomarna om dom mexicanska sombrerohattarna, vilka sken med sin franvaro, lever Equador upp till fordomarna om det val smakande kaffet. Tror nog faktiskt, lite klyschigt nog, att jag kan ha druckit mitt livs godaste kaffe har, organiska odlat av indiander i amazonas.
Dag tre forsatte vi att kolla runt enligt dag tva. Ett linbane besok till 4100 meters hojd blev det ocksa. Dar ovan kunde man urskilja gamla koloniala Quito jamsides med nyare affars/turist Quito i stadens mitt. Den utrdragna rektangular formade stadsvyn kantades av gra falt av lecastens hus med, enligt tidigare, armeringsjarn staendes at alla mojliga hall. Bokstavligt talat betongforort!
Panama City ligger vid havet medan Quito ligger pa 2850 meter. Darfor maste man acklamatisera sig innan man ger sig ut pa mer anstangande aventyr. Om inte drabbas man kanske av hojdsjukan. Vi verkar ha klarat oss fran detta men dessvarre har Petra i hojdsjukans stalle blivit jatte forkyld, minst fem paket nasdukar har konsumerats om dagen! Man marker av temperaturskillanden mer an hojdskillanden, antagligen darav forkylningen, det battre med temperaturandrningen ar att man nu kan sova pa natterna utan att vakna upp sjoblot av svett morgonen darpa. Equadors basta egenskap sa har langt.
Imorgon, tisdag, aker vi till Banos. En liten bergsby tre timmar soder om Quito.
Nagra ord om vara tre dagar i Quito kanske hade varit passande! Forsta dagen, i lordags, landade vi, klockan tva, efter en extremt kort flygresa fran Panama. Efter alla langa bussresor hittills ar det svart att forsta att man kan ta sig sa langt pa sa kort tid. Bara 100 minuter. Ett haftigare alternativ till nasta gang, eller till den som gar i latinamerikanska restankar, ar segelbat fran Panama till Colomibia. Kryllade av flyers pa hostelet om sadana. Enligt vad jag laste innan vi lamnade Sverige fanns inga sadana batalternativ men icke sa tydligen nicke! Forsta dagen strosade vi mest runt helt planlost och skapade oss ett forsta intryck. Jamfort med tidigare kunde man slappa pa guarden har. Man kan till och med ga ut pa natterna i centrum. Nu vet jag i och for sig inte om det ar sa men vara magkanslor sager oss i alla fall att det ar sa! Aven UDs reserekommendationer ar betydligt vanligare vad galler detta land jamfort med tidigare.
Dag tva gjorde vi en lite mer planerad stadsvandring i lonely planets fotspar. Inte en kyrka missades! Nu var bara en av dom planerade, men val i den gamla stadsdelen sprang man in i kyrka efter kyrka vare sig man ville eller inte. Men vad gjorde val det, dom var fina allihop! Min bild av Equador var innan vi landade kaffe och choklad. Pagrund av detta har vi ju varit tvungna att dricka och ata mer sadant an vanligt. Till skillnad fran fordomarna om dom mexicanska sombrerohattarna, vilka sken med sin franvaro, lever Equador upp till fordomarna om det val smakande kaffet. Tror nog faktiskt, lite klyschigt nog, att jag kan ha druckit mitt livs godaste kaffe har, organiska odlat av indiander i amazonas.
Dag tre forsatte vi att kolla runt enligt dag tva. Ett linbane besok till 4100 meters hojd blev det ocksa. Dar ovan kunde man urskilja gamla koloniala Quito jamsides med nyare affars/turist Quito i stadens mitt. Den utrdragna rektangular formade stadsvyn kantades av gra falt av lecastens hus med, enligt tidigare, armeringsjarn staendes at alla mojliga hall. Bokstavligt talat betongforort!
Panama City ligger vid havet medan Quito ligger pa 2850 meter. Darfor maste man acklamatisera sig innan man ger sig ut pa mer anstangande aventyr. Om inte drabbas man kanske av hojdsjukan. Vi verkar ha klarat oss fran detta men dessvarre har Petra i hojdsjukans stalle blivit jatte forkyld, minst fem paket nasdukar har konsumerats om dagen! Man marker av temperaturskillanden mer an hojdskillanden, antagligen darav forkylningen, det battre med temperaturandrningen ar att man nu kan sova pa natterna utan att vakna upp sjoblot av svett morgonen darpa. Equadors basta egenskap sa har langt.
Imorgon, tisdag, aker vi till Banos. En liten bergsby tre timmar soder om Quito.
onsdag 23 juli 2008
P city con Ast y Dave, Panama
Sedan USA lamnade over kanalen 1999 till Panama blomstrar ekonomin. Pa kort tid har Panama City blivit latinamerikas svar pa asiens Hong Kong, Singapore eller Shanghai. Skyskraporna ar manga och det byggs sa det knakar. Inte ett like finns i resterande latinamerika. Ett riktigt skrytbygge i Dubaimatt ar ocksa pa gang, kanske blir det varldens nummer ett, i alla fall i nagon manad tills nagon annan bygger ett battre!
Dag tva. Dagen inleddes med frukost och en vandring i Casco Viejo, den gamla stadsdelen, Stilla havs kustens, av manniskor fran Europa, aldsta stad. Aven har rustas det upp ordentligt. Hus for hus. Lyxvillor i gammal arkitektonisk anda star jamsides med gamla forfallna i samma alder. Skulle varit kul att titta tillbaka om tio ar for att se utvecklingen, om dom slitna husen ar helt aterstallda eller inte. Enligt vad vi last i nyhetstidningar, vilka ar pa engelska, sa pekar kurvan i alla fall uppat. Panameserna, med grund i taxichaufforernas berattelser, ar stolta! Stolta for att dom lyckats ta over kanalen pa ett sadant bra satt och verkligen fatt ekonomin pa fotter.
Efter gamla staden blev det nya staden. Vi at en typisk panamesisk lunch(!) och vandrade runt i affarsdistriket. Lunchen har jag till halften ingen aning om vad den inneholl men det mesta smakade bra! Vi kollade aven in tva shopping malls i jakt pa lonely planet Equador, blev dock ingen traff, far bli ett nytt forsok pa flygplatsen. Pa kvallen motte vi upp David och Astrid.
Dag tre. Taxiresornas dag. Sex stycken blev det totalt av en total summa av 11 dollar per person. Vi sag kanalen bade fran tagralsen, vilken gar langs med hela kanalen anda till atlanten och staden Colon, och fran ett av de tre slusssystemen. Vid miraflores locks, som dom hette, sag vi en liberisk lastbat passera. Annat an gamla trotta gotakanal!
Det finns en, delvis, konstgjord halvo vilken "sticker" ut fran staden. Denna besokte vi ocksa, aven har kande man av Dubai insperationen en aning, dom har ju den dar palmen! Denna dagen var intensiv och dyr, dyraste hittills, 63 dollar gick kalaset pa. Hade inte Astrid fatt skavsar, sa vi blev tvungna att vanda hem, hade det kanske skenat ivag ytterligare!
Dag fyra. Idag, fredag, nar jag sitter och knapar ihop denna sammanfattning har varit lite lungnare. Vi inledde med ett besok i en urbandjungel med vilda djur. Sjalvklart i hopp om att fa se nagot extra ordinart men tyvarr sag vi bara en, vad vi tror, tvattbjorn. Eller nagon form utav slakting i alla fall. En hybrid av en apa och en tvattbjorn kanske! Darefter blev det malls igen. Jag och David kopte ett par Convers var. 246 kr paret, kunde de la va vart!
Efter tva veckor i Mexico och fem veckor i Centralamerika tar den sista manaden av resan forsatt gang i Equador imorgon. Flyget gar kl 11.50.
Dag tva. Dagen inleddes med frukost och en vandring i Casco Viejo, den gamla stadsdelen, Stilla havs kustens, av manniskor fran Europa, aldsta stad. Aven har rustas det upp ordentligt. Hus for hus. Lyxvillor i gammal arkitektonisk anda star jamsides med gamla forfallna i samma alder. Skulle varit kul att titta tillbaka om tio ar for att se utvecklingen, om dom slitna husen ar helt aterstallda eller inte. Enligt vad vi last i nyhetstidningar, vilka ar pa engelska, sa pekar kurvan i alla fall uppat. Panameserna, med grund i taxichaufforernas berattelser, ar stolta! Stolta for att dom lyckats ta over kanalen pa ett sadant bra satt och verkligen fatt ekonomin pa fotter.
Efter gamla staden blev det nya staden. Vi at en typisk panamesisk lunch(!) och vandrade runt i affarsdistriket. Lunchen har jag till halften ingen aning om vad den inneholl men det mesta smakade bra! Vi kollade aven in tva shopping malls i jakt pa lonely planet Equador, blev dock ingen traff, far bli ett nytt forsok pa flygplatsen. Pa kvallen motte vi upp David och Astrid.
Dag tre. Taxiresornas dag. Sex stycken blev det totalt av en total summa av 11 dollar per person. Vi sag kanalen bade fran tagralsen, vilken gar langs med hela kanalen anda till atlanten och staden Colon, och fran ett av de tre slusssystemen. Vid miraflores locks, som dom hette, sag vi en liberisk lastbat passera. Annat an gamla trotta gotakanal!
Det finns en, delvis, konstgjord halvo vilken "sticker" ut fran staden. Denna besokte vi ocksa, aven har kande man av Dubai insperationen en aning, dom har ju den dar palmen! Denna dagen var intensiv och dyr, dyraste hittills, 63 dollar gick kalaset pa. Hade inte Astrid fatt skavsar, sa vi blev tvungna att vanda hem, hade det kanske skenat ivag ytterligare!
Dag fyra. Idag, fredag, nar jag sitter och knapar ihop denna sammanfattning har varit lite lungnare. Vi inledde med ett besok i en urbandjungel med vilda djur. Sjalvklart i hopp om att fa se nagot extra ordinart men tyvarr sag vi bara en, vad vi tror, tvattbjorn. Eller nagon form utav slakting i alla fall. En hybrid av en apa och en tvattbjorn kanske! Darefter blev det malls igen. Jag och David kopte ett par Convers var. 246 kr paret, kunde de la va vart!
Efter tva veckor i Mexico och fem veckor i Centralamerika tar den sista manaden av resan forsatt gang i Equador imorgon. Flyget gar kl 11.50.
"Panama, it never leaves you" - Bocas y David, Panama
Det forsta man ser nar man entrar detta avlanga bananland ar en skylt med texten "Panama, it never leaves you"! Da vill man bara vanda, nu behover man val inte tolka det fel (vilket jag hoppas jag gjorde!), men det kandes en aning creepy!
I vilket fall det lamnar oss eller inte har vi hittills lamnat tva stallen har. Det forsta ligger ett stenkast over gransen fran Costa Rica och heter Bocas Del Torro. Bocas ar ett gang oar pa den karribiska kusten. Vi stannade bara en natt, var egentligen bara det "gamla vanliga", snorkling, dykning (for dyrt for mig!) och strander. Nu ar det val egentligen inget fel pa det utan tvartom, fick bara en tillrackligt stor dos sadant i Costa Rica, sa pass att jag klarar mig till nasta svenska sommar. Staden vi bodde i, vilken enkelt gick under namnet Bocas, ar huvudstad i provinsen Bocas del torro, vilken utover strander och dylikt hade mycket historia att bjuda pa. Bland annat hade Columbus och hans gang varit dar och namngivet de flesta stallen. Traffade ett trevligt gang danskar pa hostelet ocksa, blev en stranddag med dom pa en helt ode strand vilken vi hyrde en bat for att ta oss till.
Med sikte pa Panama City tog vi, efter exakt 27 timmar pa oarna, en vattentaxi tillbaka till fastlandet och darifran en tre timmars buss till en vanlig transfer stad, David, pa vagen till P City. Tredje storsta staden i landet. Till skillnad fran Bocas var det har helt tomt pa turister. Efter Petra var jag vitast i skinnet da allting har flagnat bort! Fanns val egentligen inte sa mycket att se har, eller ingenting enligt guidebockerna, men det var kul att se en riktiga Panamaiansk stad. Bara vandra runt och suga in. Det blev en natt i David.
Sa har langt skiljer sig Panama och Costa Rica stort fran ovriga Centralamerika. Det ar finare och folk verkar ha det betydligt battre. Detta grundar jag framst pa bilar och byggnader! Vet inte om det ar ratt metod att avgora vem som har det bast etcetera men i stort i alla fall! Efter vad jag last stammer det ju ocksa i och for sig. Costa Rica kallas latinamerikas Schweiz och Panama har ju kanalen som havar in cash. Pa samma satt som i ovriga CA ar det ursprungsbefolkningen som har det samst i varje fall, fanns namligen en aning sadana tiggare i David, med indiandrakter och sa.
Idag, tisdag (22 Juli), kom vi till P City efter en mycket behaglig bussresa. I stort kanns det som att panama ar uppbyggt kring en stor huvudvag, som vi akte pa idag, vilken loper rakt igenom landet. Vid sidan av denna vag ligger samtliga stader. Bocas ar undantaget, var tydligen endast tillkomligt med flyg och bat fran CR tidigare, men nu finns det en vag. Tror denna infrastruktur har att gora med alla berg och den svarframkomliga djungeln.
Tre dagar plus halva dagen idag blir det i P City innan vi flyger mot Equador pa lordag. David och Astrid moter upp oss imorgon, dom aker till NY pa lordag och darefter hem. Tyvarr sa funkar inte vara telefoner men vi ska nog hitta dom anda!
I vilket fall det lamnar oss eller inte har vi hittills lamnat tva stallen har. Det forsta ligger ett stenkast over gransen fran Costa Rica och heter Bocas Del Torro. Bocas ar ett gang oar pa den karribiska kusten. Vi stannade bara en natt, var egentligen bara det "gamla vanliga", snorkling, dykning (for dyrt for mig!) och strander. Nu ar det val egentligen inget fel pa det utan tvartom, fick bara en tillrackligt stor dos sadant i Costa Rica, sa pass att jag klarar mig till nasta svenska sommar. Staden vi bodde i, vilken enkelt gick under namnet Bocas, ar huvudstad i provinsen Bocas del torro, vilken utover strander och dylikt hade mycket historia att bjuda pa. Bland annat hade Columbus och hans gang varit dar och namngivet de flesta stallen. Traffade ett trevligt gang danskar pa hostelet ocksa, blev en stranddag med dom pa en helt ode strand vilken vi hyrde en bat for att ta oss till.
Med sikte pa Panama City tog vi, efter exakt 27 timmar pa oarna, en vattentaxi tillbaka till fastlandet och darifran en tre timmars buss till en vanlig transfer stad, David, pa vagen till P City. Tredje storsta staden i landet. Till skillnad fran Bocas var det har helt tomt pa turister. Efter Petra var jag vitast i skinnet da allting har flagnat bort! Fanns val egentligen inte sa mycket att se har, eller ingenting enligt guidebockerna, men det var kul att se en riktiga Panamaiansk stad. Bara vandra runt och suga in. Det blev en natt i David.
Sa har langt skiljer sig Panama och Costa Rica stort fran ovriga Centralamerika. Det ar finare och folk verkar ha det betydligt battre. Detta grundar jag framst pa bilar och byggnader! Vet inte om det ar ratt metod att avgora vem som har det bast etcetera men i stort i alla fall! Efter vad jag last stammer det ju ocksa i och for sig. Costa Rica kallas latinamerikas Schweiz och Panama har ju kanalen som havar in cash. Pa samma satt som i ovriga CA ar det ursprungsbefolkningen som har det samst i varje fall, fanns namligen en aning sadana tiggare i David, med indiandrakter och sa.
Idag, tisdag (22 Juli), kom vi till P City efter en mycket behaglig bussresa. I stort kanns det som att panama ar uppbyggt kring en stor huvudvag, som vi akte pa idag, vilken loper rakt igenom landet. Vid sidan av denna vag ligger samtliga stader. Bocas ar undantaget, var tydligen endast tillkomligt med flyg och bat fran CR tidigare, men nu finns det en vag. Tror denna infrastruktur har att gora med alla berg och den svarframkomliga djungeln.
Tre dagar plus halva dagen idag blir det i P City innan vi flyger mot Equador pa lordag. David och Astrid moter upp oss imorgon, dom aker till NY pa lordag och darefter hem. Tyvarr sa funkar inte vara telefoner men vi ska nog hitta dom anda!
San Jose y Puerto Viejo de Talamanca, Costa Rica
13e till 18e Juli var vi i Costa Rica. Latinamerikas Schweiz.
Costa Rica ar val egentligen helt ursuget pa egen kultur av alla invaderande amerikanare. Pa grund av detta har landet landat i botten av varan priolista for hela sommaren. For den naturintresserade ar val dock kanske detta land ett av de mest framstaende landerna i varlden, liksom for surfare. Med tanke pa att vi redan besokt ett antal vulkaner och annat naturigt satsade vi alla vara kort pa ett surf- och relaxstalle pa den karibiska kusten. Vi tog semester under semestern skulle man kunna saga.
I och for sig gjorde vi en natt i San Jose, vilket ska vara en samre verison av tidigare besokta huvudstader i CA, sa pa grund av detta slangde vi oss snabbt kommande dag pa en buss till Puerto Viejo de Talamanca vart vi stannade resterande dagar. Det sk "hotelet" vi sov pa i San Jose ar vart att namnas. Vi delade det med en spank/brittisk tjej vi traffade pa bussen. Rummet bestod av tre sangar inklamda i ett litet rum med tio centimeter mellen vardera sang och dorren att rora sig pa. Vaggarna var bekladda med affisher och tavlor av tuppar. Dessutom var agaren skum, konstig upplevelse i stort! Men nu i efterhand ball.
Tillsammans med en uppsalastudent och en schweizisk tjej hangde/vilade vi oss i Puerto Viejo efter allt hittills hektiska resande. Surfande och hang fyllde dagarna. Tror faktiskt jag utvecklades lite pa bradan, ar dock langt kvar tills det ska sluta kannas som att man alltid ar i vagen for alla lokala surfare omkring en som fangar vag efter vag!
Costa Rica ar val egentligen helt ursuget pa egen kultur av alla invaderande amerikanare. Pa grund av detta har landet landat i botten av varan priolista for hela sommaren. For den naturintresserade ar val dock kanske detta land ett av de mest framstaende landerna i varlden, liksom for surfare. Med tanke pa att vi redan besokt ett antal vulkaner och annat naturigt satsade vi alla vara kort pa ett surf- och relaxstalle pa den karibiska kusten. Vi tog semester under semestern skulle man kunna saga.
I och for sig gjorde vi en natt i San Jose, vilket ska vara en samre verison av tidigare besokta huvudstader i CA, sa pa grund av detta slangde vi oss snabbt kommande dag pa en buss till Puerto Viejo de Talamanca vart vi stannade resterande dagar. Det sk "hotelet" vi sov pa i San Jose ar vart att namnas. Vi delade det med en spank/brittisk tjej vi traffade pa bussen. Rummet bestod av tre sangar inklamda i ett litet rum med tio centimeter mellen vardera sang och dorren att rora sig pa. Vaggarna var bekladda med affisher och tavlor av tuppar. Dessutom var agaren skum, konstig upplevelse i stort! Men nu i efterhand ball.
Tillsammans med en uppsalastudent och en schweizisk tjej hangde/vilade vi oss i Puerto Viejo efter allt hittills hektiska resande. Surfande och hang fyllde dagarna. Tror faktiskt jag utvecklades lite pa bradan, ar dock langt kvar tills det ska sluta kannas som att man alltid ar i vagen for alla lokala surfare omkring en som fangar vag efter vag!
Cruzando la frontera: Nicaragua - Costa Rica
Denna gransovergang ar inskriven i min personliga historiebok som den varsta nagonsin. Darav ar den vard ett alldeles eget inlagg!
Dagsplanen var att snabbt och smidigt ta sig fran Isla de Omtepe till San Jose. En stracka pa 30 mil. Hemma i Sverige hade ju ett tag tillrygga lagt den strackan pa under tre timmar. Har tar allt lite langre tid. Vi bordade baten fran on runt atta tiden pa morgonen och var framme i San Jose klockan ett pa natten.
Det moment som slukade mest tid var att fa stampeln in i Costa Rica. Vi stod i ko i tre och en halvtimme. Tva gubbar i varsitt litet bas satt och stamplade. Kon var flera hundra meter lang, och trots att allt gubbarna skulle gora vara att stampla kunde kon sta stilla i over en halvtimme. Jag forstar inte. I min teori verkar det helt omojligt att vara sa oeffektiv. Hur lyckas dom? Samtidigt ar det val kanske lite charmen med denna delen av varlden, eller...?
Varsta maten foljdes upp av varsta magen vilken alltsa foljdes upp av varsta dagen! Nu kan det ju bara bli battre! Vilket det, da jag skriver detta fran Panama, ju ocksa blev!
Dagsplanen var att snabbt och smidigt ta sig fran Isla de Omtepe till San Jose. En stracka pa 30 mil. Hemma i Sverige hade ju ett tag tillrygga lagt den strackan pa under tre timmar. Har tar allt lite langre tid. Vi bordade baten fran on runt atta tiden pa morgonen och var framme i San Jose klockan ett pa natten.
Det moment som slukade mest tid var att fa stampeln in i Costa Rica. Vi stod i ko i tre och en halvtimme. Tva gubbar i varsitt litet bas satt och stamplade. Kon var flera hundra meter lang, och trots att allt gubbarna skulle gora vara att stampla kunde kon sta stilla i over en halvtimme. Jag forstar inte. I min teori verkar det helt omojligt att vara sa oeffektiv. Hur lyckas dom? Samtidigt ar det val kanske lite charmen med denna delen av varlden, eller...?
Varsta maten foljdes upp av varsta magen vilken alltsa foljdes upp av varsta dagen! Nu kan det ju bara bli battre! Vilket det, da jag skriver detta fran Panama, ju ocksa blev!
Isla de Omtepe, Nicaragua
Dom tre sista dagarna i Nicaragua spenderades pa en riktig sago o. En o utformad utav tva vulkaner vilka stigit ur Lago de Nicaragua och tillsammans bildat en enda stor landmassa i form av en atta. Lago de Nicaragua ar faktiskt lite ballt den enda sotvattensjon i varlden med hajar, 3 meter langa ska dom vara, tyvarr sag vi inga!
Forsta dagen hyrde vi cyklar och gjorde "huvudstaden" med omnejd. Andra dagen lag vi pa sjukhus. Tredje dagen hyrde vi bil och gjorde resten av on.
Cykelturen medforde mest rumpont, men det var anda skont att rora sig lite, aven om vi inte kunde sitta dagen efter. Men vad gjorde val det, vi var ju sjuka hela dagen anda! Magarna var det som spokade, allra helst Petras. Hon fick dropp i tva timmar medan jag mest madde illa och hade magknip. Vet inte vad det berodde pa, kanske bara ar en normal reaktion om man ater pa restauranger med jordstampat golv och befinner sig pa en plats med allmant rik bakteriekultur. Dessutom drack vi nog for lite vatten. Nicaragua var nog i alla fall for primitivt for varat svenska, fanigt kansliga, immunforsvar!
Roadtrippen bjod pa en rejal omskakning a la grusvagar. Min nacke laste sig vid ett tillfalle, lossnade turligt nog efter en fruktansvard acklig lunch! Tror dock inte detta berodde pa lunchen, var nog snarare att vi pausade fran bilen ett tag. Lunchen bestod av spaghetti med gronsaker vilken kom till bords efter endast tre minuter. Jag vet inte hur dom kokar pasta i Nicaragua men i Sverige tar det val i alla fall tio minuter att koka pasta med undantag snabbnudlar, men nagra sanna vara det ju inte. Uppe pa detta skamdes dom inte att ta 5 dollar for micromaten heller! Helt klart rankat som ackligaste maltiden i Centralamerika.
Utover maten sa ar Isla de Omtepe en av hojdpunkterna hittills. Laste att on varit med i en omrostning om att bli utsett till nagon form av naturunderverk. Vet inte om det blev det, men det borde detm, jag hade helt klart rostat for.
Forsta dagen hyrde vi cyklar och gjorde "huvudstaden" med omnejd. Andra dagen lag vi pa sjukhus. Tredje dagen hyrde vi bil och gjorde resten av on.
Cykelturen medforde mest rumpont, men det var anda skont att rora sig lite, aven om vi inte kunde sitta dagen efter. Men vad gjorde val det, vi var ju sjuka hela dagen anda! Magarna var det som spokade, allra helst Petras. Hon fick dropp i tva timmar medan jag mest madde illa och hade magknip. Vet inte vad det berodde pa, kanske bara ar en normal reaktion om man ater pa restauranger med jordstampat golv och befinner sig pa en plats med allmant rik bakteriekultur. Dessutom drack vi nog for lite vatten. Nicaragua var nog i alla fall for primitivt for varat svenska, fanigt kansliga, immunforsvar!
Roadtrippen bjod pa en rejal omskakning a la grusvagar. Min nacke laste sig vid ett tillfalle, lossnade turligt nog efter en fruktansvard acklig lunch! Tror dock inte detta berodde pa lunchen, var nog snarare att vi pausade fran bilen ett tag. Lunchen bestod av spaghetti med gronsaker vilken kom till bords efter endast tre minuter. Jag vet inte hur dom kokar pasta i Nicaragua men i Sverige tar det val i alla fall tio minuter att koka pasta med undantag snabbnudlar, men nagra sanna vara det ju inte. Uppe pa detta skamdes dom inte att ta 5 dollar for micromaten heller! Helt klart rankat som ackligaste maltiden i Centralamerika.
Utover maten sa ar Isla de Omtepe en av hojdpunkterna hittills. Laste att on varit med i en omrostning om att bli utsett till nagon form av naturunderverk. Vet inte om det blev det, men det borde detm, jag hade helt klart rostat for.
Granada, Nicaragua
Om Granda finns det inte sa mycket att saga. En fin gammal spanskakolonialstad vilken vi mest strosade runt i under tva dagar. Ingen egentlig aktivitet har alltsa. Mest planera kommande drag, lasa, kopa USB minne etcetera.
Trots den laga aktiviteten var stan helt klart vart ett besok efter ett aning mer actionladdat Leon.
Trots den laga aktiviteten var stan helt klart vart ett besok efter ett aning mer actionladdat Leon.
onsdag 9 juli 2008
Filimon Bucardo - Leon, Nicaragua
I mandags efter mycket om och men med det sk bussbolaget "King Quality" landade vi fyra timmar forsent i Leon. Dock, fortfarande med ett leende pa lapparn, tillbringades andra halvan av dagen med dusch, mat och tvatt pa hostelet. Aven en liten vanda pa stan hanns med.
Dag tva i Leon. Ode strand. Svart sadan. Detta pa grund av att vi befinner oss i CA vulkantataste omrade, nordvastra Nicaragua. Jag och en surfbrada. Vagorna ganska stora. Inte en enda lokal surfare pa plats, reflekterar aldrig over varfor. Forsta timmen sitter jag mest och tittar. Hade jag gett mig ut hade jag skoljts upp mer an jag skulle lyckats tag mig ut. Da borjar man ana varfor stranden ar tom, kanske ar lite val stora vagor idag. Och jag med mina 6 veckor pa Bali liksom. Nyborjare sa det bara sjunger om det. Efter en timme ar den svarta sanden for varm for att sitta kvar. Beger mig ut. Lyckas. Tar tva vagor hyfsat, eller, jag star i alla fall upp, vilket innebar "lyckat" for mig. Efter ett tag har strommen, utan att jag markt nagot, drivit mig framfor en JADRANS massa stenar. Sista vagen jag paddlade med ramlar jag av 10 meter innan stenarna. En gubbe star och viftar pa stranden, i panik forsoker jag ta mig mot land. Efter nagra minuter, flamtandes pa stranden, forklarar gubben, med skarp ton, att skalet till att stranden var tom idag, till och med fran lokala surfare, var att strommarna var ortoligt starka just denna morgon. Skulle man kunna kalla nara ogat. Haha. Lite val dramatiskt skrivet kanske, sa farligt var det nog egentligen inte, blev bara sa inspirerad av boken jag laser just nu, "Snabba Cash". I vilket fall var det kul.
Dag tre i Leon. Stadens arkitektur och bebyggelse fick sig en titt och likasa tva av stans museum. Klockan halv sju hade vi avtalat tid med Filimon Bucardo, den medicinska professorn, som jag pa nagot vanster drack tequlia med i en studentkorridor i linkopingi varas. I vilket fall sa dok han upp redan vid fyra, punktlig ar man enligt Filimon, och hans tva medhavda vanner, bara i Sverige! Dom hade tagit ledigt eftermiddagen till ara for "'det hander ju inte dagligen att svenskar kommer till Nicaragua''! Efter nagra timmar, nagra tidiga ol och diverse blandade samtalsamnen lamnar hans tva polare oss. Den ena utan forvarning och den andra med radslan att hans fru ska skalla ut honom om han dricker pa eftermiddagen, eftermiddagen vilken dessutom var en vardag! Ett intressant Filimon citat fran olstunden lod efter fragan om vad han och "folk" tycker om spanjorer i latinamerika ''We really, really hate them!". Detta foljt av allt vad dom hade stallt till med for nagra hundra ar sedan, liksom idag. Nar klockan slog sex ville Filimon ta med oss hem pa middag. Vi handlar och tar en taxi. Sjalvklart antar man att en sa pass hogt staende universitetsprofil ska bo fladigt, dock inte. Asfalterade vagarna tar slut och gropiga lervagar tar vid. Vildhastar, kor, grisar, hons, katter och hundar springer hel vilt. Vi ar i ett bostadsomrade tio minuter utanfor staden. Den hoga betongmuren vilken omringar Filimons, hans fru och deras tva ariga dotters hus ar bekladd med krossat glas. Jag fragar varfor och far svaret: ''Dom jav;arna stal min Tv och dessutom ar det ju billigare an taggtrad!''. Familjen Bucardo bor litet men anda rent och prydligt. Tillsammans med inbjudna grannar och resterande forsamling tands grillen. Matlagningen bjod pa manga kulturkrockar. Nar vi val akte hem hade jag atit en majskolv och tva korvar serverade i en servett. Petras fisk som vi kopte las aldrig pa. Vet inte om det vanligtvis ar sa har middagsbjudningar gar till i Nicaragua. Ingen av nicosarna pa tillstallningen verkade tycka att nagot gick konstigt till i alla fall. I vilket fall var kvallen en av de basta och mest larorika hittills aven om vi fick aka hem hungriga igen!
Dag tva i Leon. Ode strand. Svart sadan. Detta pa grund av att vi befinner oss i CA vulkantataste omrade, nordvastra Nicaragua. Jag och en surfbrada. Vagorna ganska stora. Inte en enda lokal surfare pa plats, reflekterar aldrig over varfor. Forsta timmen sitter jag mest och tittar. Hade jag gett mig ut hade jag skoljts upp mer an jag skulle lyckats tag mig ut. Da borjar man ana varfor stranden ar tom, kanske ar lite val stora vagor idag. Och jag med mina 6 veckor pa Bali liksom. Nyborjare sa det bara sjunger om det. Efter en timme ar den svarta sanden for varm for att sitta kvar. Beger mig ut. Lyckas. Tar tva vagor hyfsat, eller, jag star i alla fall upp, vilket innebar "lyckat" for mig. Efter ett tag har strommen, utan att jag markt nagot, drivit mig framfor en JADRANS massa stenar. Sista vagen jag paddlade med ramlar jag av 10 meter innan stenarna. En gubbe star och viftar pa stranden, i panik forsoker jag ta mig mot land. Efter nagra minuter, flamtandes pa stranden, forklarar gubben, med skarp ton, att skalet till att stranden var tom idag, till och med fran lokala surfare, var att strommarna var ortoligt starka just denna morgon. Skulle man kunna kalla nara ogat. Haha. Lite val dramatiskt skrivet kanske, sa farligt var det nog egentligen inte, blev bara sa inspirerad av boken jag laser just nu, "Snabba Cash". I vilket fall var det kul.
Dag tre i Leon. Stadens arkitektur och bebyggelse fick sig en titt och likasa tva av stans museum. Klockan halv sju hade vi avtalat tid med Filimon Bucardo, den medicinska professorn, som jag pa nagot vanster drack tequlia med i en studentkorridor i linkopingi varas. I vilket fall sa dok han upp redan vid fyra, punktlig ar man enligt Filimon, och hans tva medhavda vanner, bara i Sverige! Dom hade tagit ledigt eftermiddagen till ara for "'det hander ju inte dagligen att svenskar kommer till Nicaragua''! Efter nagra timmar, nagra tidiga ol och diverse blandade samtalsamnen lamnar hans tva polare oss. Den ena utan forvarning och den andra med radslan att hans fru ska skalla ut honom om han dricker pa eftermiddagen, eftermiddagen vilken dessutom var en vardag! Ett intressant Filimon citat fran olstunden lod efter fragan om vad han och "folk" tycker om spanjorer i latinamerika ''We really, really hate them!". Detta foljt av allt vad dom hade stallt till med for nagra hundra ar sedan, liksom idag. Nar klockan slog sex ville Filimon ta med oss hem pa middag. Vi handlar och tar en taxi. Sjalvklart antar man att en sa pass hogt staende universitetsprofil ska bo fladigt, dock inte. Asfalterade vagarna tar slut och gropiga lervagar tar vid. Vildhastar, kor, grisar, hons, katter och hundar springer hel vilt. Vi ar i ett bostadsomrade tio minuter utanfor staden. Den hoga betongmuren vilken omringar Filimons, hans fru och deras tva ariga dotters hus ar bekladd med krossat glas. Jag fragar varfor och far svaret: ''Dom jav;arna stal min Tv och dessutom ar det ju billigare an taggtrad!''. Familjen Bucardo bor litet men anda rent och prydligt. Tillsammans med inbjudna grannar och resterande forsamling tands grillen. Matlagningen bjod pa manga kulturkrockar. Nar vi val akte hem hade jag atit en majskolv och tva korvar serverade i en servett. Petras fisk som vi kopte las aldrig pa. Vet inte om det vanligtvis ar sa har middagsbjudningar gar till i Nicaragua. Ingen av nicosarna pa tillstallningen verkade tycka att nagot gick konstigt till i alla fall. I vilket fall var kvallen en av de basta och mest larorika hittills aven om vi fick aka hem hungriga igen!
Dag fyra i Leon. Denna dag var till halften vigd at volcano boarding och till andra halften at en bussresa till Granada. Volcano boarding, vilket Leon ar kant for, gar ut pa att man aker nedfor en kolsvart sandvulkan, vid namn Cerro Negro, pa en pulka byggd i tra. Tror man kan soka pa Cerro Negro pa youtube om man ar intresserad, finns ett klipp dar med en kille som cyklar ner och slar nagot slags hastighetserekord. I vilket fall var detta haftigt och mycket fartfyllt!
söndag 6 juli 2008
Prohibido entrar armado - Tegucigalpa, Honduras.
Dorren till internetcafet jag sitter pa klas av skylten "Prohibido entrar armado, dejarla con el guardia", vilket hafsigt oversatt till svenska betyder "Forbjudet att ga in bevapnad, lamna vapen hos vakten". Maste saga att det kanns tryggt att folk inte har vapen pa sig har inne, dessutom har ju vakten en stort pumpbossa i famnen:)
Honduras kanns liksom El Salvador ganska svarrest. Vi har spenderat tre dagar i huvudstaden med omnejd och lamnar landet imorgon for Nicaragua, enligt "the Bible" centralamerikas sakraste och mest lattresta land. Vi har tre veckor kvar i centralamerika nu innan det flygs mot sydamerika. En vecka vardera i Nicaragua, Costa Rica och Panama ar planen. Egentligen hade vi planerat att aka upp till den karibiska kusten har i Banan republiken, blir dock inte sa, ta sig dit var bade dyrt och omstandigt. Hade bidragit till tva hela resdagar och ett ganska stort pengahal i portmonan. Tidbrist och pengabrist alltsa, sommarlovet ar for kort. Var tyvarr dar, pa Utilla, jag hade tankt spendera mina dykpengar, men det ska nog funka soderut ocksa.
Tegus har vi alltsa spenderat de tre senaste dagarna i. Har ar det liksom i El Salvador helt tomt pa turister. De flesta verkar packa sig raka vagen mot Bay Islands som aker hit, dock inte vi, inte heller Dave med sallskap! Tegus ar vi nojda med. Mer honduras pa riktigt, mindre vykortsstrander och turkosa vatten.Staden bestar av nastintill en miljon manniskor, en miljon mycket hogljudda sadana. I vart enda gatuhorn, butik och restaurang spelas det musik pa hogsta volym. Med andra ord ar det lonlost med mitt lilla spanska ordforrad att forsoka kommunicera med folk. Inte ens Petra forstar. Det var det negativa med staden, nu till det bra. Maten. Den ar billig, alltid god och servaras alltid, alltid med banan. Darav kallas Honduras for "The Banana Republic"! I ovrigt ar det ocksa mycket billigt. Vi har akt taxi over nastintill hela stan. Brukar landa pa en tia var per resa.
Igar fyllde man ju ar ocksa! 23 gamla. Firade med ett besok i en, aterigen, liten kolonialstad utanfor Tegus, Valle de Angeles, vilken bjod pa lite mer gringos och lite mer landsbygd. Pa kvallen gick vi ocksa pa bio. Hancock, Will Smith spelar superhjalte! Ingen storre hit, men daremot ett mycket bra satt att ova spanska pa da texten ar pa spanska och talet pa engelska. Lite samma meningsuppbyggnad till skillnad fran sevenska/spanska. Tips till Adelito som tragglar spanska bocker i Jarna hela sommaren:) Firade aven med nagra kubanska cigarrer, dom ar billiga har.
Imorgon bar det, som sagt, av mot Nicaragua. Narmare bestamt mot staden Leon var forhoppningsvis apans lokala kompis Fili Bucardo ska ta med oss pa en stadsvandring. Ska maila honom nu, en dag innan, viktigt med framforhallning liksom!
Honduras kanns liksom El Salvador ganska svarrest. Vi har spenderat tre dagar i huvudstaden med omnejd och lamnar landet imorgon for Nicaragua, enligt "the Bible" centralamerikas sakraste och mest lattresta land. Vi har tre veckor kvar i centralamerika nu innan det flygs mot sydamerika. En vecka vardera i Nicaragua, Costa Rica och Panama ar planen. Egentligen hade vi planerat att aka upp till den karibiska kusten har i Banan republiken, blir dock inte sa, ta sig dit var bade dyrt och omstandigt. Hade bidragit till tva hela resdagar och ett ganska stort pengahal i portmonan. Tidbrist och pengabrist alltsa, sommarlovet ar for kort. Var tyvarr dar, pa Utilla, jag hade tankt spendera mina dykpengar, men det ska nog funka soderut ocksa.
Tegus har vi alltsa spenderat de tre senaste dagarna i. Har ar det liksom i El Salvador helt tomt pa turister. De flesta verkar packa sig raka vagen mot Bay Islands som aker hit, dock inte vi, inte heller Dave med sallskap! Tegus ar vi nojda med. Mer honduras pa riktigt, mindre vykortsstrander och turkosa vatten.Staden bestar av nastintill en miljon manniskor, en miljon mycket hogljudda sadana. I vart enda gatuhorn, butik och restaurang spelas det musik pa hogsta volym. Med andra ord ar det lonlost med mitt lilla spanska ordforrad att forsoka kommunicera med folk. Inte ens Petra forstar. Det var det negativa med staden, nu till det bra. Maten. Den ar billig, alltid god och servaras alltid, alltid med banan. Darav kallas Honduras for "The Banana Republic"! I ovrigt ar det ocksa mycket billigt. Vi har akt taxi over nastintill hela stan. Brukar landa pa en tia var per resa.
Igar fyllde man ju ar ocksa! 23 gamla. Firade med ett besok i en, aterigen, liten kolonialstad utanfor Tegus, Valle de Angeles, vilken bjod pa lite mer gringos och lite mer landsbygd. Pa kvallen gick vi ocksa pa bio. Hancock, Will Smith spelar superhjalte! Ingen storre hit, men daremot ett mycket bra satt att ova spanska pa da texten ar pa spanska och talet pa engelska. Lite samma meningsuppbyggnad till skillnad fran sevenska/spanska. Tips till Adelito som tragglar spanska bocker i Jarna hela sommaren:) Firade aven med nagra kubanska cigarrer, dom ar billiga har.
Imorgon bar det, som sagt, av mot Nicaragua. Narmare bestamt mot staden Leon var forhoppningsvis apans lokala kompis Fili Bucardo ska ta med oss pa en stadsvandring. Ska maila honom nu, en dag innan, viktigt med framforhallning liksom!
Bienvenidos a El Salvador - San Salvador, El Salvador
I onsdags, den 2 Juni, blev en tidig morgon. Vi satte oss pa en buss fran Guatemala till landet, El Salvador, som de flesta ryggsacksturister brukar hoppa over i Centralamerika. Kanske pa grund av den hoga mordstatisktiken. 6000 per ar, i ett land mindre av skane! Pa grund av detta, och landets lilla yta, bestamde vi oss endast for en snabb visit alla Belize. Bussen gick till huvudstaden San Salvador. Efter atta timmar var vi framme, at och lade oss tidigt for en hel dag pa stan.
Stan var mest stor, smutsig och regning. Man var nast intill kandis, mycket blickar, enda gringon i stan liksom. De centrala delarna var lite uppdeñat i tva centrala delar. En, som ovan namnt, smutsig del med marknader dar man hittade allt fran hons i burar till levande krabbor i stor klasar. Denna delen var charmig och akta. Akta pa det sattet jag tidigare har pratat om det "riktiga Guatemala"! Den andra delen var dessvarre inte lika uppskattad. En lang boulevard med samtliga amerikanska matkedjor uppradade: Mcdonalds, Burger King, Wendys, KFC, Pizza Hut etcetera. For mycket ska jag val kanske inte klaga anda, trampade ju trots allt i KFC fallan. Finns ju inte i Sverige (tror jag?!), sa man maste ju passa pa!
Vi hade garna stannat nagon dag extra i El Salvador, men som tidigare lander, vilka jag benamnt lattresta, visade sig El Salvador vara motsatsen. Ville man aka till nagon annan ort var man tvungen, om man darefter ville ta sig internationellt, att ta sig tillbaka till en av de storre staderna. Krangligt, och framfor allt tar det tid mer tid an i exempelvis i Guatemala. Pa grund av detta tog vi pa morgonen, efter heldagen i storstan, en internationell buss mot nasta land och huvudstad.
Stan var mest stor, smutsig och regning. Man var nast intill kandis, mycket blickar, enda gringon i stan liksom. De centrala delarna var lite uppdeñat i tva centrala delar. En, som ovan namnt, smutsig del med marknader dar man hittade allt fran hons i burar till levande krabbor i stor klasar. Denna delen var charmig och akta. Akta pa det sattet jag tidigare har pratat om det "riktiga Guatemala"! Den andra delen var dessvarre inte lika uppskattad. En lang boulevard med samtliga amerikanska matkedjor uppradade: Mcdonalds, Burger King, Wendys, KFC, Pizza Hut etcetera. For mycket ska jag val kanske inte klaga anda, trampade ju trots allt i KFC fallan. Finns ju inte i Sverige (tror jag?!), sa man maste ju passa pa!
Vi hade garna stannat nagon dag extra i El Salvador, men som tidigare lander, vilka jag benamnt lattresta, visade sig El Salvador vara motsatsen. Ville man aka till nagon annan ort var man tvungen, om man darefter ville ta sig internationellt, att ta sig tillbaka till en av de storre staderna. Krangligt, och framfor allt tar det tid mer tid an i exempelvis i Guatemala. Pa grund av detta tog vi pa morgonen, efter heldagen i storstan, en internationell buss mot nasta land och huvudstad.
Antigua y Pacaya, Guatemala
Soderut fran Pelen till Antigua. Forna Guatemalas huvudstad.
Aven Antigua ar en kolonialstad, aven den liten och pittoresk, som Visby(!). Aven har var det valdigt anpassat for turister, men samtidgt ar det forstaligt, varfor aka till ett fult stalle nar det finns ett fint! Staden omges av tre vulkaner, dock ej aktiva. Altiduden var hog, varfor ocksa klimatet var behagligt. Det vill saga ej for varmt eller for fuktigt, mer frisk luft liksom!
For det mesta gick vi bara runt har. Satt pa fik vid torget, laste och tittade pa folk. Sog in stamningen helt enkelt.
En dagstur blev det i alla fall. Inte en sa dalig heller. Vi besokte en aktiv vulkan nan timmes, slingrig, bussresa fran stan. Pacaya. Aven har pamindes man om just sakerheten kring turismen, ock kanske skalet till att allt ar just sa uppstyrt. Vi hade med oss en BEVAPNAD guide pa vandringen, har tydligen hant en massa skit tidigare! Finns for ovrigt aven nagot som heter turistpolis har som haller koll pa oss gringos. Vet inte om det kanns sa mycket tryggare dock. Har hort sa manga historier om korrupta poliser.
En vecka, och tyvarr endast tva stopp, blev det i Guatemala. Rekommenderas varmt som resemal!
Aven Antigua ar en kolonialstad, aven den liten och pittoresk, som Visby(!). Aven har var det valdigt anpassat for turister, men samtidgt ar det forstaligt, varfor aka till ett fult stalle nar det finns ett fint! Staden omges av tre vulkaner, dock ej aktiva. Altiduden var hog, varfor ocksa klimatet var behagligt. Det vill saga ej for varmt eller for fuktigt, mer frisk luft liksom!
For det mesta gick vi bara runt har. Satt pa fik vid torget, laste och tittade pa folk. Sog in stamningen helt enkelt.
En dagstur blev det i alla fall. Inte en sa dalig heller. Vi besokte en aktiv vulkan nan timmes, slingrig, bussresa fran stan. Pacaya. Aven har pamindes man om just sakerheten kring turismen, ock kanske skalet till att allt ar just sa uppstyrt. Vi hade med oss en BEVAPNAD guide pa vandringen, har tydligen hant en massa skit tidigare! Finns for ovrigt aven nagot som heter turistpolis har som haller koll pa oss gringos. Vet inte om det kanns sa mycket tryggare dock. Har hort sa manga historier om korrupta poliser.
En vecka, och tyvarr endast tva stopp, blev det i Guatemala. Rekommenderas varmt som resemal!
Flores y Tikal, Guatemala
En dros bussar senare ar vi nu i Honduras. Med andra ord har jag lite att skriva ikapp, borjar med norra Guatemala!
Efter tre dygn i centralamerikas minsta land, Belize, korsde vi gransen till Guatemala. I stort ar Guatemala valdigt likt Mexico. Kulturen, bebyggelsen, maten etcetera. Guatemala ar bara en aning farligare och fattigare. Fattigaste landet pa hela trippen faktiskt, nummer 118 av varldens 177 stater, enligt nagon internationell rankningslista jag surfade mig till i brist pa annan aktivitet!
Guatemala i stort var mycket latt rest och uppstyrt med hostel, bussar med mera. Nastan som sydostasien, likasa var det i Mexico. Kanske ar det pagrund av just sakerheten. Dar vi ar nu ar det skillnad pa den fronten, tar det dock i ett kommande inlagg.
Flores var det. En liten kolonial stad. Ligger pa en halvo norr om en det "riktiga Guatemala" i form av grannstaden St Elena. On gick man runt pa bara nagon timme. Litet och pittoreskt. Fin arkitektur och mycket skon stamning bland invanarna. Lite for mycket souvenirbutiker for min smak dock, men anda helt klart vart ett besok. Vi vandrade aven runt det ovan namnda St Elena, det var kontrast, mindre asfalt och grusvagar.
Fran Flores blev det aven en svangom i form av bat till en pa andra sidan sjon liggande "mini" by, San Miguel. Verkar for ovrigt finnas gott om stallen pa denna kontinent med just det namnet. Varm dag och mycket mygg. Vi vandrade upp till El Mirador(utsiktstorn) och fick en bra vy over Flores och St Elena. Pa vagen hit hande nagot konstigt med min hy. Sma blasor, fyllda med vatten, tackte nastan hela kroppen! Trodde forst jag hade blivit biten av varldens giftigaste djur. Som tur var hade vi sallskap utav tre amerikanska lakarstudenter som lungnade mig med att dom aldrig hade sett nagot liknande men att det inte var nagon fara, sjalvklart blev man bara hispiagre utav att hora det, fick dock ta mig sjalv i kragen och halla minen. Efter den tva timmar langa hajken kom vi tillbaka till hostelet var jag anvande en peeling kram over hela kroppen. Bubblorna forsvann och visade sig bara vara den tidigare branda huden som ville flassa sig bort. Skarrande upplevelse!
Ett besok till Tikal hann vi ocksa med harifran. Guatemalas landmarke och stolthet. Tror det ar varldens storsta mayastad, om inte, i alla fall den mest imponerande. For att ta oss dit gick vi upp klockan tre pa morgonen och avnjot djungelns morgonlugn fran toppen av stadens hogsta byggnad. Dimma, regnskog, fagelsang och divers mayabyggnader som entrade skyn. Mycket facinerande. Personligen tyckte jag nog djurupplevelsen var mer imponerande an sjalva stenarna. Vi sag bland annat tukaner, apor och mayakalkoner. Javisst "mayakalkoner"! Finns tydligen bara i Tikals nationalpark!
Efter tre dagar i provinsen Pelen akte vi soderut.
Efter tre dygn i centralamerikas minsta land, Belize, korsde vi gransen till Guatemala. I stort ar Guatemala valdigt likt Mexico. Kulturen, bebyggelsen, maten etcetera. Guatemala ar bara en aning farligare och fattigare. Fattigaste landet pa hela trippen faktiskt, nummer 118 av varldens 177 stater, enligt nagon internationell rankningslista jag surfade mig till i brist pa annan aktivitet!
Guatemala i stort var mycket latt rest och uppstyrt med hostel, bussar med mera. Nastan som sydostasien, likasa var det i Mexico. Kanske ar det pagrund av just sakerheten. Dar vi ar nu ar det skillnad pa den fronten, tar det dock i ett kommande inlagg.
Flores var det. En liten kolonial stad. Ligger pa en halvo norr om en det "riktiga Guatemala" i form av grannstaden St Elena. On gick man runt pa bara nagon timme. Litet och pittoreskt. Fin arkitektur och mycket skon stamning bland invanarna. Lite for mycket souvenirbutiker for min smak dock, men anda helt klart vart ett besok. Vi vandrade aven runt det ovan namnda St Elena, det var kontrast, mindre asfalt och grusvagar.
Fran Flores blev det aven en svangom i form av bat till en pa andra sidan sjon liggande "mini" by, San Miguel. Verkar for ovrigt finnas gott om stallen pa denna kontinent med just det namnet. Varm dag och mycket mygg. Vi vandrade upp till El Mirador(utsiktstorn) och fick en bra vy over Flores och St Elena. Pa vagen hit hande nagot konstigt med min hy. Sma blasor, fyllda med vatten, tackte nastan hela kroppen! Trodde forst jag hade blivit biten av varldens giftigaste djur. Som tur var hade vi sallskap utav tre amerikanska lakarstudenter som lungnade mig med att dom aldrig hade sett nagot liknande men att det inte var nagon fara, sjalvklart blev man bara hispiagre utav att hora det, fick dock ta mig sjalv i kragen och halla minen. Efter den tva timmar langa hajken kom vi tillbaka till hostelet var jag anvande en peeling kram over hela kroppen. Bubblorna forsvann och visade sig bara vara den tidigare branda huden som ville flassa sig bort. Skarrande upplevelse!
Ett besok till Tikal hann vi ocksa med harifran. Guatemalas landmarke och stolthet. Tror det ar varldens storsta mayastad, om inte, i alla fall den mest imponerande. For att ta oss dit gick vi upp klockan tre pa morgonen och avnjot djungelns morgonlugn fran toppen av stadens hogsta byggnad. Dimma, regnskog, fagelsang och divers mayabyggnader som entrade skyn. Mycket facinerande. Personligen tyckte jag nog djurupplevelsen var mer imponerande an sjalva stenarna. Vi sag bland annat tukaner, apor och mayakalkoner. Javisst "mayakalkoner"! Finns tydligen bara i Tikals nationalpark!
Efter tre dagar i provinsen Pelen akte vi soderut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
