I mandags efter mycket om och men med det sk bussbolaget "King Quality" landade vi fyra timmar forsent i Leon. Dock, fortfarande med ett leende pa lapparn, tillbringades andra halvan av dagen med dusch, mat och tvatt pa hostelet. Aven en liten vanda pa stan hanns med.
Dag tva i Leon. Ode strand. Svart sadan. Detta pa grund av att vi befinner oss i CA vulkantataste omrade, nordvastra Nicaragua. Jag och en surfbrada. Vagorna ganska stora. Inte en enda lokal surfare pa plats, reflekterar aldrig over varfor. Forsta timmen sitter jag mest och tittar. Hade jag gett mig ut hade jag skoljts upp mer an jag skulle lyckats tag mig ut. Da borjar man ana varfor stranden ar tom, kanske ar lite val stora vagor idag. Och jag med mina 6 veckor pa Bali liksom. Nyborjare sa det bara sjunger om det. Efter en timme ar den svarta sanden for varm for att sitta kvar. Beger mig ut. Lyckas. Tar tva vagor hyfsat, eller, jag star i alla fall upp, vilket innebar "lyckat" for mig. Efter ett tag har strommen, utan att jag markt nagot, drivit mig framfor en JADRANS massa stenar. Sista vagen jag paddlade med ramlar jag av 10 meter innan stenarna. En gubbe star och viftar pa stranden, i panik forsoker jag ta mig mot land. Efter nagra minuter, flamtandes pa stranden, forklarar gubben, med skarp ton, att skalet till att stranden var tom idag, till och med fran lokala surfare, var att strommarna var ortoligt starka just denna morgon. Skulle man kunna kalla nara ogat. Haha. Lite val dramatiskt skrivet kanske, sa farligt var det nog egentligen inte, blev bara sa inspirerad av boken jag laser just nu, "Snabba Cash". I vilket fall var det kul.
Dag tre i Leon. Stadens arkitektur och bebyggelse fick sig en titt och likasa tva av stans museum. Klockan halv sju hade vi avtalat tid med Filimon Bucardo, den medicinska professorn, som jag pa nagot vanster drack tequlia med i en studentkorridor i linkopingi varas. I vilket fall sa dok han upp redan vid fyra, punktlig ar man enligt Filimon, och hans tva medhavda vanner, bara i Sverige! Dom hade tagit ledigt eftermiddagen till ara for "'det hander ju inte dagligen att svenskar kommer till Nicaragua''! Efter nagra timmar, nagra tidiga ol och diverse blandade samtalsamnen lamnar hans tva polare oss. Den ena utan forvarning och den andra med radslan att hans fru ska skalla ut honom om han dricker pa eftermiddagen, eftermiddagen vilken dessutom var en vardag! Ett intressant Filimon citat fran olstunden lod efter fragan om vad han och "folk" tycker om spanjorer i latinamerika ''We really, really hate them!". Detta foljt av allt vad dom hade stallt till med for nagra hundra ar sedan, liksom idag. Nar klockan slog sex ville Filimon ta med oss hem pa middag. Vi handlar och tar en taxi. Sjalvklart antar man att en sa pass hogt staende universitetsprofil ska bo fladigt, dock inte. Asfalterade vagarna tar slut och gropiga lervagar tar vid. Vildhastar, kor, grisar, hons, katter och hundar springer hel vilt. Vi ar i ett bostadsomrade tio minuter utanfor staden. Den hoga betongmuren vilken omringar Filimons, hans fru och deras tva ariga dotters hus ar bekladd med krossat glas. Jag fragar varfor och far svaret: ''Dom jav;arna stal min Tv och dessutom ar det ju billigare an taggtrad!''. Familjen Bucardo bor litet men anda rent och prydligt. Tillsammans med inbjudna grannar och resterande forsamling tands grillen. Matlagningen bjod pa manga kulturkrockar. Nar vi val akte hem hade jag atit en majskolv och tva korvar serverade i en servett. Petras fisk som vi kopte las aldrig pa. Vet inte om det vanligtvis ar sa har middagsbjudningar gar till i Nicaragua. Ingen av nicosarna pa tillstallningen verkade tycka att nagot gick konstigt till i alla fall. I vilket fall var kvallen en av de basta och mest larorika hittills aven om vi fick aka hem hungriga igen!
Dag tva i Leon. Ode strand. Svart sadan. Detta pa grund av att vi befinner oss i CA vulkantataste omrade, nordvastra Nicaragua. Jag och en surfbrada. Vagorna ganska stora. Inte en enda lokal surfare pa plats, reflekterar aldrig over varfor. Forsta timmen sitter jag mest och tittar. Hade jag gett mig ut hade jag skoljts upp mer an jag skulle lyckats tag mig ut. Da borjar man ana varfor stranden ar tom, kanske ar lite val stora vagor idag. Och jag med mina 6 veckor pa Bali liksom. Nyborjare sa det bara sjunger om det. Efter en timme ar den svarta sanden for varm for att sitta kvar. Beger mig ut. Lyckas. Tar tva vagor hyfsat, eller, jag star i alla fall upp, vilket innebar "lyckat" for mig. Efter ett tag har strommen, utan att jag markt nagot, drivit mig framfor en JADRANS massa stenar. Sista vagen jag paddlade med ramlar jag av 10 meter innan stenarna. En gubbe star och viftar pa stranden, i panik forsoker jag ta mig mot land. Efter nagra minuter, flamtandes pa stranden, forklarar gubben, med skarp ton, att skalet till att stranden var tom idag, till och med fran lokala surfare, var att strommarna var ortoligt starka just denna morgon. Skulle man kunna kalla nara ogat. Haha. Lite val dramatiskt skrivet kanske, sa farligt var det nog egentligen inte, blev bara sa inspirerad av boken jag laser just nu, "Snabba Cash". I vilket fall var det kul.
Dag tre i Leon. Stadens arkitektur och bebyggelse fick sig en titt och likasa tva av stans museum. Klockan halv sju hade vi avtalat tid med Filimon Bucardo, den medicinska professorn, som jag pa nagot vanster drack tequlia med i en studentkorridor i linkopingi varas. I vilket fall sa dok han upp redan vid fyra, punktlig ar man enligt Filimon, och hans tva medhavda vanner, bara i Sverige! Dom hade tagit ledigt eftermiddagen till ara for "'det hander ju inte dagligen att svenskar kommer till Nicaragua''! Efter nagra timmar, nagra tidiga ol och diverse blandade samtalsamnen lamnar hans tva polare oss. Den ena utan forvarning och den andra med radslan att hans fru ska skalla ut honom om han dricker pa eftermiddagen, eftermiddagen vilken dessutom var en vardag! Ett intressant Filimon citat fran olstunden lod efter fragan om vad han och "folk" tycker om spanjorer i latinamerika ''We really, really hate them!". Detta foljt av allt vad dom hade stallt till med for nagra hundra ar sedan, liksom idag. Nar klockan slog sex ville Filimon ta med oss hem pa middag. Vi handlar och tar en taxi. Sjalvklart antar man att en sa pass hogt staende universitetsprofil ska bo fladigt, dock inte. Asfalterade vagarna tar slut och gropiga lervagar tar vid. Vildhastar, kor, grisar, hons, katter och hundar springer hel vilt. Vi ar i ett bostadsomrade tio minuter utanfor staden. Den hoga betongmuren vilken omringar Filimons, hans fru och deras tva ariga dotters hus ar bekladd med krossat glas. Jag fragar varfor och far svaret: ''Dom jav;arna stal min Tv och dessutom ar det ju billigare an taggtrad!''. Familjen Bucardo bor litet men anda rent och prydligt. Tillsammans med inbjudna grannar och resterande forsamling tands grillen. Matlagningen bjod pa manga kulturkrockar. Nar vi val akte hem hade jag atit en majskolv och tva korvar serverade i en servett. Petras fisk som vi kopte las aldrig pa. Vet inte om det vanligtvis ar sa har middagsbjudningar gar till i Nicaragua. Ingen av nicosarna pa tillstallningen verkade tycka att nagot gick konstigt till i alla fall. I vilket fall var kvallen en av de basta och mest larorika hittills aven om vi fick aka hem hungriga igen!
Dag fyra i Leon. Denna dag var till halften vigd at volcano boarding och till andra halften at en bussresa till Granada. Volcano boarding, vilket Leon ar kant for, gar ut pa att man aker nedfor en kolsvart sandvulkan, vid namn Cerro Negro, pa en pulka byggd i tra. Tror man kan soka pa Cerro Negro pa youtube om man ar intresserad, finns ett klipp dar med en kille som cyklar ner och slar nagot slags hastighetserekord. I vilket fall var detta haftigt och mycket fartfyllt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar