Ocho dias en Los Andes en Ecuador - Quito, Ecuador

I varas nar vi var pa geologi exkursion i de vasterlandska skogarna diskuterades det sydamerika med varan bolivianske doktorand. Enligt honom var equador sydamerikas svagaste ekonomi, enligt mig Bolivia. Detta fick forvantningarna pa Quito att likstallas med en dodsstad i matt med San Salvador. Men icke! Den valutbildade bolivianen, som fatt stipendium och allt, hade fel. Vad vi har fatt erfara, last och hort hittills gar det bra for equador, speciellt for Quito och hoglanderna. Kusten, vilket inte hor till vanligheterna, har det samst. Storsta staden i landet ligger vid kusten och heter Guayaquil. I kladaffarerna i Quito kan man kopa trojor med trycket "GuayKILL"! En liten verifiering pa gubben fran badhusets pastaenden om staden. I alla fall, efter att precis ha last fardigt "El choco", sa vet jag att jag hade ratt! Bolivia ar fattigast och efter att precis ha googlat Equador sa ska dom, enligt den palitliga kallan Wikipedia(!), vara bland den ovre halvan rent nationalekonomiskt i denna varldsdel. Detta betyder for visso inte bra, 50 procent av befolkningen lever fortfarande pa mindre an tva dollar om dagen.

Nagra ord om vara tre dagar i Quito kanske hade varit passande! Forsta dagen, i lordags, landade vi, klockan tva, efter en extremt kort flygresa fran Panama. Efter alla langa bussresor hittills ar det svart att forsta att man kan ta sig sa langt pa sa kort tid. Bara 100 minuter. Ett haftigare alternativ till nasta gang, eller till den som gar i latinamerikanska restankar, ar segelbat fran Panama till Colomibia. Kryllade av flyers pa hostelet om sadana. Enligt vad jag laste innan vi lamnade Sverige fanns inga sadana batalternativ men icke sa tydligen nicke! Forsta dagen strosade vi mest runt helt planlost och skapade oss ett forsta intryck. Jamfort med tidigare kunde man slappa pa guarden har. Man kan till och med ga ut pa natterna i centrum. Nu vet jag i och for sig inte om det ar sa men vara magkanslor sager oss i alla fall att det ar sa! Aven UDs reserekommendationer ar betydligt vanligare vad galler detta land jamfort med tidigare.

Dag tva gjorde vi en lite mer planerad stadsvandring i lonely planets fotspar. Inte en kyrka missades! Nu var bara en av dom planerade, men val i den gamla stadsdelen sprang man in i kyrka efter kyrka vare sig man ville eller inte. Men vad gjorde val det, dom var fina allihop! Min bild av Equador var innan vi landade kaffe och choklad. Pagrund av detta har vi ju varit tvungna att dricka och ata mer sadant an vanligt. Till skillnad fran fordomarna om dom mexicanska sombrerohattarna, vilka sken med sin franvaro, lever Equador upp till fordomarna om det val smakande kaffet. Tror nog faktiskt, lite klyschigt nog, att jag kan ha druckit mitt livs godaste kaffe har, organiska odlat av indiander i amazonas.

Dag tre forsatte vi att kolla runt enligt dag tva. Ett linbane besok till 4100 meters hojd blev det ocksa. Dar ovan kunde man urskilja gamla koloniala Quito jamsides med nyare affars/turist Quito i stadens mitt. Den utrdragna rektangular formade stadsvyn kantades av gra falt av lecastens hus med, enligt tidigare, armeringsjarn staendes at alla mojliga hall. Bokstavligt talat betongforort!

Panama City ligger vid havet medan Quito ligger pa 2850 meter. Darfor maste man acklamatisera sig innan man ger sig ut pa mer anstangande aventyr. Om inte drabbas man kanske av hojdsjukan. Vi verkar ha klarat oss fran detta men dessvarre har Petra i hojdsjukans stalle blivit jatte forkyld, minst fem paket nasdukar har konsumerats om dagen! Man marker av temperaturskillanden mer an hojdskillanden, antagligen darav forkylningen, det battre med temperaturandrningen ar att man nu kan sova pa natterna utan att vakna upp sjoblot av svett morgonen darpa. Equadors basta egenskap sa har langt.

Imorgon, tisdag, aker vi till Banos. En liten bergsby tre timmar soder om Quito.