Efter tre timmar pa "ruta Panamericana" kom vi, dag fyra, till nytt stalle. Namligen Banos! Vilket lite roligt, oordagrant, betyder toa pa spanska! Mer ordagrant ar det val snarare badrum, staden har fatt namnet pa grund av sina varma kallor. Sydamerikas svar pa Budapest och dess varldskanda badhus. Staden, eller snarare byn, gar man runt pa en timme. Men anda finns fyra badhus. Endast ett av dessa har visserligen varma bassanger men fyra ar ju anda fyra, aven om majoriteten, liksom vi, endast badar pa det "varma" badhuset. Forsta kvallen i over tva timmar, andra kvallen bara en halvtimme. Det var nagon form utav ledighet bland lokalbefolkningen under vara tva dagar i Banos. Darav var poolerna overfulla av equadorianer. Petra fick sig en lang pratstund med en av badgubbarna. Sjalv knep jag mest mun och forsokte forsta. Sammanhangen borjar faktiskt luckras upp i svenska ord nu, men fortfarande langt ifran allt. Lyckades faktiskt klamma in en fraga pa spanska i diskussionen ocksa! Att bara halva svaret nadde fram ar en annan femma. Dom pratar ju sa fort.
Banos ar kanda for mer an sina badhusen. Man har ocksa, pagrund av naturen, mycket aventyrs aktiviteter. Skulle kunna likstallas med Nya Zeelands Queenstown faktiskt. Enda skillnaden ar att allt ar sa mycket billigare. Hoppa bungyjump kostade 60 kr till skillnad fran 700 kr pa andra sidan globen. Efter att ha sett organisationen och utrustningen kring hoppningen stoppade jag dock sparsamt tillbaka tiodollars sedeln i portmonan!
Istallet for bungyjump blev det cykel. Trakigt nog sjalv da Petra forsokte vila bort den forvarrade forkylningen. Cykelturen, la ruta del las cascadas (vattenfallens vag), ar sa popular for att den, under sina sex mil, droppar tusen meter fran anderna till amazonas. Sa fastan vi hade bestamt oss for att koncentrera varan ynka manad i sydamerika kring anderna fick jag, bara jag(!), aven en liten touch av amazonas. Var riktigt haftigt att se naturen fadera fran bergslanskap till regnskog/djungel/tropisk skog. Har inte fattat skillnanden riktigt an! Passerade sakert ett tjugotal vattenfall pa vagen, darbland equadors storsta. En klar hitdag som, enligt ovan, avslutades med badhuset!
torsdag 31 juli 2008
Ocho dias en Los Andes en Ecuador - Quito, Ecuador
I varas nar vi var pa geologi exkursion i de vasterlandska skogarna diskuterades det sydamerika med varan bolivianske doktorand. Enligt honom var equador sydamerikas svagaste ekonomi, enligt mig Bolivia. Detta fick forvantningarna pa Quito att likstallas med en dodsstad i matt med San Salvador. Men icke! Den valutbildade bolivianen, som fatt stipendium och allt, hade fel. Vad vi har fatt erfara, last och hort hittills gar det bra for equador, speciellt for Quito och hoglanderna. Kusten, vilket inte hor till vanligheterna, har det samst. Storsta staden i landet ligger vid kusten och heter Guayaquil. I kladaffarerna i Quito kan man kopa trojor med trycket "GuayKILL"! En liten verifiering pa gubben fran badhusets pastaenden om staden. I alla fall, efter att precis ha last fardigt "El choco", sa vet jag att jag hade ratt! Bolivia ar fattigast och efter att precis ha googlat Equador sa ska dom, enligt den palitliga kallan Wikipedia(!), vara bland den ovre halvan rent nationalekonomiskt i denna varldsdel. Detta betyder for visso inte bra, 50 procent av befolkningen lever fortfarande pa mindre an tva dollar om dagen.
Nagra ord om vara tre dagar i Quito kanske hade varit passande! Forsta dagen, i lordags, landade vi, klockan tva, efter en extremt kort flygresa fran Panama. Efter alla langa bussresor hittills ar det svart att forsta att man kan ta sig sa langt pa sa kort tid. Bara 100 minuter. Ett haftigare alternativ till nasta gang, eller till den som gar i latinamerikanska restankar, ar segelbat fran Panama till Colomibia. Kryllade av flyers pa hostelet om sadana. Enligt vad jag laste innan vi lamnade Sverige fanns inga sadana batalternativ men icke sa tydligen nicke! Forsta dagen strosade vi mest runt helt planlost och skapade oss ett forsta intryck. Jamfort med tidigare kunde man slappa pa guarden har. Man kan till och med ga ut pa natterna i centrum. Nu vet jag i och for sig inte om det ar sa men vara magkanslor sager oss i alla fall att det ar sa! Aven UDs reserekommendationer ar betydligt vanligare vad galler detta land jamfort med tidigare.
Dag tva gjorde vi en lite mer planerad stadsvandring i lonely planets fotspar. Inte en kyrka missades! Nu var bara en av dom planerade, men val i den gamla stadsdelen sprang man in i kyrka efter kyrka vare sig man ville eller inte. Men vad gjorde val det, dom var fina allihop! Min bild av Equador var innan vi landade kaffe och choklad. Pagrund av detta har vi ju varit tvungna att dricka och ata mer sadant an vanligt. Till skillnad fran fordomarna om dom mexicanska sombrerohattarna, vilka sken med sin franvaro, lever Equador upp till fordomarna om det val smakande kaffet. Tror nog faktiskt, lite klyschigt nog, att jag kan ha druckit mitt livs godaste kaffe har, organiska odlat av indiander i amazonas.
Dag tre forsatte vi att kolla runt enligt dag tva. Ett linbane besok till 4100 meters hojd blev det ocksa. Dar ovan kunde man urskilja gamla koloniala Quito jamsides med nyare affars/turist Quito i stadens mitt. Den utrdragna rektangular formade stadsvyn kantades av gra falt av lecastens hus med, enligt tidigare, armeringsjarn staendes at alla mojliga hall. Bokstavligt talat betongforort!
Panama City ligger vid havet medan Quito ligger pa 2850 meter. Darfor maste man acklamatisera sig innan man ger sig ut pa mer anstangande aventyr. Om inte drabbas man kanske av hojdsjukan. Vi verkar ha klarat oss fran detta men dessvarre har Petra i hojdsjukans stalle blivit jatte forkyld, minst fem paket nasdukar har konsumerats om dagen! Man marker av temperaturskillanden mer an hojdskillanden, antagligen darav forkylningen, det battre med temperaturandrningen ar att man nu kan sova pa natterna utan att vakna upp sjoblot av svett morgonen darpa. Equadors basta egenskap sa har langt.
Imorgon, tisdag, aker vi till Banos. En liten bergsby tre timmar soder om Quito.
Nagra ord om vara tre dagar i Quito kanske hade varit passande! Forsta dagen, i lordags, landade vi, klockan tva, efter en extremt kort flygresa fran Panama. Efter alla langa bussresor hittills ar det svart att forsta att man kan ta sig sa langt pa sa kort tid. Bara 100 minuter. Ett haftigare alternativ till nasta gang, eller till den som gar i latinamerikanska restankar, ar segelbat fran Panama till Colomibia. Kryllade av flyers pa hostelet om sadana. Enligt vad jag laste innan vi lamnade Sverige fanns inga sadana batalternativ men icke sa tydligen nicke! Forsta dagen strosade vi mest runt helt planlost och skapade oss ett forsta intryck. Jamfort med tidigare kunde man slappa pa guarden har. Man kan till och med ga ut pa natterna i centrum. Nu vet jag i och for sig inte om det ar sa men vara magkanslor sager oss i alla fall att det ar sa! Aven UDs reserekommendationer ar betydligt vanligare vad galler detta land jamfort med tidigare.
Dag tva gjorde vi en lite mer planerad stadsvandring i lonely planets fotspar. Inte en kyrka missades! Nu var bara en av dom planerade, men val i den gamla stadsdelen sprang man in i kyrka efter kyrka vare sig man ville eller inte. Men vad gjorde val det, dom var fina allihop! Min bild av Equador var innan vi landade kaffe och choklad. Pagrund av detta har vi ju varit tvungna att dricka och ata mer sadant an vanligt. Till skillnad fran fordomarna om dom mexicanska sombrerohattarna, vilka sken med sin franvaro, lever Equador upp till fordomarna om det val smakande kaffet. Tror nog faktiskt, lite klyschigt nog, att jag kan ha druckit mitt livs godaste kaffe har, organiska odlat av indiander i amazonas.
Dag tre forsatte vi att kolla runt enligt dag tva. Ett linbane besok till 4100 meters hojd blev det ocksa. Dar ovan kunde man urskilja gamla koloniala Quito jamsides med nyare affars/turist Quito i stadens mitt. Den utrdragna rektangular formade stadsvyn kantades av gra falt av lecastens hus med, enligt tidigare, armeringsjarn staendes at alla mojliga hall. Bokstavligt talat betongforort!
Panama City ligger vid havet medan Quito ligger pa 2850 meter. Darfor maste man acklamatisera sig innan man ger sig ut pa mer anstangande aventyr. Om inte drabbas man kanske av hojdsjukan. Vi verkar ha klarat oss fran detta men dessvarre har Petra i hojdsjukans stalle blivit jatte forkyld, minst fem paket nasdukar har konsumerats om dagen! Man marker av temperaturskillanden mer an hojdskillanden, antagligen darav forkylningen, det battre med temperaturandrningen ar att man nu kan sova pa natterna utan att vakna upp sjoblot av svett morgonen darpa. Equadors basta egenskap sa har langt.
Imorgon, tisdag, aker vi till Banos. En liten bergsby tre timmar soder om Quito.
onsdag 23 juli 2008
P city con Ast y Dave, Panama
Sedan USA lamnade over kanalen 1999 till Panama blomstrar ekonomin. Pa kort tid har Panama City blivit latinamerikas svar pa asiens Hong Kong, Singapore eller Shanghai. Skyskraporna ar manga och det byggs sa det knakar. Inte ett like finns i resterande latinamerika. Ett riktigt skrytbygge i Dubaimatt ar ocksa pa gang, kanske blir det varldens nummer ett, i alla fall i nagon manad tills nagon annan bygger ett battre!
Dag tva. Dagen inleddes med frukost och en vandring i Casco Viejo, den gamla stadsdelen, Stilla havs kustens, av manniskor fran Europa, aldsta stad. Aven har rustas det upp ordentligt. Hus for hus. Lyxvillor i gammal arkitektonisk anda star jamsides med gamla forfallna i samma alder. Skulle varit kul att titta tillbaka om tio ar for att se utvecklingen, om dom slitna husen ar helt aterstallda eller inte. Enligt vad vi last i nyhetstidningar, vilka ar pa engelska, sa pekar kurvan i alla fall uppat. Panameserna, med grund i taxichaufforernas berattelser, ar stolta! Stolta for att dom lyckats ta over kanalen pa ett sadant bra satt och verkligen fatt ekonomin pa fotter.
Efter gamla staden blev det nya staden. Vi at en typisk panamesisk lunch(!) och vandrade runt i affarsdistriket. Lunchen har jag till halften ingen aning om vad den inneholl men det mesta smakade bra! Vi kollade aven in tva shopping malls i jakt pa lonely planet Equador, blev dock ingen traff, far bli ett nytt forsok pa flygplatsen. Pa kvallen motte vi upp David och Astrid.
Dag tre. Taxiresornas dag. Sex stycken blev det totalt av en total summa av 11 dollar per person. Vi sag kanalen bade fran tagralsen, vilken gar langs med hela kanalen anda till atlanten och staden Colon, och fran ett av de tre slusssystemen. Vid miraflores locks, som dom hette, sag vi en liberisk lastbat passera. Annat an gamla trotta gotakanal!
Det finns en, delvis, konstgjord halvo vilken "sticker" ut fran staden. Denna besokte vi ocksa, aven har kande man av Dubai insperationen en aning, dom har ju den dar palmen! Denna dagen var intensiv och dyr, dyraste hittills, 63 dollar gick kalaset pa. Hade inte Astrid fatt skavsar, sa vi blev tvungna att vanda hem, hade det kanske skenat ivag ytterligare!
Dag fyra. Idag, fredag, nar jag sitter och knapar ihop denna sammanfattning har varit lite lungnare. Vi inledde med ett besok i en urbandjungel med vilda djur. Sjalvklart i hopp om att fa se nagot extra ordinart men tyvarr sag vi bara en, vad vi tror, tvattbjorn. Eller nagon form utav slakting i alla fall. En hybrid av en apa och en tvattbjorn kanske! Darefter blev det malls igen. Jag och David kopte ett par Convers var. 246 kr paret, kunde de la va vart!
Efter tva veckor i Mexico och fem veckor i Centralamerika tar den sista manaden av resan forsatt gang i Equador imorgon. Flyget gar kl 11.50.
Dag tva. Dagen inleddes med frukost och en vandring i Casco Viejo, den gamla stadsdelen, Stilla havs kustens, av manniskor fran Europa, aldsta stad. Aven har rustas det upp ordentligt. Hus for hus. Lyxvillor i gammal arkitektonisk anda star jamsides med gamla forfallna i samma alder. Skulle varit kul att titta tillbaka om tio ar for att se utvecklingen, om dom slitna husen ar helt aterstallda eller inte. Enligt vad vi last i nyhetstidningar, vilka ar pa engelska, sa pekar kurvan i alla fall uppat. Panameserna, med grund i taxichaufforernas berattelser, ar stolta! Stolta for att dom lyckats ta over kanalen pa ett sadant bra satt och verkligen fatt ekonomin pa fotter.
Efter gamla staden blev det nya staden. Vi at en typisk panamesisk lunch(!) och vandrade runt i affarsdistriket. Lunchen har jag till halften ingen aning om vad den inneholl men det mesta smakade bra! Vi kollade aven in tva shopping malls i jakt pa lonely planet Equador, blev dock ingen traff, far bli ett nytt forsok pa flygplatsen. Pa kvallen motte vi upp David och Astrid.
Dag tre. Taxiresornas dag. Sex stycken blev det totalt av en total summa av 11 dollar per person. Vi sag kanalen bade fran tagralsen, vilken gar langs med hela kanalen anda till atlanten och staden Colon, och fran ett av de tre slusssystemen. Vid miraflores locks, som dom hette, sag vi en liberisk lastbat passera. Annat an gamla trotta gotakanal!
Det finns en, delvis, konstgjord halvo vilken "sticker" ut fran staden. Denna besokte vi ocksa, aven har kande man av Dubai insperationen en aning, dom har ju den dar palmen! Denna dagen var intensiv och dyr, dyraste hittills, 63 dollar gick kalaset pa. Hade inte Astrid fatt skavsar, sa vi blev tvungna att vanda hem, hade det kanske skenat ivag ytterligare!
Dag fyra. Idag, fredag, nar jag sitter och knapar ihop denna sammanfattning har varit lite lungnare. Vi inledde med ett besok i en urbandjungel med vilda djur. Sjalvklart i hopp om att fa se nagot extra ordinart men tyvarr sag vi bara en, vad vi tror, tvattbjorn. Eller nagon form utav slakting i alla fall. En hybrid av en apa och en tvattbjorn kanske! Darefter blev det malls igen. Jag och David kopte ett par Convers var. 246 kr paret, kunde de la va vart!
Efter tva veckor i Mexico och fem veckor i Centralamerika tar den sista manaden av resan forsatt gang i Equador imorgon. Flyget gar kl 11.50.
"Panama, it never leaves you" - Bocas y David, Panama
Det forsta man ser nar man entrar detta avlanga bananland ar en skylt med texten "Panama, it never leaves you"! Da vill man bara vanda, nu behover man val inte tolka det fel (vilket jag hoppas jag gjorde!), men det kandes en aning creepy!
I vilket fall det lamnar oss eller inte har vi hittills lamnat tva stallen har. Det forsta ligger ett stenkast over gransen fran Costa Rica och heter Bocas Del Torro. Bocas ar ett gang oar pa den karribiska kusten. Vi stannade bara en natt, var egentligen bara det "gamla vanliga", snorkling, dykning (for dyrt for mig!) och strander. Nu ar det val egentligen inget fel pa det utan tvartom, fick bara en tillrackligt stor dos sadant i Costa Rica, sa pass att jag klarar mig till nasta svenska sommar. Staden vi bodde i, vilken enkelt gick under namnet Bocas, ar huvudstad i provinsen Bocas del torro, vilken utover strander och dylikt hade mycket historia att bjuda pa. Bland annat hade Columbus och hans gang varit dar och namngivet de flesta stallen. Traffade ett trevligt gang danskar pa hostelet ocksa, blev en stranddag med dom pa en helt ode strand vilken vi hyrde en bat for att ta oss till.
Med sikte pa Panama City tog vi, efter exakt 27 timmar pa oarna, en vattentaxi tillbaka till fastlandet och darifran en tre timmars buss till en vanlig transfer stad, David, pa vagen till P City. Tredje storsta staden i landet. Till skillnad fran Bocas var det har helt tomt pa turister. Efter Petra var jag vitast i skinnet da allting har flagnat bort! Fanns val egentligen inte sa mycket att se har, eller ingenting enligt guidebockerna, men det var kul att se en riktiga Panamaiansk stad. Bara vandra runt och suga in. Det blev en natt i David.
Sa har langt skiljer sig Panama och Costa Rica stort fran ovriga Centralamerika. Det ar finare och folk verkar ha det betydligt battre. Detta grundar jag framst pa bilar och byggnader! Vet inte om det ar ratt metod att avgora vem som har det bast etcetera men i stort i alla fall! Efter vad jag last stammer det ju ocksa i och for sig. Costa Rica kallas latinamerikas Schweiz och Panama har ju kanalen som havar in cash. Pa samma satt som i ovriga CA ar det ursprungsbefolkningen som har det samst i varje fall, fanns namligen en aning sadana tiggare i David, med indiandrakter och sa.
Idag, tisdag (22 Juli), kom vi till P City efter en mycket behaglig bussresa. I stort kanns det som att panama ar uppbyggt kring en stor huvudvag, som vi akte pa idag, vilken loper rakt igenom landet. Vid sidan av denna vag ligger samtliga stader. Bocas ar undantaget, var tydligen endast tillkomligt med flyg och bat fran CR tidigare, men nu finns det en vag. Tror denna infrastruktur har att gora med alla berg och den svarframkomliga djungeln.
Tre dagar plus halva dagen idag blir det i P City innan vi flyger mot Equador pa lordag. David och Astrid moter upp oss imorgon, dom aker till NY pa lordag och darefter hem. Tyvarr sa funkar inte vara telefoner men vi ska nog hitta dom anda!
I vilket fall det lamnar oss eller inte har vi hittills lamnat tva stallen har. Det forsta ligger ett stenkast over gransen fran Costa Rica och heter Bocas Del Torro. Bocas ar ett gang oar pa den karribiska kusten. Vi stannade bara en natt, var egentligen bara det "gamla vanliga", snorkling, dykning (for dyrt for mig!) och strander. Nu ar det val egentligen inget fel pa det utan tvartom, fick bara en tillrackligt stor dos sadant i Costa Rica, sa pass att jag klarar mig till nasta svenska sommar. Staden vi bodde i, vilken enkelt gick under namnet Bocas, ar huvudstad i provinsen Bocas del torro, vilken utover strander och dylikt hade mycket historia att bjuda pa. Bland annat hade Columbus och hans gang varit dar och namngivet de flesta stallen. Traffade ett trevligt gang danskar pa hostelet ocksa, blev en stranddag med dom pa en helt ode strand vilken vi hyrde en bat for att ta oss till.
Med sikte pa Panama City tog vi, efter exakt 27 timmar pa oarna, en vattentaxi tillbaka till fastlandet och darifran en tre timmars buss till en vanlig transfer stad, David, pa vagen till P City. Tredje storsta staden i landet. Till skillnad fran Bocas var det har helt tomt pa turister. Efter Petra var jag vitast i skinnet da allting har flagnat bort! Fanns val egentligen inte sa mycket att se har, eller ingenting enligt guidebockerna, men det var kul att se en riktiga Panamaiansk stad. Bara vandra runt och suga in. Det blev en natt i David.
Sa har langt skiljer sig Panama och Costa Rica stort fran ovriga Centralamerika. Det ar finare och folk verkar ha det betydligt battre. Detta grundar jag framst pa bilar och byggnader! Vet inte om det ar ratt metod att avgora vem som har det bast etcetera men i stort i alla fall! Efter vad jag last stammer det ju ocksa i och for sig. Costa Rica kallas latinamerikas Schweiz och Panama har ju kanalen som havar in cash. Pa samma satt som i ovriga CA ar det ursprungsbefolkningen som har det samst i varje fall, fanns namligen en aning sadana tiggare i David, med indiandrakter och sa.
Idag, tisdag (22 Juli), kom vi till P City efter en mycket behaglig bussresa. I stort kanns det som att panama ar uppbyggt kring en stor huvudvag, som vi akte pa idag, vilken loper rakt igenom landet. Vid sidan av denna vag ligger samtliga stader. Bocas ar undantaget, var tydligen endast tillkomligt med flyg och bat fran CR tidigare, men nu finns det en vag. Tror denna infrastruktur har att gora med alla berg och den svarframkomliga djungeln.
Tre dagar plus halva dagen idag blir det i P City innan vi flyger mot Equador pa lordag. David och Astrid moter upp oss imorgon, dom aker till NY pa lordag och darefter hem. Tyvarr sa funkar inte vara telefoner men vi ska nog hitta dom anda!
San Jose y Puerto Viejo de Talamanca, Costa Rica
13e till 18e Juli var vi i Costa Rica. Latinamerikas Schweiz.
Costa Rica ar val egentligen helt ursuget pa egen kultur av alla invaderande amerikanare. Pa grund av detta har landet landat i botten av varan priolista for hela sommaren. For den naturintresserade ar val dock kanske detta land ett av de mest framstaende landerna i varlden, liksom for surfare. Med tanke pa att vi redan besokt ett antal vulkaner och annat naturigt satsade vi alla vara kort pa ett surf- och relaxstalle pa den karibiska kusten. Vi tog semester under semestern skulle man kunna saga.
I och for sig gjorde vi en natt i San Jose, vilket ska vara en samre verison av tidigare besokta huvudstader i CA, sa pa grund av detta slangde vi oss snabbt kommande dag pa en buss till Puerto Viejo de Talamanca vart vi stannade resterande dagar. Det sk "hotelet" vi sov pa i San Jose ar vart att namnas. Vi delade det med en spank/brittisk tjej vi traffade pa bussen. Rummet bestod av tre sangar inklamda i ett litet rum med tio centimeter mellen vardera sang och dorren att rora sig pa. Vaggarna var bekladda med affisher och tavlor av tuppar. Dessutom var agaren skum, konstig upplevelse i stort! Men nu i efterhand ball.
Tillsammans med en uppsalastudent och en schweizisk tjej hangde/vilade vi oss i Puerto Viejo efter allt hittills hektiska resande. Surfande och hang fyllde dagarna. Tror faktiskt jag utvecklades lite pa bradan, ar dock langt kvar tills det ska sluta kannas som att man alltid ar i vagen for alla lokala surfare omkring en som fangar vag efter vag!
Costa Rica ar val egentligen helt ursuget pa egen kultur av alla invaderande amerikanare. Pa grund av detta har landet landat i botten av varan priolista for hela sommaren. For den naturintresserade ar val dock kanske detta land ett av de mest framstaende landerna i varlden, liksom for surfare. Med tanke pa att vi redan besokt ett antal vulkaner och annat naturigt satsade vi alla vara kort pa ett surf- och relaxstalle pa den karibiska kusten. Vi tog semester under semestern skulle man kunna saga.
I och for sig gjorde vi en natt i San Jose, vilket ska vara en samre verison av tidigare besokta huvudstader i CA, sa pa grund av detta slangde vi oss snabbt kommande dag pa en buss till Puerto Viejo de Talamanca vart vi stannade resterande dagar. Det sk "hotelet" vi sov pa i San Jose ar vart att namnas. Vi delade det med en spank/brittisk tjej vi traffade pa bussen. Rummet bestod av tre sangar inklamda i ett litet rum med tio centimeter mellen vardera sang och dorren att rora sig pa. Vaggarna var bekladda med affisher och tavlor av tuppar. Dessutom var agaren skum, konstig upplevelse i stort! Men nu i efterhand ball.
Tillsammans med en uppsalastudent och en schweizisk tjej hangde/vilade vi oss i Puerto Viejo efter allt hittills hektiska resande. Surfande och hang fyllde dagarna. Tror faktiskt jag utvecklades lite pa bradan, ar dock langt kvar tills det ska sluta kannas som att man alltid ar i vagen for alla lokala surfare omkring en som fangar vag efter vag!
Cruzando la frontera: Nicaragua - Costa Rica
Denna gransovergang ar inskriven i min personliga historiebok som den varsta nagonsin. Darav ar den vard ett alldeles eget inlagg!
Dagsplanen var att snabbt och smidigt ta sig fran Isla de Omtepe till San Jose. En stracka pa 30 mil. Hemma i Sverige hade ju ett tag tillrygga lagt den strackan pa under tre timmar. Har tar allt lite langre tid. Vi bordade baten fran on runt atta tiden pa morgonen och var framme i San Jose klockan ett pa natten.
Det moment som slukade mest tid var att fa stampeln in i Costa Rica. Vi stod i ko i tre och en halvtimme. Tva gubbar i varsitt litet bas satt och stamplade. Kon var flera hundra meter lang, och trots att allt gubbarna skulle gora vara att stampla kunde kon sta stilla i over en halvtimme. Jag forstar inte. I min teori verkar det helt omojligt att vara sa oeffektiv. Hur lyckas dom? Samtidigt ar det val kanske lite charmen med denna delen av varlden, eller...?
Varsta maten foljdes upp av varsta magen vilken alltsa foljdes upp av varsta dagen! Nu kan det ju bara bli battre! Vilket det, da jag skriver detta fran Panama, ju ocksa blev!
Dagsplanen var att snabbt och smidigt ta sig fran Isla de Omtepe till San Jose. En stracka pa 30 mil. Hemma i Sverige hade ju ett tag tillrygga lagt den strackan pa under tre timmar. Har tar allt lite langre tid. Vi bordade baten fran on runt atta tiden pa morgonen och var framme i San Jose klockan ett pa natten.
Det moment som slukade mest tid var att fa stampeln in i Costa Rica. Vi stod i ko i tre och en halvtimme. Tva gubbar i varsitt litet bas satt och stamplade. Kon var flera hundra meter lang, och trots att allt gubbarna skulle gora vara att stampla kunde kon sta stilla i over en halvtimme. Jag forstar inte. I min teori verkar det helt omojligt att vara sa oeffektiv. Hur lyckas dom? Samtidigt ar det val kanske lite charmen med denna delen av varlden, eller...?
Varsta maten foljdes upp av varsta magen vilken alltsa foljdes upp av varsta dagen! Nu kan det ju bara bli battre! Vilket det, da jag skriver detta fran Panama, ju ocksa blev!
Isla de Omtepe, Nicaragua
Dom tre sista dagarna i Nicaragua spenderades pa en riktig sago o. En o utformad utav tva vulkaner vilka stigit ur Lago de Nicaragua och tillsammans bildat en enda stor landmassa i form av en atta. Lago de Nicaragua ar faktiskt lite ballt den enda sotvattensjon i varlden med hajar, 3 meter langa ska dom vara, tyvarr sag vi inga!
Forsta dagen hyrde vi cyklar och gjorde "huvudstaden" med omnejd. Andra dagen lag vi pa sjukhus. Tredje dagen hyrde vi bil och gjorde resten av on.
Cykelturen medforde mest rumpont, men det var anda skont att rora sig lite, aven om vi inte kunde sitta dagen efter. Men vad gjorde val det, vi var ju sjuka hela dagen anda! Magarna var det som spokade, allra helst Petras. Hon fick dropp i tva timmar medan jag mest madde illa och hade magknip. Vet inte vad det berodde pa, kanske bara ar en normal reaktion om man ater pa restauranger med jordstampat golv och befinner sig pa en plats med allmant rik bakteriekultur. Dessutom drack vi nog for lite vatten. Nicaragua var nog i alla fall for primitivt for varat svenska, fanigt kansliga, immunforsvar!
Roadtrippen bjod pa en rejal omskakning a la grusvagar. Min nacke laste sig vid ett tillfalle, lossnade turligt nog efter en fruktansvard acklig lunch! Tror dock inte detta berodde pa lunchen, var nog snarare att vi pausade fran bilen ett tag. Lunchen bestod av spaghetti med gronsaker vilken kom till bords efter endast tre minuter. Jag vet inte hur dom kokar pasta i Nicaragua men i Sverige tar det val i alla fall tio minuter att koka pasta med undantag snabbnudlar, men nagra sanna vara det ju inte. Uppe pa detta skamdes dom inte att ta 5 dollar for micromaten heller! Helt klart rankat som ackligaste maltiden i Centralamerika.
Utover maten sa ar Isla de Omtepe en av hojdpunkterna hittills. Laste att on varit med i en omrostning om att bli utsett till nagon form av naturunderverk. Vet inte om det blev det, men det borde detm, jag hade helt klart rostat for.
Forsta dagen hyrde vi cyklar och gjorde "huvudstaden" med omnejd. Andra dagen lag vi pa sjukhus. Tredje dagen hyrde vi bil och gjorde resten av on.
Cykelturen medforde mest rumpont, men det var anda skont att rora sig lite, aven om vi inte kunde sitta dagen efter. Men vad gjorde val det, vi var ju sjuka hela dagen anda! Magarna var det som spokade, allra helst Petras. Hon fick dropp i tva timmar medan jag mest madde illa och hade magknip. Vet inte vad det berodde pa, kanske bara ar en normal reaktion om man ater pa restauranger med jordstampat golv och befinner sig pa en plats med allmant rik bakteriekultur. Dessutom drack vi nog for lite vatten. Nicaragua var nog i alla fall for primitivt for varat svenska, fanigt kansliga, immunforsvar!
Roadtrippen bjod pa en rejal omskakning a la grusvagar. Min nacke laste sig vid ett tillfalle, lossnade turligt nog efter en fruktansvard acklig lunch! Tror dock inte detta berodde pa lunchen, var nog snarare att vi pausade fran bilen ett tag. Lunchen bestod av spaghetti med gronsaker vilken kom till bords efter endast tre minuter. Jag vet inte hur dom kokar pasta i Nicaragua men i Sverige tar det val i alla fall tio minuter att koka pasta med undantag snabbnudlar, men nagra sanna vara det ju inte. Uppe pa detta skamdes dom inte att ta 5 dollar for micromaten heller! Helt klart rankat som ackligaste maltiden i Centralamerika.
Utover maten sa ar Isla de Omtepe en av hojdpunkterna hittills. Laste att on varit med i en omrostning om att bli utsett till nagon form av naturunderverk. Vet inte om det blev det, men det borde detm, jag hade helt klart rostat for.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
