Nu när vi kommit hem, landat och skaffat oss lite perspektiv och distans tänkte jag avsluta mitt bloggande, antagligen för en lång tid framöver(!), med en liten sammanfattning för att en dag kunna se tillbaka och kanske skratta något i stil med - "Höhö, just det ja, den maten var ingen höjdare alltså!" eller kanske "Å jävlars, vi såg verkligen en livslevande skunk!" eller kanske till och med svära något i stil med "Den där Che Cuevara, han fick man inte lära sig mycket om i skolan, men däremot alla amerikanska presidenter skulle man kunna utantill!"
Basta landet: Peru
Samsta landet: hmm.. svårt, men det..
Bästa maten:
Samsta maten:
Annorlunda som ätits: Chilimarinerade gräshoppor, alpacka, struts, helgrillat marsvin, rå kaktus, råa sockerrör, counch och vassstrån.
Politiken: Che Cuevara, Sandino och Simon Boliviar. Det latinamerikanska folkets tre politiska hjältar. Vart man än går så ser man gator bära deras namn, speciellt Boliviar, man ser t-tröjor med deras ansikten och graffitiväggar med namn, avbilder och tillhörande text om socialistiska drömmar.
Bästa dagen:
Varsta dagen: Missade flyget i Quito och gränsövergången till Costa Rica.
Mest skrammande stallet: Belize City var nog staden jag kände mig mest obekväm i. Även Guatemala City och San Salvador med sina 6000 mord om året var en aning skräckinjagande! Utöver dessa ställen så var det mestadels i taxibilar man var på helspänn, följde med på kartan, för att kolla att dom körde åt rätt håll etcetera.
Observerade vilda djur: Skunk, kolibri, rådjur, tvättbjörn, havssköldpaddor, nurse shark, två sorters rockor, moräna, lång grön ål, mayakalkon, howler monkeys, spider monkeys, bananspindel, en massa olika krabbor, raposa...
Ekonomi:
Lästa Böcker: Snabba Cash, El Choco, A thousand splendid suns
Antal ställen vi bodde på: 32 tycken + 3 nätter i tält
Måsten på nästa långresa:
Nästa gång i latinamerika: Under en resa som denna; med mycket fritid och mycket tid för eftertanke reflekteras det mer än under vardagen här hemma. Jag har nog i alla fall insett att det är där borta, i "el mundo del espanol", vart det för min del är mest intressant och mest givande att resa. Nu har jag visserligen inte besökt Afrika eller arabvärlden än, men jag kan nog ändå säga att det är denna kontinent jag kommer fortsätta att återvända till. Innan man blir vuxen på riktig (innan 32!), det vill säga barn och den svängen, ska jag göra följande resa: 6 månader i Argentina, Chile, Bolivia, Colombia, Venezuela och Cuba. Finnas även tankar kring någon form utav volontärarbete med spanska studier, Buenos Aires hade varit häftigt!
Miljö kontra
onsdag 27 augusti 2008
Couch surfing at Kim and Trinh's place - Atlanta, Georgia, U.S.
22-23 augusti. Atlanta hade vi endast tänkt på som ett kort stopp, nästintill onödigt, för att byta flyg hem mot Svedala, vi försökte till och med att boka om biljetten, men på grund av priset (1200 kr per person) bestämde vi oss ändå för att spendera dessa två dagar i den amerikanska södern. Nu är det ju så, turligt nog, att när förväntningarna är små så blir det ju faktiskt ofta bra, detta visade sig även bli fallet Atlanta!
Efter ett omtumlande nattflyg och en mindre tidsomställning kunde vi avträda flyget åtta timmar efter midnatt . Eftersom Trinh , vars soffa vi skulle "surfa", hade ett läkarbesök inbokat bara en och en halv timme efter landning och därefter var tvungen att jobba fick vi spendera dagen själva. Hade det varit Sverige hade det ju självklart varit möjligt att hinna men i USA är man ju så rädd för sk "terrorister" att det tar tredubbla tiden att komma ut från en flygplats! Ta av sig skorna, hämta väskan, lämna väskan igen, hämta väskan än en gång fem interntågstationer bort och sist men inte minst två passkontroller. Jag förstår inte.
Väl inne i stan ville vi låsa in våra väskor i något slags förvaringsskåp. Men, återigen, pågrund av den mycket överdrivna rädslan för terroristdåd var ju inte det möjligt. Det finns inga förvaringsskåp i Atlanta fick vi veta på en turistbyrån, jag antar att det är likadant i övriga landet. Vi hade dock tur, efter en mindre övertalning, och fick förvara våra väskor på turistbyrån. Alltså, utöver tjafset om terrorister, delade i alla fall lokalbefolkningen med sig utav ett bra första intryck!
Vi besökte under dagen, något trötta, Martin Luthers visitors center och World of Coca-cola. Det förstnämda stället var både riktigt intressant och uppe på detta även gratis. Det sistnämnda var dyrt, 15 dollar per person, och visade sig vara uppbyggt som någon slags themepark. Det kryllade av coca-cola överviktiga ungar! Precis som på Liseberg kan dom köpa årskort där. Detta skulle av vissa kunna anses mindre hälsosamt då höjdpunkt på detta ställe, vilket faktiskt gjorde besöket värt pengarna, var provsmakningen. Alla Coca-Cola companys drycker fanns att tillgå. En del goda, en del mycket mindre goda. Den klassiska varianten återstår som min favorit. Värt att nämnas är kanske att Coca-Cola har sitt ursprung i Atlanta, från slutet av 1800-talet, vilket alltså är skälet till Coca-Cola Worlds existens i stan. All historia man fick ta del av kändes tyvärr en aning vinklad. Kan inte hela historien men jag vet att dessa stora amerikanska bolag inte påverkar den latinamerikanska världen i bra mån, i alla fall inte så pass bra som dom själva framställde sig. I det stora hela ett intressant, om något jätte amerikanskt, besök!
Efter en promenad genom OS-parken blev vi uphämtade utav Trinhs syster, Kim, i en Volvo V70, vilken tog oss till Midtown. Dessa kvarter hör till de finare i Atlanta. Trinh visade sig vara advokat med en Princeton examen! Mer välutbildad än, eventuellt, blivande vicepresidenten. Tyvärr verkade hon dock även vara arbetsnarkoman:) På grund av detta spenderade vi större delen av tiden med Kim. Efter hämtning av väskor och inpackning i lägenheten bar det av mot poolen. En pool i sann Melroce place anda! En innergård med omkringliggande lägenheter och Atlantas skyline i bakgrunden. I den amerikanska kvällssolen delade vi resminnen, vi från Latinamerika och hon från Europa.
Kommande kväll och kommande dag bjöd på, vilket jag aldrig kunnat ana, två av resans absoluta topp middagsupplevelser. Den första på en koreansk restaurang och den andra på en typisk sydstats restaurang. Koreanska maten var riktigt god, så mycket nya smaker, dessutom blev vi bjudna av advokaten. Vad är väl 120 ynka dollar liksom. Andra middagen mättade våra magar i ett dygn. Den även äcklar oss en aning, med sin friterade onyttighet, än i dag!
Jag åt: Fried chicken, macaroni & cheese, Fried okra, cornbread, peacon pie...och...
Petra åt: ska kolla upp det!
Kan nog nästan inte bli mer södern än så. Tillställningen var alltså inget vidare rent matmässigt men en desto mer givande kulturell upplevelse!
Resterande vistelse inehöll även ett besök i Martin Luthers Kings Jr. födelsehus. Vi ingick i en grupp på 15 besökare. Samtliga av dessa, exklusive oss, var afroamerikaner från andra stater. Enligt Kim, som gjort det här 10 gånger förrut med andra couchsurfare, är de enda vita som besöker huset och kvarteren från Europa. Detta verifierar, mer än mycket, hur bakåtsträvande och trångsynta människor i denna del av USA faktiskt fortfarande är! Denna trångsynhet var, enligt Kim, skälet till att hon så snabbt som möjligt skulle flytta tillbaka till New York, vart hon redan levt i fyra år. En av få städer man kunde få vara vegan i utan att ständigt bli ifrågasatt. Detta därför att staden är så pass mångkulturell och innehåller alla typer av alla typer. Metropolitan är ordet! New York var också, enligt Kim, den absolut bästa staden i landet, tillsammans med San Fransisco, att bo i om man flyttar till USA utifrån för jobb, studier eller dylikt.
Atlanta är faktiskt staden för ett av USA bästa tekniska universitet, Georgia Tech, vilka häftigt nog har ett utbytesprogram med Chalmers. Få se om det bär av tillbaka för en längre vistelse under mitt fjärde år.
Många vettiga konversationer med två mycket vettiga amerikaner senare åkte vi hem. Hem till vardag, skola och, efter två och en halv månad på resande fot, mycket uppskattade rutiner! Främst havregrynsgröt till frukost istället för pankakor.
Förresten, jag ångrar att vi inte nyttjade couchsurfing (www.couchsurfing.com) mer, det är tio gånger roligare och lika många gånger mer givande än att bo på ett hostel. Ha det i åtanke nästa gång ni reser!
Efter ett omtumlande nattflyg och en mindre tidsomställning kunde vi avträda flyget åtta timmar efter midnatt . Eftersom Trinh , vars soffa vi skulle "surfa", hade ett läkarbesök inbokat bara en och en halv timme efter landning och därefter var tvungen att jobba fick vi spendera dagen själva. Hade det varit Sverige hade det ju självklart varit möjligt att hinna men i USA är man ju så rädd för sk "terrorister" att det tar tredubbla tiden att komma ut från en flygplats! Ta av sig skorna, hämta väskan, lämna väskan igen, hämta väskan än en gång fem interntågstationer bort och sist men inte minst två passkontroller. Jag förstår inte.
Väl inne i stan ville vi låsa in våra väskor i något slags förvaringsskåp. Men, återigen, pågrund av den mycket överdrivna rädslan för terroristdåd var ju inte det möjligt. Det finns inga förvaringsskåp i Atlanta fick vi veta på en turistbyrån, jag antar att det är likadant i övriga landet. Vi hade dock tur, efter en mindre övertalning, och fick förvara våra väskor på turistbyrån. Alltså, utöver tjafset om terrorister, delade i alla fall lokalbefolkningen med sig utav ett bra första intryck!
Vi besökte under dagen, något trötta, Martin Luthers visitors center och World of Coca-cola. Det förstnämda stället var både riktigt intressant och uppe på detta även gratis. Det sistnämnda var dyrt, 15 dollar per person, och visade sig vara uppbyggt som någon slags themepark. Det kryllade av coca-cola överviktiga ungar! Precis som på Liseberg kan dom köpa årskort där. Detta skulle av vissa kunna anses mindre hälsosamt då höjdpunkt på detta ställe, vilket faktiskt gjorde besöket värt pengarna, var provsmakningen. Alla Coca-Cola companys drycker fanns att tillgå. En del goda, en del mycket mindre goda. Den klassiska varianten återstår som min favorit. Värt att nämnas är kanske att Coca-Cola har sitt ursprung i Atlanta, från slutet av 1800-talet, vilket alltså är skälet till Coca-Cola Worlds existens i stan. All historia man fick ta del av kändes tyvärr en aning vinklad. Kan inte hela historien men jag vet att dessa stora amerikanska bolag inte påverkar den latinamerikanska världen i bra mån, i alla fall inte så pass bra som dom själva framställde sig. I det stora hela ett intressant, om något jätte amerikanskt, besök!
Efter en promenad genom OS-parken blev vi uphämtade utav Trinhs syster, Kim, i en Volvo V70, vilken tog oss till Midtown. Dessa kvarter hör till de finare i Atlanta. Trinh visade sig vara advokat med en Princeton examen! Mer välutbildad än, eventuellt, blivande vicepresidenten. Tyvärr verkade hon dock även vara arbetsnarkoman:) På grund av detta spenderade vi större delen av tiden med Kim. Efter hämtning av väskor och inpackning i lägenheten bar det av mot poolen. En pool i sann Melroce place anda! En innergård med omkringliggande lägenheter och Atlantas skyline i bakgrunden. I den amerikanska kvällssolen delade vi resminnen, vi från Latinamerika och hon från Europa.
Kommande kväll och kommande dag bjöd på, vilket jag aldrig kunnat ana, två av resans absoluta topp middagsupplevelser. Den första på en koreansk restaurang och den andra på en typisk sydstats restaurang. Koreanska maten var riktigt god, så mycket nya smaker, dessutom blev vi bjudna av advokaten. Vad är väl 120 ynka dollar liksom. Andra middagen mättade våra magar i ett dygn. Den även äcklar oss en aning, med sin friterade onyttighet, än i dag!
Jag åt: Fried chicken, macaroni & cheese, Fried okra, cornbread, peacon pie...och...
Petra åt: ska kolla upp det!
Kan nog nästan inte bli mer södern än så. Tillställningen var alltså inget vidare rent matmässigt men en desto mer givande kulturell upplevelse!
Resterande vistelse inehöll även ett besök i Martin Luthers Kings Jr. födelsehus. Vi ingick i en grupp på 15 besökare. Samtliga av dessa, exklusive oss, var afroamerikaner från andra stater. Enligt Kim, som gjort det här 10 gånger förrut med andra couchsurfare, är de enda vita som besöker huset och kvarteren från Europa. Detta verifierar, mer än mycket, hur bakåtsträvande och trångsynta människor i denna del av USA faktiskt fortfarande är! Denna trångsynhet var, enligt Kim, skälet till att hon så snabbt som möjligt skulle flytta tillbaka till New York, vart hon redan levt i fyra år. En av få städer man kunde få vara vegan i utan att ständigt bli ifrågasatt. Detta därför att staden är så pass mångkulturell och innehåller alla typer av alla typer. Metropolitan är ordet! New York var också, enligt Kim, den absolut bästa staden i landet, tillsammans med San Fransisco, att bo i om man flyttar till USA utifrån för jobb, studier eller dylikt.
Atlanta är faktiskt staden för ett av USA bästa tekniska universitet, Georgia Tech, vilka häftigt nog har ett utbytesprogram med Chalmers. Få se om det bär av tillbaka för en längre vistelse under mitt fjärde år.
Många vettiga konversationer med två mycket vettiga amerikaner senare åkte vi hem. Hem till vardag, skola och, efter två och en halv månad på resande fot, mycket uppskattade rutiner! Främst havregrynsgröt till frukost istället för pankakor.
Förresten, jag ångrar att vi inte nyttjade couchsurfing (www.couchsurfing.com) mer, det är tio gånger roligare och lika många gånger mer givande än att bo på ett hostel. Ha det i åtanke nästa gång ni reser!
Parapente en Miraflores - Lima, Peru
18-20 augusti. Latinamerika delen av resan, vilket är nästan hundra procent av alltihop(!), inleddes med dess största stad, Mexico City, och avslutades i, vad jag tror, dess femte största stad, LIMA. En stor, smutsig, ytterst farlig och våldsam stad om man jämnför med övriga Peru, och för den delen även med större delar av övriga kontinenten.
FÄNGELSE. Tre dagar hade vi till vårat förfogande. Det kan tyckas lite i en så pass stor stad men samtidigt, utav majoriteten av dess turister, kan det tyckas mycket! Lima har inga klara highlights att bjuda på som tidigare destinationer i landet. Inga turist måsten alltså! Nu är det ju oftast inte dessa som blir de slutgiltiga guldkornen, med undantag samtliga hittills(!), utan det är ju snarare när man hittar något mer eget. Efter att både jag och Petra hade läst boken El Choco med dess fängelsebesök i den bolivianska huvudstaden tänkte vi att det måste ju finnas liknande fängelsen och vara möjligt att göra liknande besök även i Lima. Speciellt nu när vi hade hört att stan skulle vara så farlig och allt! Vi lyckades få fram ett namn på ett lämpligt fängelse, rekommendationer för detta, vägbeskrivning och sist men inte minst ett namn på en, för narkotikabrott, fängslad irländare. Dessvärre, när vi väl kom i kontakt med fängelset per telefon, ville dom ha papper signerade papper från konsulatet för att släppa in oss. Med andra ord blev allt mycket krångligare, så vi la ner fängelsevisiten, det som kunde ha blivit ett sk guldkorn!
PARAGLIDING. Vi lyckades dock styra upp en annan hit! Paragliding över stilla havsklipporna. Bucket list, check! Det var riktigt häftigt, tyvärr en aning dyrt, men väl värt pengarna. Utsikten bestod av Limas östermalm, stilla havet och dess surfare, kärleksparken och ytterligare fyra parker därtill. 15 minuters tandemflygande blev det var. Enligt killen på hostelet hade vi riktig tur. Han hade själv väntat på rätta vädret i över en månad när han själv gjorde samma flygning. Alltså var vi mer än nöjda med detta!
MAT. Lima är känt för sina restauranger. Vi provade några lokala rätter för stan, tyvärr klaffade ingen av dessa smaker med våra smaklökar! Så matintaget bestod, efter att ätit lokalmat i tre veckor, även av libanesiskt, koreanskt och Pizza Hut!
LIMA DOWNTOWN. Större delen av våran tid i stan, liksom många andra turister, spenderade vi i stadsdelen Miraflores. Nu kan man ju inte besöka en stad utan att se dess riktiga centrum, så vi tog en taxi till denna stadsdel. Dessvärre krockade taxibilen med en annan taxibil! Efter att ha bevittnat ett jätte gräl bestående av de både chaufförerna och en polis, fick vi efter en kvart betala halva summan till chauffören av bestämt pris, och därefter ta en annan bil resterande sträcka. Petra var skärrad men jag tyckte det var mest kul.
TAXIRESOR. Mer knäppa taxiresor blev det. Vi åkte med en liten gubbe, till flygplatsen, som verkade mer intresserad av allt förutom vägen. Han pillade med mobilen, skrek åt andra bilar, varvade motorn och tvärbromsade om vart annat. Helt galen var han, vi övervägde, flera gånger, att be honom stanna så vi kunde ta en annan bil. Vi var i minst fem riktigt nära "nära krocken situationer"! Jag tackade honom när han sträckte över väskan med de svenska orden "Tack, din jävla idiot!" Hoppas han gick hem och slog upp det i en ordbok.
BATMAN. Under incaleden blev vi tipsade av amerikanerna om "Batman - El caballero de la noche", dom trodde den skulle få fler Oscar statyetter än självaste Titanic! Jag hoppas dock inte det, somande nämligen efter en för stor dos "action tristess" efter halva filmen! Det hela gick i och för sig lös på endast 17 kr så någon större förlust var det ju inte, annars hade jag ju säökert sett den i Sverige för en hundring!
SCHACK. Så fort vi fick en stund över plockades spelet fram. Inge nav oss har väl egentligen spelat på riktigt förrut. Men nu, när vi väl kom igång på riktigt, är det ju hur kul som helst! Vi hann med 14 matcher i Lima. Tyvärr hade Petra majoritet i vinster efter dessa fjorton, men jag vann de två sista, så just nu är jag nog bäst. Köpte även med mig ett handmålat, ganska stort, spel hem. Spanjorer mot indianer.
Detta var sista inlägget från Sydamerika! Efter Lima återstod endast två dagar i Atlanta, därefter Sverige, vart jag är nu!
Borta bäst, men hemma fortfarande väldigt bra.
FÄNGELSE. Tre dagar hade vi till vårat förfogande. Det kan tyckas lite i en så pass stor stad men samtidigt, utav majoriteten av dess turister, kan det tyckas mycket! Lima har inga klara highlights att bjuda på som tidigare destinationer i landet. Inga turist måsten alltså! Nu är det ju oftast inte dessa som blir de slutgiltiga guldkornen, med undantag samtliga hittills(!), utan det är ju snarare när man hittar något mer eget. Efter att både jag och Petra hade läst boken El Choco med dess fängelsebesök i den bolivianska huvudstaden tänkte vi att det måste ju finnas liknande fängelsen och vara möjligt att göra liknande besök även i Lima. Speciellt nu när vi hade hört att stan skulle vara så farlig och allt! Vi lyckades få fram ett namn på ett lämpligt fängelse, rekommendationer för detta, vägbeskrivning och sist men inte minst ett namn på en, för narkotikabrott, fängslad irländare. Dessvärre, när vi väl kom i kontakt med fängelset per telefon, ville dom ha papper signerade papper från konsulatet för att släppa in oss. Med andra ord blev allt mycket krångligare, så vi la ner fängelsevisiten, det som kunde ha blivit ett sk guldkorn!
PARAGLIDING. Vi lyckades dock styra upp en annan hit! Paragliding över stilla havsklipporna. Bucket list, check! Det var riktigt häftigt, tyvärr en aning dyrt, men väl värt pengarna. Utsikten bestod av Limas östermalm, stilla havet och dess surfare, kärleksparken och ytterligare fyra parker därtill. 15 minuters tandemflygande blev det var. Enligt killen på hostelet hade vi riktig tur. Han hade själv väntat på rätta vädret i över en månad när han själv gjorde samma flygning. Alltså var vi mer än nöjda med detta!
MAT. Lima är känt för sina restauranger. Vi provade några lokala rätter för stan, tyvärr klaffade ingen av dessa smaker med våra smaklökar! Så matintaget bestod, efter att ätit lokalmat i tre veckor, även av libanesiskt, koreanskt och Pizza Hut!
LIMA DOWNTOWN. Större delen av våran tid i stan, liksom många andra turister, spenderade vi i stadsdelen Miraflores. Nu kan man ju inte besöka en stad utan att se dess riktiga centrum, så vi tog en taxi till denna stadsdel. Dessvärre krockade taxibilen med en annan taxibil! Efter att ha bevittnat ett jätte gräl bestående av de både chaufförerna och en polis, fick vi efter en kvart betala halva summan till chauffören av bestämt pris, och därefter ta en annan bil resterande sträcka. Petra var skärrad men jag tyckte det var mest kul.
TAXIRESOR. Mer knäppa taxiresor blev det. Vi åkte med en liten gubbe, till flygplatsen, som verkade mer intresserad av allt förutom vägen. Han pillade med mobilen, skrek åt andra bilar, varvade motorn och tvärbromsade om vart annat. Helt galen var han, vi övervägde, flera gånger, att be honom stanna så vi kunde ta en annan bil. Vi var i minst fem riktigt nära "nära krocken situationer"! Jag tackade honom när han sträckte över väskan med de svenska orden "Tack, din jävla idiot!" Hoppas han gick hem och slog upp det i en ordbok.
BATMAN. Under incaleden blev vi tipsade av amerikanerna om "Batman - El caballero de la noche", dom trodde den skulle få fler Oscar statyetter än självaste Titanic! Jag hoppas dock inte det, somande nämligen efter en för stor dos "action tristess" efter halva filmen! Det hela gick i och för sig lös på endast 17 kr så någon större förlust var det ju inte, annars hade jag ju säökert sett den i Sverige för en hundring!
SCHACK. Så fort vi fick en stund över plockades spelet fram. Inge nav oss har väl egentligen spelat på riktigt förrut. Men nu, när vi väl kom igång på riktigt, är det ju hur kul som helst! Vi hann med 14 matcher i Lima. Tyvärr hade Petra majoritet i vinster efter dessa fjorton, men jag vann de två sista, så just nu är jag nog bäst. Köpte även med mig ett handmålat, ganska stort, spel hem. Spanjorer mot indianer.
Detta var sista inlägget från Sydamerika! Efter Lima återstod endast två dagar i Atlanta, därefter Sverige, vart jag är nu!
Borta bäst, men hemma fortfarande väldigt bra.
Camino Inca con cuatro americanos de Detroit - Cuzco, Peru
Efter att ha stigit upp klockan 05.00 pågrund av den tidiga, avsedda(!), hämtningen, stressat, packat och checkat ut från hostelet blir vi självklart, som så många gånger tidigare, upplockade 45 minuter för sent. När det handlar om att man mister sömn kan dom väl i alla fall försöka hålla tiden tycker man! Men nej.
Även leden tog sin början med ett bakslag. När vi kom till första check pointen, där man tar sig in på och påbörjar själva leden, hade företaget vi skulle gå med fummla till det med tillstånden. Eller rättare sagt var det nog teknikkrångel, men dom kunde ju faktiskt haft med sig en papperskopia eller liknande! För vi fick ju faktiskt vänta i över två timmar innan det hela kunde ta fart. Vi som hade stigit upp vid fem och allt! Då var inte humöret på topp. Som tur var så blev aldrig värre. Organisationen, Andean Life, höll mycket höga mått resterande dagar, mycket höga till och med!
Första dagen....
Andra dagen...
Tredje dagen....
Fjärde dagen började tidigt. Detta pågrund av att vi skulle nå fram till Machu Pitchu i soluppgången. Även om morgondimman överhängde ruinerna, observerade från "the sun gate", en aning blev detta en öförglömlig syn. Lugnet, luften och underverket. Dock med viskande från en mindre hjord turister men vad gjorde väl det, man vill ju dela det hela med någon! Väl framme vid, den fortfarande växande, incastaden tog Row med oss på en guidning. Vi fick även nästintill oändlig tid på oss för egen upptäckt. Efter fura timmar, och en aning illamående, bestämde vi oss dock för att lämna stället. Likaså gjorde Row och amerikanarna, detta i Perus dyraste buss, 7 dollar för 25 minuter. Vilken tog oss till Aguas Caliente, vart ifrån Perus dyraste tåg, efter några hejdå öl med Row och folket från detroit, tog oss tillbala till Cuzco.
Även leden tog sin början med ett bakslag. När vi kom till första check pointen, där man tar sig in på och påbörjar själva leden, hade företaget vi skulle gå med fummla till det med tillstånden. Eller rättare sagt var det nog teknikkrångel, men dom kunde ju faktiskt haft med sig en papperskopia eller liknande! För vi fick ju faktiskt vänta i över två timmar innan det hela kunde ta fart. Vi som hade stigit upp vid fem och allt! Då var inte humöret på topp. Som tur var så blev aldrig värre. Organisationen, Andean Life, höll mycket höga mått resterande dagar, mycket höga till och med!
Första dagen....
Andra dagen...
Tredje dagen....
Fjärde dagen började tidigt. Detta pågrund av att vi skulle nå fram till Machu Pitchu i soluppgången. Även om morgondimman överhängde ruinerna, observerade från "the sun gate", en aning blev detta en öförglömlig syn. Lugnet, luften och underverket. Dock med viskande från en mindre hjord turister men vad gjorde väl det, man vill ju dela det hela med någon! Väl framme vid, den fortfarande växande, incastaden tog Row med oss på en guidning. Vi fick även nästintill oändlig tid på oss för egen upptäckt. Efter fura timmar, och en aning illamående, bestämde vi oss dock för att lämna stället. Likaså gjorde Row och amerikanarna, detta i Perus dyraste buss, 7 dollar för 25 minuter. Vilken tog oss till Aguas Caliente, vart ifrån Perus dyraste tåg, efter några hejdå öl med Row och folket från detroit, tog oss tillbala till Cuzco.
tisdag 26 augusti 2008
Indigenas en el lago de mas alto del mundo - Puno y Lago de Titicaca, Peru
Efter att bussen brakat tre kvartet från buss....
fredag 8 augusti 2008
El canon mas grande del mundo - Arequipa y Colca County, Peru
Efter misslyckade flygreservationer och annat resetrubbel har turen nu vant! Det hela borjade med tva natter, mycket kalla sadana , i Perus nast storsta stad Arequipa. Redan forsta anblick av staden, det vill saga flygplatsen, verifierade varan farhaga, turtistinvasion! Tror inte det kan bli mer "gringo trail" an sodra Peru i hela latinamerika. Varannan manniska man moter pa stan ar vasterlanning. Pa ett satt ar det lite trakigt men samtidigt gor det ju det hela mycket enklare. Vi har hittills rest genom sa manga "dodsstader" och ovalkommnade platser att det nastan kanns skont att snabbt och enkelt kunna fa allt ordnat i form av tours och liknande. Det basta ar egentligen att aven den aldre generationen latt kan ta del av detta, nagongang i livet, maste se land och kultur. Finns inte en likhet med Mallorca! Guiderna pratar allt fran tyska, franska och engelska. Om nagra ar pratar dom sakert svenska ocksa!
Det dar med tours da. Det ar man ju en aning skeptisk till egentligen, vi hare ju inte gjort nagot sadant tidigare, fordomen ar ju att det ska kannas just Mallorca och oakta. Vi har i alla fall gjort en sadan nu. En bussresa i Colca County. I en grupp pa 12 personer; varav halften var peruaner, två belgare, två hollandare och så vi, två svenskar. Vi besökte, eller körde igenom, första dagen ett naturreservat var alpackor, lamor och vicunas rörde sig, helt vilt, i stora flockar enligt bilden. Därefter besöktes 5 av de 17 små colca byarna och sist men inte minst, världens största kanjon, Colca Canyon! Dubbelt så djup som dess motsvarighet i USA , vilken visseriligare var en aning finare rent geologiskt, men som sagt , en aning mindre! Jag är inte säker, en peruan i rullstol påstod i alla fall så, att kondoren, världens största fågel, bara finns i Peru. Vi såg 7 stycken sådana, på nära håll, segla över oss och kanjonen. Detta ogonblick ligger nu delad etta med vyerna fran Cotopaxis glaciar.
En trip enligt detta schema hadeantagligen varit mycket mer komplicerad att göra på egen hand, främst hade det tagit mycket längre tid. Och jag, vi. hade absolut inte velat missa den. Höjdpunkten måste ha varit att få se byarna. Många hemma i Sverige kan inte tänka sig på långa vägar hur primitivt människor fortfarande lever här. Mat för dagen är vad allt handlar om.
Det dar med tours da. Det ar man ju en aning skeptisk till egentligen, vi hare ju inte gjort nagot sadant tidigare, fordomen ar ju att det ska kannas just Mallorca och oakta. Vi har i alla fall gjort en sadan nu. En bussresa i Colca County. I en grupp pa 12 personer; varav halften var peruaner, två belgare, två hollandare och så vi, två svenskar. Vi besökte, eller körde igenom, första dagen ett naturreservat var alpackor, lamor och vicunas rörde sig, helt vilt, i stora flockar enligt bilden. Därefter besöktes 5 av de 17 små colca byarna och sist men inte minst, världens största kanjon, Colca Canyon! Dubbelt så djup som dess motsvarighet i USA , vilken visseriligare var en aning finare rent geologiskt, men som sagt , en aning mindre! Jag är inte säker, en peruan i rullstol påstod i alla fall så, att kondoren, världens största fågel, bara finns i Peru. Vi såg 7 stycken sådana, på nära håll, segla över oss och kanjonen. Detta ogonblick ligger nu delad etta med vyerna fran Cotopaxis glaciar.
En trip enligt detta schema hadeantagligen varit mycket mer komplicerad att göra på egen hand, främst hade det tagit mycket längre tid. Och jag, vi. hade absolut inte velat missa den. Höjdpunkten måste ha varit att få se byarna. Många hemma i Sverige kan inte tänka sig på långa vägar hur primitivt människor fortfarande lever här. Mat för dagen är vad allt handlar om.
Ett klagomal med denna tourpryl är dock alla dessa, vilka jag tror det är mycket av, kommisions pengar framst i form av matstoppen. Vi åt på riktiga turistrestauranger. Visserligen erbjöd två av dessa välsorterade buffer vilka var mycket bra. Men samtidigt inger det ju inte samma känsla som att sitta på en lokal gaturestaurang med uteslutande lokalbefolkning, som smyg pekar på en, medan man äter. I och for sig hade vi kanske inte fatt prova alla dessa peruanska delikatesser pa detta vis. Sammanfattningsvis finns det ju faktiskt positiva och negativa sidor med allt , men i varat lage for stunden, mest positiva!
Nasta tour, efter en nattbuss, idag torsdag, till Lake Titicaca och dess oar. T ror dock inte detta paket innehaller dessa middager! Mest ett paket med ordnad transport, boende i vardfamilj och sadana forenklande atgarder!
Nasta tour, efter en nattbuss, idag torsdag, till Lake Titicaca och dess oar. T ror dock inte detta paket innehaller dessa middager! Mest ett paket med ordnad transport, boende i vardfamilj och sadana forenklande atgarder!
Nagra ord om Arequipa som stad. Egentligen är alla städer vi besökt hittills uppbyggda på samma sätt, på kolonialt vis, med ett torg och en katedral i mitten och sen bygger allt vidare utan på det. Därför finns det inte så mycket att säga egentligen. Jag har i alla fall ätit både alpacka och struts! Strutsen var helt klart bäst. I övrigt ar staden lungn och saker. Finaste kolonial kyrkan med tillhoreande torg sa har langt. Fort visso, som tidigare, ar aven har fattigdomen valdigt spridd. Mangas levebrod, speciellt i de sma byarna utanfor Arequipa, lever pa att kla upp sig i nationaldress med en alpacka vis sidan om for att turister ska fotografera dom mot dricks. Detta kan inte ge manga soles om dagen.
Bussen börjar närma sig avgång; mot Puno, Titicaca och dess flytande, handgjorda, vassöar!
Bussen börjar närma sig avgång; mot Puno, Titicaca och dess flytande, handgjorda, vassöar!
Transbordamos en el norte - Piura, Peru
...fyller pa har snart.. roligare att skriva om kondorer, kanjoner, alpackor och strutsar an grinig flygplats personal!
söndag 3 augusti 2008
Cotopaxi fue dificil, terminamos muertos - Los andes, Ecuador
Cotopaxi ska tydligen, med sina 5864 m over hav, vara varldens hogsta aktiva vulkan. Dessutom ar det Equadors nast hogsta topp. Fredagen tillbringade vi i dennes nationalpark. Klattra till toppen kraver mer acklamatisering, fler dagar, isyxor, sanna jatte skor med spikar med mera. Vi nojde oss med en dag och ett besok vid glaciarens kant. Kanten ligger pa 5000 meter plus. Alltsa tog vi oss over en, i klattrar varlden viktig, tusenmetersgrans! Bil tog oss till en hojd av 4600 meter, resten fick vi ga. Det var ena jobbiga 400 meter. Nu forstar man varfor Kropp och grabbarna anvender syrgas pa Mount Everest. Min puls var nastintill lika hog som under Goteborgs varvet klattringen igenom! Petra som fortfarande var en aning forkyld hade det betydligt jobbigare. Dagen bjod pa nagra av mitt livs bast vyer nagonsin. Ner tog vi oss pa mountainbike. Tyvarr delvis genom regn.
Annu en topp dag i Equador alltsa. Nu kan ju tyvarr inte alla dagar vara topp dagar! Sista dagen i Equador vilken vi, trodde oss, ha ett bokat flyg till visade sig vi inte lyckats med. Flyget var menat att lyfta 16.30 till gransstaden Loja fran vart vi tankte ta oss over till Peru med buss foljt av annu ett inrikes flyg, vilket turligt nog var obokat, ta oss vidare till Arequipa. Flyget var istallet bokat till imorgon, sondag, klockan 16.30! Vi aker imorgon 05.30 imorgon istallet. For att inte missa denna dag i Peru skippar vi nog atlanta i slutet av resan och anvander dessa tva dagar i Peru istallet.
I alla fall sa hade vi planerat varan sista och attonde dag i Equador med en lordagsmarknad i staden Otavalo nio mil norr om Quito. Detta var menat att bli lite av en highlight! Men tyvarr inte. Ska en bussresa ta tva timmare i denna varldsdel far man rakna med minst tre. Bussarna gar ju langsammare an moppar i uppforsbackarna. For att hinna med planet hade vi planerat tva timmar buss, tva timmar marknad och ytterligare tva timmar buss tillbaka. Istallet blev det tre timmar buss, springa till busstationen i andra anden stan och darefter en nya tre timmars buss tillbaka. I stor besvikelse laste jag pa "hemvagen" om att Equador nyligen haft nagon form utav nationell "halla tiden" kampanj. Antar att man inte nadde nagot resultat! Tydligen forlorar landet, enligt lonely planet, 900 miljoner per ar i intakter pa grund av detta! Det ar, enligt mig, bara ratt at dom. Nan ordning far det ju liksom vara! Bada busschaufforerna sa tva timmar, bada resorna landade pa tre timmar.
Uppe pa det misslyckade marknadsbesoket var ju aven flyget felbokat! Vilken down detta blev. Gransovergangen till Nicaragua ar slagen, nu ar detta varsta dagen hittills! I och for sig sa ar ju inte tva daliga dagar av sa manga bra sa mycket. Far man nastan rakna med. Vi har ju inte ens blivit ranad an liksom! Vi aterhamtade oss med ett besok pa en arabisk restaurang och inhandlande av nagra souvenirer.
Equador kommer jag helt klart atervanda till. Om inte for Galapagos oarna for bergsklattring .Om inte for bergsklattring for Otavalos lordags marknad!
Imorgon, sondag, tar vi nya tag mot vara tre sista veckor av resan i landet Peru.
Annu en topp dag i Equador alltsa. Nu kan ju tyvarr inte alla dagar vara topp dagar! Sista dagen i Equador vilken vi, trodde oss, ha ett bokat flyg till visade sig vi inte lyckats med. Flyget var menat att lyfta 16.30 till gransstaden Loja fran vart vi tankte ta oss over till Peru med buss foljt av annu ett inrikes flyg, vilket turligt nog var obokat, ta oss vidare till Arequipa. Flyget var istallet bokat till imorgon, sondag, klockan 16.30! Vi aker imorgon 05.30 imorgon istallet. For att inte missa denna dag i Peru skippar vi nog atlanta i slutet av resan och anvander dessa tva dagar i Peru istallet.
I alla fall sa hade vi planerat varan sista och attonde dag i Equador med en lordagsmarknad i staden Otavalo nio mil norr om Quito. Detta var menat att bli lite av en highlight! Men tyvarr inte. Ska en bussresa ta tva timmare i denna varldsdel far man rakna med minst tre. Bussarna gar ju langsammare an moppar i uppforsbackarna. For att hinna med planet hade vi planerat tva timmar buss, tva timmar marknad och ytterligare tva timmar buss tillbaka. Istallet blev det tre timmar buss, springa till busstationen i andra anden stan och darefter en nya tre timmars buss tillbaka. I stor besvikelse laste jag pa "hemvagen" om att Equador nyligen haft nagon form utav nationell "halla tiden" kampanj. Antar att man inte nadde nagot resultat! Tydligen forlorar landet, enligt lonely planet, 900 miljoner per ar i intakter pa grund av detta! Det ar, enligt mig, bara ratt at dom. Nan ordning far det ju liksom vara! Bada busschaufforerna sa tva timmar, bada resorna landade pa tre timmar.
Uppe pa det misslyckade marknadsbesoket var ju aven flyget felbokat! Vilken down detta blev. Gransovergangen till Nicaragua ar slagen, nu ar detta varsta dagen hittills! I och for sig sa ar ju inte tva daliga dagar av sa manga bra sa mycket. Far man nastan rakna med. Vi har ju inte ens blivit ranad an liksom! Vi aterhamtade oss med ett besok pa en arabisk restaurang och inhandlande av nagra souvenirer.
Equador kommer jag helt klart atervanda till. Om inte for Galapagos oarna for bergsklattring .Om inte for bergsklattring for Otavalos lordags marknad!
Imorgon, sondag, tar vi nya tag mot vara tre sista veckor av resan i landet Peru.
Cuy en la mitad del mundo - Ecuador, Ecuador
En sak som till varan lycka gjort equador valdigt enkelt ar att allt vi vill se under vara fa dagar har ligger pa valdigt liten radie. Darav lite buss och mycket titta, nu har i och for sig bussresorna hittills varit valdigt fina, vi sag bland annat ett tiotal lamadjur pa vagen till Banos. Eller alpackor! Men antagligen lamor, alpackorna ar mer sallsynta och mer hariga om jag forstatt ratt.
Torsdagen inleddes med en tidig bussresa till Quitos busstation, ett par metrobussar och en en timmes buss till ekvatorn. Mitad del mundo ar efter Galapagos landets mest besokta sevardhet. Allt vi visste om stallet innan vi kom dit var att dom hade ett stenmonument till minne av upptackten av just ekvatorn, vilket var just har i equador, darav namnet pa landet! I vilket fall var inte forvantningarna skyhoga, stenar har man ju sett forr. Nu ar det ju forvisso dagar utan forvantningar som brukar bli bast, villket ocksa, till vara stora lycka, ocksa blev fallet.
Sjalva stenen, eller stenbyggnaden som det faktiskt var, var val inte jatte imponerande. Men lunchen och museumet var desto battre!
Lunchen bestod av, i Banos mycket eftersokt pa ett manga restauranger, grillat marsvin med potatis och jordnotssas. Detta ar en specialitet i anderna sedan langt tillbaka. Incaindianerna trodde, och tror val kanske an idag, pa en massa hokus pokus om healing och valbefinnade omkring dessa rattor. I vilket fall ar det idag lite av en festmaltid, dessutom ska det vara mycket nyttigt kott jamfort med, till exempel, gris, not och kyckling. Personligen tyckte jag det var lite snalt med kott, dom ar ju inte allt for stora. Fick dock forklarat for mig senare att man skulla ata allt, inklusive huvud och tander! Dar gick dock min grans, forsokte fippla ut sa mycket "rent" kott jag kunde. Pagrund av att det raknas som festmaltid satts aven priset darefter. 17 dollar kostade kalaset. Dyraste maten hittills men helt klart vart varenda krona!
Museumet var inget vanligt trist museum. Monumentet har sedan man uppfunnit GPSen visat sig ligga 250 meter fran den riktiga ekvatorn. Bland annat bevisades med ett experiment, vilket jag trodde var en skrona, att vattnet faktiskt snurrar at olika hall pa sodra och norra halvklotet. En balja med propp och nagra grona blad anvandes for att visa detta. Pa ekvatorn akte bladen raka vagen ner i halet. Pa norra sidan surrade dom moturs och pa sodra medurs. Aven balans och styrka forsamras pa sjalva "linjen", vilket ocksa visades med andra experiment. Annu en topp dag i Equador!
Torsdagen inleddes med en tidig bussresa till Quitos busstation, ett par metrobussar och en en timmes buss till ekvatorn. Mitad del mundo ar efter Galapagos landets mest besokta sevardhet. Allt vi visste om stallet innan vi kom dit var att dom hade ett stenmonument till minne av upptackten av just ekvatorn, vilket var just har i equador, darav namnet pa landet! I vilket fall var inte forvantningarna skyhoga, stenar har man ju sett forr. Nu ar det ju forvisso dagar utan forvantningar som brukar bli bast, villket ocksa, till vara stora lycka, ocksa blev fallet.
Sjalva stenen, eller stenbyggnaden som det faktiskt var, var val inte jatte imponerande. Men lunchen och museumet var desto battre!
Lunchen bestod av, i Banos mycket eftersokt pa ett manga restauranger, grillat marsvin med potatis och jordnotssas. Detta ar en specialitet i anderna sedan langt tillbaka. Incaindianerna trodde, och tror val kanske an idag, pa en massa hokus pokus om healing och valbefinnade omkring dessa rattor. I vilket fall ar det idag lite av en festmaltid, dessutom ska det vara mycket nyttigt kott jamfort med, till exempel, gris, not och kyckling. Personligen tyckte jag det var lite snalt med kott, dom ar ju inte allt for stora. Fick dock forklarat for mig senare att man skulla ata allt, inklusive huvud och tander! Dar gick dock min grans, forsokte fippla ut sa mycket "rent" kott jag kunde. Pagrund av att det raknas som festmaltid satts aven priset darefter. 17 dollar kostade kalaset. Dyraste maten hittills men helt klart vart varenda krona!
Museumet var inget vanligt trist museum. Monumentet har sedan man uppfunnit GPSen visat sig ligga 250 meter fran den riktiga ekvatorn. Bland annat bevisades med ett experiment, vilket jag trodde var en skrona, att vattnet faktiskt snurrar at olika hall pa sodra och norra halvklotet. En balja med propp och nagra grona blad anvandes for att visa detta. Pa ekvatorn akte bladen raka vagen ner i halet. Pa norra sidan surrade dom moturs och pa sodra medurs. Aven balans och styrka forsamras pa sjalva "linjen", vilket ocksa visades med andra experiment. Annu en topp dag i Equador!
torsdag 31 juli 2008
La ruta de las cascadas - Banos, Equador
Efter tre timmar pa "ruta Panamericana" kom vi, dag fyra, till nytt stalle. Namligen Banos! Vilket lite roligt, oordagrant, betyder toa pa spanska! Mer ordagrant ar det val snarare badrum, staden har fatt namnet pa grund av sina varma kallor. Sydamerikas svar pa Budapest och dess varldskanda badhus. Staden, eller snarare byn, gar man runt pa en timme. Men anda finns fyra badhus. Endast ett av dessa har visserligen varma bassanger men fyra ar ju anda fyra, aven om majoriteten, liksom vi, endast badar pa det "varma" badhuset. Forsta kvallen i over tva timmar, andra kvallen bara en halvtimme. Det var nagon form utav ledighet bland lokalbefolkningen under vara tva dagar i Banos. Darav var poolerna overfulla av equadorianer. Petra fick sig en lang pratstund med en av badgubbarna. Sjalv knep jag mest mun och forsokte forsta. Sammanhangen borjar faktiskt luckras upp i svenska ord nu, men fortfarande langt ifran allt. Lyckades faktiskt klamma in en fraga pa spanska i diskussionen ocksa! Att bara halva svaret nadde fram ar en annan femma. Dom pratar ju sa fort.
Banos ar kanda for mer an sina badhusen. Man har ocksa, pagrund av naturen, mycket aventyrs aktiviteter. Skulle kunna likstallas med Nya Zeelands Queenstown faktiskt. Enda skillnaden ar att allt ar sa mycket billigare. Hoppa bungyjump kostade 60 kr till skillnad fran 700 kr pa andra sidan globen. Efter att ha sett organisationen och utrustningen kring hoppningen stoppade jag dock sparsamt tillbaka tiodollars sedeln i portmonan!
Istallet for bungyjump blev det cykel. Trakigt nog sjalv da Petra forsokte vila bort den forvarrade forkylningen. Cykelturen, la ruta del las cascadas (vattenfallens vag), ar sa popular for att den, under sina sex mil, droppar tusen meter fran anderna till amazonas. Sa fastan vi hade bestamt oss for att koncentrera varan ynka manad i sydamerika kring anderna fick jag, bara jag(!), aven en liten touch av amazonas. Var riktigt haftigt att se naturen fadera fran bergslanskap till regnskog/djungel/tropisk skog. Har inte fattat skillnanden riktigt an! Passerade sakert ett tjugotal vattenfall pa vagen, darbland equadors storsta. En klar hitdag som, enligt ovan, avslutades med badhuset!
Banos ar kanda for mer an sina badhusen. Man har ocksa, pagrund av naturen, mycket aventyrs aktiviteter. Skulle kunna likstallas med Nya Zeelands Queenstown faktiskt. Enda skillnaden ar att allt ar sa mycket billigare. Hoppa bungyjump kostade 60 kr till skillnad fran 700 kr pa andra sidan globen. Efter att ha sett organisationen och utrustningen kring hoppningen stoppade jag dock sparsamt tillbaka tiodollars sedeln i portmonan!
Istallet for bungyjump blev det cykel. Trakigt nog sjalv da Petra forsokte vila bort den forvarrade forkylningen. Cykelturen, la ruta del las cascadas (vattenfallens vag), ar sa popular for att den, under sina sex mil, droppar tusen meter fran anderna till amazonas. Sa fastan vi hade bestamt oss for att koncentrera varan ynka manad i sydamerika kring anderna fick jag, bara jag(!), aven en liten touch av amazonas. Var riktigt haftigt att se naturen fadera fran bergslanskap till regnskog/djungel/tropisk skog. Har inte fattat skillnanden riktigt an! Passerade sakert ett tjugotal vattenfall pa vagen, darbland equadors storsta. En klar hitdag som, enligt ovan, avslutades med badhuset!
Ocho dias en Los Andes en Ecuador - Quito, Ecuador
I varas nar vi var pa geologi exkursion i de vasterlandska skogarna diskuterades det sydamerika med varan bolivianske doktorand. Enligt honom var equador sydamerikas svagaste ekonomi, enligt mig Bolivia. Detta fick forvantningarna pa Quito att likstallas med en dodsstad i matt med San Salvador. Men icke! Den valutbildade bolivianen, som fatt stipendium och allt, hade fel. Vad vi har fatt erfara, last och hort hittills gar det bra for equador, speciellt for Quito och hoglanderna. Kusten, vilket inte hor till vanligheterna, har det samst. Storsta staden i landet ligger vid kusten och heter Guayaquil. I kladaffarerna i Quito kan man kopa trojor med trycket "GuayKILL"! En liten verifiering pa gubben fran badhusets pastaenden om staden. I alla fall, efter att precis ha last fardigt "El choco", sa vet jag att jag hade ratt! Bolivia ar fattigast och efter att precis ha googlat Equador sa ska dom, enligt den palitliga kallan Wikipedia(!), vara bland den ovre halvan rent nationalekonomiskt i denna varldsdel. Detta betyder for visso inte bra, 50 procent av befolkningen lever fortfarande pa mindre an tva dollar om dagen.
Nagra ord om vara tre dagar i Quito kanske hade varit passande! Forsta dagen, i lordags, landade vi, klockan tva, efter en extremt kort flygresa fran Panama. Efter alla langa bussresor hittills ar det svart att forsta att man kan ta sig sa langt pa sa kort tid. Bara 100 minuter. Ett haftigare alternativ till nasta gang, eller till den som gar i latinamerikanska restankar, ar segelbat fran Panama till Colomibia. Kryllade av flyers pa hostelet om sadana. Enligt vad jag laste innan vi lamnade Sverige fanns inga sadana batalternativ men icke sa tydligen nicke! Forsta dagen strosade vi mest runt helt planlost och skapade oss ett forsta intryck. Jamfort med tidigare kunde man slappa pa guarden har. Man kan till och med ga ut pa natterna i centrum. Nu vet jag i och for sig inte om det ar sa men vara magkanslor sager oss i alla fall att det ar sa! Aven UDs reserekommendationer ar betydligt vanligare vad galler detta land jamfort med tidigare.
Dag tva gjorde vi en lite mer planerad stadsvandring i lonely planets fotspar. Inte en kyrka missades! Nu var bara en av dom planerade, men val i den gamla stadsdelen sprang man in i kyrka efter kyrka vare sig man ville eller inte. Men vad gjorde val det, dom var fina allihop! Min bild av Equador var innan vi landade kaffe och choklad. Pagrund av detta har vi ju varit tvungna att dricka och ata mer sadant an vanligt. Till skillnad fran fordomarna om dom mexicanska sombrerohattarna, vilka sken med sin franvaro, lever Equador upp till fordomarna om det val smakande kaffet. Tror nog faktiskt, lite klyschigt nog, att jag kan ha druckit mitt livs godaste kaffe har, organiska odlat av indiander i amazonas.
Dag tre forsatte vi att kolla runt enligt dag tva. Ett linbane besok till 4100 meters hojd blev det ocksa. Dar ovan kunde man urskilja gamla koloniala Quito jamsides med nyare affars/turist Quito i stadens mitt. Den utrdragna rektangular formade stadsvyn kantades av gra falt av lecastens hus med, enligt tidigare, armeringsjarn staendes at alla mojliga hall. Bokstavligt talat betongforort!
Panama City ligger vid havet medan Quito ligger pa 2850 meter. Darfor maste man acklamatisera sig innan man ger sig ut pa mer anstangande aventyr. Om inte drabbas man kanske av hojdsjukan. Vi verkar ha klarat oss fran detta men dessvarre har Petra i hojdsjukans stalle blivit jatte forkyld, minst fem paket nasdukar har konsumerats om dagen! Man marker av temperaturskillanden mer an hojdskillanden, antagligen darav forkylningen, det battre med temperaturandrningen ar att man nu kan sova pa natterna utan att vakna upp sjoblot av svett morgonen darpa. Equadors basta egenskap sa har langt.
Imorgon, tisdag, aker vi till Banos. En liten bergsby tre timmar soder om Quito.
Nagra ord om vara tre dagar i Quito kanske hade varit passande! Forsta dagen, i lordags, landade vi, klockan tva, efter en extremt kort flygresa fran Panama. Efter alla langa bussresor hittills ar det svart att forsta att man kan ta sig sa langt pa sa kort tid. Bara 100 minuter. Ett haftigare alternativ till nasta gang, eller till den som gar i latinamerikanska restankar, ar segelbat fran Panama till Colomibia. Kryllade av flyers pa hostelet om sadana. Enligt vad jag laste innan vi lamnade Sverige fanns inga sadana batalternativ men icke sa tydligen nicke! Forsta dagen strosade vi mest runt helt planlost och skapade oss ett forsta intryck. Jamfort med tidigare kunde man slappa pa guarden har. Man kan till och med ga ut pa natterna i centrum. Nu vet jag i och for sig inte om det ar sa men vara magkanslor sager oss i alla fall att det ar sa! Aven UDs reserekommendationer ar betydligt vanligare vad galler detta land jamfort med tidigare.
Dag tva gjorde vi en lite mer planerad stadsvandring i lonely planets fotspar. Inte en kyrka missades! Nu var bara en av dom planerade, men val i den gamla stadsdelen sprang man in i kyrka efter kyrka vare sig man ville eller inte. Men vad gjorde val det, dom var fina allihop! Min bild av Equador var innan vi landade kaffe och choklad. Pagrund av detta har vi ju varit tvungna att dricka och ata mer sadant an vanligt. Till skillnad fran fordomarna om dom mexicanska sombrerohattarna, vilka sken med sin franvaro, lever Equador upp till fordomarna om det val smakande kaffet. Tror nog faktiskt, lite klyschigt nog, att jag kan ha druckit mitt livs godaste kaffe har, organiska odlat av indiander i amazonas.
Dag tre forsatte vi att kolla runt enligt dag tva. Ett linbane besok till 4100 meters hojd blev det ocksa. Dar ovan kunde man urskilja gamla koloniala Quito jamsides med nyare affars/turist Quito i stadens mitt. Den utrdragna rektangular formade stadsvyn kantades av gra falt av lecastens hus med, enligt tidigare, armeringsjarn staendes at alla mojliga hall. Bokstavligt talat betongforort!
Panama City ligger vid havet medan Quito ligger pa 2850 meter. Darfor maste man acklamatisera sig innan man ger sig ut pa mer anstangande aventyr. Om inte drabbas man kanske av hojdsjukan. Vi verkar ha klarat oss fran detta men dessvarre har Petra i hojdsjukans stalle blivit jatte forkyld, minst fem paket nasdukar har konsumerats om dagen! Man marker av temperaturskillanden mer an hojdskillanden, antagligen darav forkylningen, det battre med temperaturandrningen ar att man nu kan sova pa natterna utan att vakna upp sjoblot av svett morgonen darpa. Equadors basta egenskap sa har langt.
Imorgon, tisdag, aker vi till Banos. En liten bergsby tre timmar soder om Quito.
onsdag 23 juli 2008
P city con Ast y Dave, Panama
Sedan USA lamnade over kanalen 1999 till Panama blomstrar ekonomin. Pa kort tid har Panama City blivit latinamerikas svar pa asiens Hong Kong, Singapore eller Shanghai. Skyskraporna ar manga och det byggs sa det knakar. Inte ett like finns i resterande latinamerika. Ett riktigt skrytbygge i Dubaimatt ar ocksa pa gang, kanske blir det varldens nummer ett, i alla fall i nagon manad tills nagon annan bygger ett battre!
Dag tva. Dagen inleddes med frukost och en vandring i Casco Viejo, den gamla stadsdelen, Stilla havs kustens, av manniskor fran Europa, aldsta stad. Aven har rustas det upp ordentligt. Hus for hus. Lyxvillor i gammal arkitektonisk anda star jamsides med gamla forfallna i samma alder. Skulle varit kul att titta tillbaka om tio ar for att se utvecklingen, om dom slitna husen ar helt aterstallda eller inte. Enligt vad vi last i nyhetstidningar, vilka ar pa engelska, sa pekar kurvan i alla fall uppat. Panameserna, med grund i taxichaufforernas berattelser, ar stolta! Stolta for att dom lyckats ta over kanalen pa ett sadant bra satt och verkligen fatt ekonomin pa fotter.
Efter gamla staden blev det nya staden. Vi at en typisk panamesisk lunch(!) och vandrade runt i affarsdistriket. Lunchen har jag till halften ingen aning om vad den inneholl men det mesta smakade bra! Vi kollade aven in tva shopping malls i jakt pa lonely planet Equador, blev dock ingen traff, far bli ett nytt forsok pa flygplatsen. Pa kvallen motte vi upp David och Astrid.
Dag tre. Taxiresornas dag. Sex stycken blev det totalt av en total summa av 11 dollar per person. Vi sag kanalen bade fran tagralsen, vilken gar langs med hela kanalen anda till atlanten och staden Colon, och fran ett av de tre slusssystemen. Vid miraflores locks, som dom hette, sag vi en liberisk lastbat passera. Annat an gamla trotta gotakanal!
Det finns en, delvis, konstgjord halvo vilken "sticker" ut fran staden. Denna besokte vi ocksa, aven har kande man av Dubai insperationen en aning, dom har ju den dar palmen! Denna dagen var intensiv och dyr, dyraste hittills, 63 dollar gick kalaset pa. Hade inte Astrid fatt skavsar, sa vi blev tvungna att vanda hem, hade det kanske skenat ivag ytterligare!
Dag fyra. Idag, fredag, nar jag sitter och knapar ihop denna sammanfattning har varit lite lungnare. Vi inledde med ett besok i en urbandjungel med vilda djur. Sjalvklart i hopp om att fa se nagot extra ordinart men tyvarr sag vi bara en, vad vi tror, tvattbjorn. Eller nagon form utav slakting i alla fall. En hybrid av en apa och en tvattbjorn kanske! Darefter blev det malls igen. Jag och David kopte ett par Convers var. 246 kr paret, kunde de la va vart!
Efter tva veckor i Mexico och fem veckor i Centralamerika tar den sista manaden av resan forsatt gang i Equador imorgon. Flyget gar kl 11.50.
Dag tva. Dagen inleddes med frukost och en vandring i Casco Viejo, den gamla stadsdelen, Stilla havs kustens, av manniskor fran Europa, aldsta stad. Aven har rustas det upp ordentligt. Hus for hus. Lyxvillor i gammal arkitektonisk anda star jamsides med gamla forfallna i samma alder. Skulle varit kul att titta tillbaka om tio ar for att se utvecklingen, om dom slitna husen ar helt aterstallda eller inte. Enligt vad vi last i nyhetstidningar, vilka ar pa engelska, sa pekar kurvan i alla fall uppat. Panameserna, med grund i taxichaufforernas berattelser, ar stolta! Stolta for att dom lyckats ta over kanalen pa ett sadant bra satt och verkligen fatt ekonomin pa fotter.
Efter gamla staden blev det nya staden. Vi at en typisk panamesisk lunch(!) och vandrade runt i affarsdistriket. Lunchen har jag till halften ingen aning om vad den inneholl men det mesta smakade bra! Vi kollade aven in tva shopping malls i jakt pa lonely planet Equador, blev dock ingen traff, far bli ett nytt forsok pa flygplatsen. Pa kvallen motte vi upp David och Astrid.
Dag tre. Taxiresornas dag. Sex stycken blev det totalt av en total summa av 11 dollar per person. Vi sag kanalen bade fran tagralsen, vilken gar langs med hela kanalen anda till atlanten och staden Colon, och fran ett av de tre slusssystemen. Vid miraflores locks, som dom hette, sag vi en liberisk lastbat passera. Annat an gamla trotta gotakanal!
Det finns en, delvis, konstgjord halvo vilken "sticker" ut fran staden. Denna besokte vi ocksa, aven har kande man av Dubai insperationen en aning, dom har ju den dar palmen! Denna dagen var intensiv och dyr, dyraste hittills, 63 dollar gick kalaset pa. Hade inte Astrid fatt skavsar, sa vi blev tvungna att vanda hem, hade det kanske skenat ivag ytterligare!
Dag fyra. Idag, fredag, nar jag sitter och knapar ihop denna sammanfattning har varit lite lungnare. Vi inledde med ett besok i en urbandjungel med vilda djur. Sjalvklart i hopp om att fa se nagot extra ordinart men tyvarr sag vi bara en, vad vi tror, tvattbjorn. Eller nagon form utav slakting i alla fall. En hybrid av en apa och en tvattbjorn kanske! Darefter blev det malls igen. Jag och David kopte ett par Convers var. 246 kr paret, kunde de la va vart!
Efter tva veckor i Mexico och fem veckor i Centralamerika tar den sista manaden av resan forsatt gang i Equador imorgon. Flyget gar kl 11.50.
"Panama, it never leaves you" - Bocas y David, Panama
Det forsta man ser nar man entrar detta avlanga bananland ar en skylt med texten "Panama, it never leaves you"! Da vill man bara vanda, nu behover man val inte tolka det fel (vilket jag hoppas jag gjorde!), men det kandes en aning creepy!
I vilket fall det lamnar oss eller inte har vi hittills lamnat tva stallen har. Det forsta ligger ett stenkast over gransen fran Costa Rica och heter Bocas Del Torro. Bocas ar ett gang oar pa den karribiska kusten. Vi stannade bara en natt, var egentligen bara det "gamla vanliga", snorkling, dykning (for dyrt for mig!) och strander. Nu ar det val egentligen inget fel pa det utan tvartom, fick bara en tillrackligt stor dos sadant i Costa Rica, sa pass att jag klarar mig till nasta svenska sommar. Staden vi bodde i, vilken enkelt gick under namnet Bocas, ar huvudstad i provinsen Bocas del torro, vilken utover strander och dylikt hade mycket historia att bjuda pa. Bland annat hade Columbus och hans gang varit dar och namngivet de flesta stallen. Traffade ett trevligt gang danskar pa hostelet ocksa, blev en stranddag med dom pa en helt ode strand vilken vi hyrde en bat for att ta oss till.
Med sikte pa Panama City tog vi, efter exakt 27 timmar pa oarna, en vattentaxi tillbaka till fastlandet och darifran en tre timmars buss till en vanlig transfer stad, David, pa vagen till P City. Tredje storsta staden i landet. Till skillnad fran Bocas var det har helt tomt pa turister. Efter Petra var jag vitast i skinnet da allting har flagnat bort! Fanns val egentligen inte sa mycket att se har, eller ingenting enligt guidebockerna, men det var kul att se en riktiga Panamaiansk stad. Bara vandra runt och suga in. Det blev en natt i David.
Sa har langt skiljer sig Panama och Costa Rica stort fran ovriga Centralamerika. Det ar finare och folk verkar ha det betydligt battre. Detta grundar jag framst pa bilar och byggnader! Vet inte om det ar ratt metod att avgora vem som har det bast etcetera men i stort i alla fall! Efter vad jag last stammer det ju ocksa i och for sig. Costa Rica kallas latinamerikas Schweiz och Panama har ju kanalen som havar in cash. Pa samma satt som i ovriga CA ar det ursprungsbefolkningen som har det samst i varje fall, fanns namligen en aning sadana tiggare i David, med indiandrakter och sa.
Idag, tisdag (22 Juli), kom vi till P City efter en mycket behaglig bussresa. I stort kanns det som att panama ar uppbyggt kring en stor huvudvag, som vi akte pa idag, vilken loper rakt igenom landet. Vid sidan av denna vag ligger samtliga stader. Bocas ar undantaget, var tydligen endast tillkomligt med flyg och bat fran CR tidigare, men nu finns det en vag. Tror denna infrastruktur har att gora med alla berg och den svarframkomliga djungeln.
Tre dagar plus halva dagen idag blir det i P City innan vi flyger mot Equador pa lordag. David och Astrid moter upp oss imorgon, dom aker till NY pa lordag och darefter hem. Tyvarr sa funkar inte vara telefoner men vi ska nog hitta dom anda!
I vilket fall det lamnar oss eller inte har vi hittills lamnat tva stallen har. Det forsta ligger ett stenkast over gransen fran Costa Rica och heter Bocas Del Torro. Bocas ar ett gang oar pa den karribiska kusten. Vi stannade bara en natt, var egentligen bara det "gamla vanliga", snorkling, dykning (for dyrt for mig!) och strander. Nu ar det val egentligen inget fel pa det utan tvartom, fick bara en tillrackligt stor dos sadant i Costa Rica, sa pass att jag klarar mig till nasta svenska sommar. Staden vi bodde i, vilken enkelt gick under namnet Bocas, ar huvudstad i provinsen Bocas del torro, vilken utover strander och dylikt hade mycket historia att bjuda pa. Bland annat hade Columbus och hans gang varit dar och namngivet de flesta stallen. Traffade ett trevligt gang danskar pa hostelet ocksa, blev en stranddag med dom pa en helt ode strand vilken vi hyrde en bat for att ta oss till.
Med sikte pa Panama City tog vi, efter exakt 27 timmar pa oarna, en vattentaxi tillbaka till fastlandet och darifran en tre timmars buss till en vanlig transfer stad, David, pa vagen till P City. Tredje storsta staden i landet. Till skillnad fran Bocas var det har helt tomt pa turister. Efter Petra var jag vitast i skinnet da allting har flagnat bort! Fanns val egentligen inte sa mycket att se har, eller ingenting enligt guidebockerna, men det var kul att se en riktiga Panamaiansk stad. Bara vandra runt och suga in. Det blev en natt i David.
Sa har langt skiljer sig Panama och Costa Rica stort fran ovriga Centralamerika. Det ar finare och folk verkar ha det betydligt battre. Detta grundar jag framst pa bilar och byggnader! Vet inte om det ar ratt metod att avgora vem som har det bast etcetera men i stort i alla fall! Efter vad jag last stammer det ju ocksa i och for sig. Costa Rica kallas latinamerikas Schweiz och Panama har ju kanalen som havar in cash. Pa samma satt som i ovriga CA ar det ursprungsbefolkningen som har det samst i varje fall, fanns namligen en aning sadana tiggare i David, med indiandrakter och sa.
Idag, tisdag (22 Juli), kom vi till P City efter en mycket behaglig bussresa. I stort kanns det som att panama ar uppbyggt kring en stor huvudvag, som vi akte pa idag, vilken loper rakt igenom landet. Vid sidan av denna vag ligger samtliga stader. Bocas ar undantaget, var tydligen endast tillkomligt med flyg och bat fran CR tidigare, men nu finns det en vag. Tror denna infrastruktur har att gora med alla berg och den svarframkomliga djungeln.
Tre dagar plus halva dagen idag blir det i P City innan vi flyger mot Equador pa lordag. David och Astrid moter upp oss imorgon, dom aker till NY pa lordag och darefter hem. Tyvarr sa funkar inte vara telefoner men vi ska nog hitta dom anda!
San Jose y Puerto Viejo de Talamanca, Costa Rica
13e till 18e Juli var vi i Costa Rica. Latinamerikas Schweiz.
Costa Rica ar val egentligen helt ursuget pa egen kultur av alla invaderande amerikanare. Pa grund av detta har landet landat i botten av varan priolista for hela sommaren. For den naturintresserade ar val dock kanske detta land ett av de mest framstaende landerna i varlden, liksom for surfare. Med tanke pa att vi redan besokt ett antal vulkaner och annat naturigt satsade vi alla vara kort pa ett surf- och relaxstalle pa den karibiska kusten. Vi tog semester under semestern skulle man kunna saga.
I och for sig gjorde vi en natt i San Jose, vilket ska vara en samre verison av tidigare besokta huvudstader i CA, sa pa grund av detta slangde vi oss snabbt kommande dag pa en buss till Puerto Viejo de Talamanca vart vi stannade resterande dagar. Det sk "hotelet" vi sov pa i San Jose ar vart att namnas. Vi delade det med en spank/brittisk tjej vi traffade pa bussen. Rummet bestod av tre sangar inklamda i ett litet rum med tio centimeter mellen vardera sang och dorren att rora sig pa. Vaggarna var bekladda med affisher och tavlor av tuppar. Dessutom var agaren skum, konstig upplevelse i stort! Men nu i efterhand ball.
Tillsammans med en uppsalastudent och en schweizisk tjej hangde/vilade vi oss i Puerto Viejo efter allt hittills hektiska resande. Surfande och hang fyllde dagarna. Tror faktiskt jag utvecklades lite pa bradan, ar dock langt kvar tills det ska sluta kannas som att man alltid ar i vagen for alla lokala surfare omkring en som fangar vag efter vag!
Costa Rica ar val egentligen helt ursuget pa egen kultur av alla invaderande amerikanare. Pa grund av detta har landet landat i botten av varan priolista for hela sommaren. For den naturintresserade ar val dock kanske detta land ett av de mest framstaende landerna i varlden, liksom for surfare. Med tanke pa att vi redan besokt ett antal vulkaner och annat naturigt satsade vi alla vara kort pa ett surf- och relaxstalle pa den karibiska kusten. Vi tog semester under semestern skulle man kunna saga.
I och for sig gjorde vi en natt i San Jose, vilket ska vara en samre verison av tidigare besokta huvudstader i CA, sa pa grund av detta slangde vi oss snabbt kommande dag pa en buss till Puerto Viejo de Talamanca vart vi stannade resterande dagar. Det sk "hotelet" vi sov pa i San Jose ar vart att namnas. Vi delade det med en spank/brittisk tjej vi traffade pa bussen. Rummet bestod av tre sangar inklamda i ett litet rum med tio centimeter mellen vardera sang och dorren att rora sig pa. Vaggarna var bekladda med affisher och tavlor av tuppar. Dessutom var agaren skum, konstig upplevelse i stort! Men nu i efterhand ball.
Tillsammans med en uppsalastudent och en schweizisk tjej hangde/vilade vi oss i Puerto Viejo efter allt hittills hektiska resande. Surfande och hang fyllde dagarna. Tror faktiskt jag utvecklades lite pa bradan, ar dock langt kvar tills det ska sluta kannas som att man alltid ar i vagen for alla lokala surfare omkring en som fangar vag efter vag!
Cruzando la frontera: Nicaragua - Costa Rica
Denna gransovergang ar inskriven i min personliga historiebok som den varsta nagonsin. Darav ar den vard ett alldeles eget inlagg!
Dagsplanen var att snabbt och smidigt ta sig fran Isla de Omtepe till San Jose. En stracka pa 30 mil. Hemma i Sverige hade ju ett tag tillrygga lagt den strackan pa under tre timmar. Har tar allt lite langre tid. Vi bordade baten fran on runt atta tiden pa morgonen och var framme i San Jose klockan ett pa natten.
Det moment som slukade mest tid var att fa stampeln in i Costa Rica. Vi stod i ko i tre och en halvtimme. Tva gubbar i varsitt litet bas satt och stamplade. Kon var flera hundra meter lang, och trots att allt gubbarna skulle gora vara att stampla kunde kon sta stilla i over en halvtimme. Jag forstar inte. I min teori verkar det helt omojligt att vara sa oeffektiv. Hur lyckas dom? Samtidigt ar det val kanske lite charmen med denna delen av varlden, eller...?
Varsta maten foljdes upp av varsta magen vilken alltsa foljdes upp av varsta dagen! Nu kan det ju bara bli battre! Vilket det, da jag skriver detta fran Panama, ju ocksa blev!
Dagsplanen var att snabbt och smidigt ta sig fran Isla de Omtepe till San Jose. En stracka pa 30 mil. Hemma i Sverige hade ju ett tag tillrygga lagt den strackan pa under tre timmar. Har tar allt lite langre tid. Vi bordade baten fran on runt atta tiden pa morgonen och var framme i San Jose klockan ett pa natten.
Det moment som slukade mest tid var att fa stampeln in i Costa Rica. Vi stod i ko i tre och en halvtimme. Tva gubbar i varsitt litet bas satt och stamplade. Kon var flera hundra meter lang, och trots att allt gubbarna skulle gora vara att stampla kunde kon sta stilla i over en halvtimme. Jag forstar inte. I min teori verkar det helt omojligt att vara sa oeffektiv. Hur lyckas dom? Samtidigt ar det val kanske lite charmen med denna delen av varlden, eller...?
Varsta maten foljdes upp av varsta magen vilken alltsa foljdes upp av varsta dagen! Nu kan det ju bara bli battre! Vilket det, da jag skriver detta fran Panama, ju ocksa blev!
Isla de Omtepe, Nicaragua
Dom tre sista dagarna i Nicaragua spenderades pa en riktig sago o. En o utformad utav tva vulkaner vilka stigit ur Lago de Nicaragua och tillsammans bildat en enda stor landmassa i form av en atta. Lago de Nicaragua ar faktiskt lite ballt den enda sotvattensjon i varlden med hajar, 3 meter langa ska dom vara, tyvarr sag vi inga!
Forsta dagen hyrde vi cyklar och gjorde "huvudstaden" med omnejd. Andra dagen lag vi pa sjukhus. Tredje dagen hyrde vi bil och gjorde resten av on.
Cykelturen medforde mest rumpont, men det var anda skont att rora sig lite, aven om vi inte kunde sitta dagen efter. Men vad gjorde val det, vi var ju sjuka hela dagen anda! Magarna var det som spokade, allra helst Petras. Hon fick dropp i tva timmar medan jag mest madde illa och hade magknip. Vet inte vad det berodde pa, kanske bara ar en normal reaktion om man ater pa restauranger med jordstampat golv och befinner sig pa en plats med allmant rik bakteriekultur. Dessutom drack vi nog for lite vatten. Nicaragua var nog i alla fall for primitivt for varat svenska, fanigt kansliga, immunforsvar!
Roadtrippen bjod pa en rejal omskakning a la grusvagar. Min nacke laste sig vid ett tillfalle, lossnade turligt nog efter en fruktansvard acklig lunch! Tror dock inte detta berodde pa lunchen, var nog snarare att vi pausade fran bilen ett tag. Lunchen bestod av spaghetti med gronsaker vilken kom till bords efter endast tre minuter. Jag vet inte hur dom kokar pasta i Nicaragua men i Sverige tar det val i alla fall tio minuter att koka pasta med undantag snabbnudlar, men nagra sanna vara det ju inte. Uppe pa detta skamdes dom inte att ta 5 dollar for micromaten heller! Helt klart rankat som ackligaste maltiden i Centralamerika.
Utover maten sa ar Isla de Omtepe en av hojdpunkterna hittills. Laste att on varit med i en omrostning om att bli utsett till nagon form av naturunderverk. Vet inte om det blev det, men det borde detm, jag hade helt klart rostat for.
Forsta dagen hyrde vi cyklar och gjorde "huvudstaden" med omnejd. Andra dagen lag vi pa sjukhus. Tredje dagen hyrde vi bil och gjorde resten av on.
Cykelturen medforde mest rumpont, men det var anda skont att rora sig lite, aven om vi inte kunde sitta dagen efter. Men vad gjorde val det, vi var ju sjuka hela dagen anda! Magarna var det som spokade, allra helst Petras. Hon fick dropp i tva timmar medan jag mest madde illa och hade magknip. Vet inte vad det berodde pa, kanske bara ar en normal reaktion om man ater pa restauranger med jordstampat golv och befinner sig pa en plats med allmant rik bakteriekultur. Dessutom drack vi nog for lite vatten. Nicaragua var nog i alla fall for primitivt for varat svenska, fanigt kansliga, immunforsvar!
Roadtrippen bjod pa en rejal omskakning a la grusvagar. Min nacke laste sig vid ett tillfalle, lossnade turligt nog efter en fruktansvard acklig lunch! Tror dock inte detta berodde pa lunchen, var nog snarare att vi pausade fran bilen ett tag. Lunchen bestod av spaghetti med gronsaker vilken kom till bords efter endast tre minuter. Jag vet inte hur dom kokar pasta i Nicaragua men i Sverige tar det val i alla fall tio minuter att koka pasta med undantag snabbnudlar, men nagra sanna vara det ju inte. Uppe pa detta skamdes dom inte att ta 5 dollar for micromaten heller! Helt klart rankat som ackligaste maltiden i Centralamerika.
Utover maten sa ar Isla de Omtepe en av hojdpunkterna hittills. Laste att on varit med i en omrostning om att bli utsett till nagon form av naturunderverk. Vet inte om det blev det, men det borde detm, jag hade helt klart rostat for.
Granada, Nicaragua
Om Granda finns det inte sa mycket att saga. En fin gammal spanskakolonialstad vilken vi mest strosade runt i under tva dagar. Ingen egentlig aktivitet har alltsa. Mest planera kommande drag, lasa, kopa USB minne etcetera.
Trots den laga aktiviteten var stan helt klart vart ett besok efter ett aning mer actionladdat Leon.
Trots den laga aktiviteten var stan helt klart vart ett besok efter ett aning mer actionladdat Leon.
onsdag 9 juli 2008
Filimon Bucardo - Leon, Nicaragua
I mandags efter mycket om och men med det sk bussbolaget "King Quality" landade vi fyra timmar forsent i Leon. Dock, fortfarande med ett leende pa lapparn, tillbringades andra halvan av dagen med dusch, mat och tvatt pa hostelet. Aven en liten vanda pa stan hanns med.
Dag tva i Leon. Ode strand. Svart sadan. Detta pa grund av att vi befinner oss i CA vulkantataste omrade, nordvastra Nicaragua. Jag och en surfbrada. Vagorna ganska stora. Inte en enda lokal surfare pa plats, reflekterar aldrig over varfor. Forsta timmen sitter jag mest och tittar. Hade jag gett mig ut hade jag skoljts upp mer an jag skulle lyckats tag mig ut. Da borjar man ana varfor stranden ar tom, kanske ar lite val stora vagor idag. Och jag med mina 6 veckor pa Bali liksom. Nyborjare sa det bara sjunger om det. Efter en timme ar den svarta sanden for varm for att sitta kvar. Beger mig ut. Lyckas. Tar tva vagor hyfsat, eller, jag star i alla fall upp, vilket innebar "lyckat" for mig. Efter ett tag har strommen, utan att jag markt nagot, drivit mig framfor en JADRANS massa stenar. Sista vagen jag paddlade med ramlar jag av 10 meter innan stenarna. En gubbe star och viftar pa stranden, i panik forsoker jag ta mig mot land. Efter nagra minuter, flamtandes pa stranden, forklarar gubben, med skarp ton, att skalet till att stranden var tom idag, till och med fran lokala surfare, var att strommarna var ortoligt starka just denna morgon. Skulle man kunna kalla nara ogat. Haha. Lite val dramatiskt skrivet kanske, sa farligt var det nog egentligen inte, blev bara sa inspirerad av boken jag laser just nu, "Snabba Cash". I vilket fall var det kul.
Dag tre i Leon. Stadens arkitektur och bebyggelse fick sig en titt och likasa tva av stans museum. Klockan halv sju hade vi avtalat tid med Filimon Bucardo, den medicinska professorn, som jag pa nagot vanster drack tequlia med i en studentkorridor i linkopingi varas. I vilket fall sa dok han upp redan vid fyra, punktlig ar man enligt Filimon, och hans tva medhavda vanner, bara i Sverige! Dom hade tagit ledigt eftermiddagen till ara for "'det hander ju inte dagligen att svenskar kommer till Nicaragua''! Efter nagra timmar, nagra tidiga ol och diverse blandade samtalsamnen lamnar hans tva polare oss. Den ena utan forvarning och den andra med radslan att hans fru ska skalla ut honom om han dricker pa eftermiddagen, eftermiddagen vilken dessutom var en vardag! Ett intressant Filimon citat fran olstunden lod efter fragan om vad han och "folk" tycker om spanjorer i latinamerika ''We really, really hate them!". Detta foljt av allt vad dom hade stallt till med for nagra hundra ar sedan, liksom idag. Nar klockan slog sex ville Filimon ta med oss hem pa middag. Vi handlar och tar en taxi. Sjalvklart antar man att en sa pass hogt staende universitetsprofil ska bo fladigt, dock inte. Asfalterade vagarna tar slut och gropiga lervagar tar vid. Vildhastar, kor, grisar, hons, katter och hundar springer hel vilt. Vi ar i ett bostadsomrade tio minuter utanfor staden. Den hoga betongmuren vilken omringar Filimons, hans fru och deras tva ariga dotters hus ar bekladd med krossat glas. Jag fragar varfor och far svaret: ''Dom jav;arna stal min Tv och dessutom ar det ju billigare an taggtrad!''. Familjen Bucardo bor litet men anda rent och prydligt. Tillsammans med inbjudna grannar och resterande forsamling tands grillen. Matlagningen bjod pa manga kulturkrockar. Nar vi val akte hem hade jag atit en majskolv och tva korvar serverade i en servett. Petras fisk som vi kopte las aldrig pa. Vet inte om det vanligtvis ar sa har middagsbjudningar gar till i Nicaragua. Ingen av nicosarna pa tillstallningen verkade tycka att nagot gick konstigt till i alla fall. I vilket fall var kvallen en av de basta och mest larorika hittills aven om vi fick aka hem hungriga igen!
Dag tva i Leon. Ode strand. Svart sadan. Detta pa grund av att vi befinner oss i CA vulkantataste omrade, nordvastra Nicaragua. Jag och en surfbrada. Vagorna ganska stora. Inte en enda lokal surfare pa plats, reflekterar aldrig over varfor. Forsta timmen sitter jag mest och tittar. Hade jag gett mig ut hade jag skoljts upp mer an jag skulle lyckats tag mig ut. Da borjar man ana varfor stranden ar tom, kanske ar lite val stora vagor idag. Och jag med mina 6 veckor pa Bali liksom. Nyborjare sa det bara sjunger om det. Efter en timme ar den svarta sanden for varm for att sitta kvar. Beger mig ut. Lyckas. Tar tva vagor hyfsat, eller, jag star i alla fall upp, vilket innebar "lyckat" for mig. Efter ett tag har strommen, utan att jag markt nagot, drivit mig framfor en JADRANS massa stenar. Sista vagen jag paddlade med ramlar jag av 10 meter innan stenarna. En gubbe star och viftar pa stranden, i panik forsoker jag ta mig mot land. Efter nagra minuter, flamtandes pa stranden, forklarar gubben, med skarp ton, att skalet till att stranden var tom idag, till och med fran lokala surfare, var att strommarna var ortoligt starka just denna morgon. Skulle man kunna kalla nara ogat. Haha. Lite val dramatiskt skrivet kanske, sa farligt var det nog egentligen inte, blev bara sa inspirerad av boken jag laser just nu, "Snabba Cash". I vilket fall var det kul.
Dag tre i Leon. Stadens arkitektur och bebyggelse fick sig en titt och likasa tva av stans museum. Klockan halv sju hade vi avtalat tid med Filimon Bucardo, den medicinska professorn, som jag pa nagot vanster drack tequlia med i en studentkorridor i linkopingi varas. I vilket fall sa dok han upp redan vid fyra, punktlig ar man enligt Filimon, och hans tva medhavda vanner, bara i Sverige! Dom hade tagit ledigt eftermiddagen till ara for "'det hander ju inte dagligen att svenskar kommer till Nicaragua''! Efter nagra timmar, nagra tidiga ol och diverse blandade samtalsamnen lamnar hans tva polare oss. Den ena utan forvarning och den andra med radslan att hans fru ska skalla ut honom om han dricker pa eftermiddagen, eftermiddagen vilken dessutom var en vardag! Ett intressant Filimon citat fran olstunden lod efter fragan om vad han och "folk" tycker om spanjorer i latinamerika ''We really, really hate them!". Detta foljt av allt vad dom hade stallt till med for nagra hundra ar sedan, liksom idag. Nar klockan slog sex ville Filimon ta med oss hem pa middag. Vi handlar och tar en taxi. Sjalvklart antar man att en sa pass hogt staende universitetsprofil ska bo fladigt, dock inte. Asfalterade vagarna tar slut och gropiga lervagar tar vid. Vildhastar, kor, grisar, hons, katter och hundar springer hel vilt. Vi ar i ett bostadsomrade tio minuter utanfor staden. Den hoga betongmuren vilken omringar Filimons, hans fru och deras tva ariga dotters hus ar bekladd med krossat glas. Jag fragar varfor och far svaret: ''Dom jav;arna stal min Tv och dessutom ar det ju billigare an taggtrad!''. Familjen Bucardo bor litet men anda rent och prydligt. Tillsammans med inbjudna grannar och resterande forsamling tands grillen. Matlagningen bjod pa manga kulturkrockar. Nar vi val akte hem hade jag atit en majskolv och tva korvar serverade i en servett. Petras fisk som vi kopte las aldrig pa. Vet inte om det vanligtvis ar sa har middagsbjudningar gar till i Nicaragua. Ingen av nicosarna pa tillstallningen verkade tycka att nagot gick konstigt till i alla fall. I vilket fall var kvallen en av de basta och mest larorika hittills aven om vi fick aka hem hungriga igen!
Dag fyra i Leon. Denna dag var till halften vigd at volcano boarding och till andra halften at en bussresa till Granada. Volcano boarding, vilket Leon ar kant for, gar ut pa att man aker nedfor en kolsvart sandvulkan, vid namn Cerro Negro, pa en pulka byggd i tra. Tror man kan soka pa Cerro Negro pa youtube om man ar intresserad, finns ett klipp dar med en kille som cyklar ner och slar nagot slags hastighetserekord. I vilket fall var detta haftigt och mycket fartfyllt!
söndag 6 juli 2008
Prohibido entrar armado - Tegucigalpa, Honduras.
Dorren till internetcafet jag sitter pa klas av skylten "Prohibido entrar armado, dejarla con el guardia", vilket hafsigt oversatt till svenska betyder "Forbjudet att ga in bevapnad, lamna vapen hos vakten". Maste saga att det kanns tryggt att folk inte har vapen pa sig har inne, dessutom har ju vakten en stort pumpbossa i famnen:)
Honduras kanns liksom El Salvador ganska svarrest. Vi har spenderat tre dagar i huvudstaden med omnejd och lamnar landet imorgon for Nicaragua, enligt "the Bible" centralamerikas sakraste och mest lattresta land. Vi har tre veckor kvar i centralamerika nu innan det flygs mot sydamerika. En vecka vardera i Nicaragua, Costa Rica och Panama ar planen. Egentligen hade vi planerat att aka upp till den karibiska kusten har i Banan republiken, blir dock inte sa, ta sig dit var bade dyrt och omstandigt. Hade bidragit till tva hela resdagar och ett ganska stort pengahal i portmonan. Tidbrist och pengabrist alltsa, sommarlovet ar for kort. Var tyvarr dar, pa Utilla, jag hade tankt spendera mina dykpengar, men det ska nog funka soderut ocksa.
Tegus har vi alltsa spenderat de tre senaste dagarna i. Har ar det liksom i El Salvador helt tomt pa turister. De flesta verkar packa sig raka vagen mot Bay Islands som aker hit, dock inte vi, inte heller Dave med sallskap! Tegus ar vi nojda med. Mer honduras pa riktigt, mindre vykortsstrander och turkosa vatten.Staden bestar av nastintill en miljon manniskor, en miljon mycket hogljudda sadana. I vart enda gatuhorn, butik och restaurang spelas det musik pa hogsta volym. Med andra ord ar det lonlost med mitt lilla spanska ordforrad att forsoka kommunicera med folk. Inte ens Petra forstar. Det var det negativa med staden, nu till det bra. Maten. Den ar billig, alltid god och servaras alltid, alltid med banan. Darav kallas Honduras for "The Banana Republic"! I ovrigt ar det ocksa mycket billigt. Vi har akt taxi over nastintill hela stan. Brukar landa pa en tia var per resa.
Igar fyllde man ju ar ocksa! 23 gamla. Firade med ett besok i en, aterigen, liten kolonialstad utanfor Tegus, Valle de Angeles, vilken bjod pa lite mer gringos och lite mer landsbygd. Pa kvallen gick vi ocksa pa bio. Hancock, Will Smith spelar superhjalte! Ingen storre hit, men daremot ett mycket bra satt att ova spanska pa da texten ar pa spanska och talet pa engelska. Lite samma meningsuppbyggnad till skillnad fran sevenska/spanska. Tips till Adelito som tragglar spanska bocker i Jarna hela sommaren:) Firade aven med nagra kubanska cigarrer, dom ar billiga har.
Imorgon bar det, som sagt, av mot Nicaragua. Narmare bestamt mot staden Leon var forhoppningsvis apans lokala kompis Fili Bucardo ska ta med oss pa en stadsvandring. Ska maila honom nu, en dag innan, viktigt med framforhallning liksom!
Honduras kanns liksom El Salvador ganska svarrest. Vi har spenderat tre dagar i huvudstaden med omnejd och lamnar landet imorgon for Nicaragua, enligt "the Bible" centralamerikas sakraste och mest lattresta land. Vi har tre veckor kvar i centralamerika nu innan det flygs mot sydamerika. En vecka vardera i Nicaragua, Costa Rica och Panama ar planen. Egentligen hade vi planerat att aka upp till den karibiska kusten har i Banan republiken, blir dock inte sa, ta sig dit var bade dyrt och omstandigt. Hade bidragit till tva hela resdagar och ett ganska stort pengahal i portmonan. Tidbrist och pengabrist alltsa, sommarlovet ar for kort. Var tyvarr dar, pa Utilla, jag hade tankt spendera mina dykpengar, men det ska nog funka soderut ocksa.
Tegus har vi alltsa spenderat de tre senaste dagarna i. Har ar det liksom i El Salvador helt tomt pa turister. De flesta verkar packa sig raka vagen mot Bay Islands som aker hit, dock inte vi, inte heller Dave med sallskap! Tegus ar vi nojda med. Mer honduras pa riktigt, mindre vykortsstrander och turkosa vatten.Staden bestar av nastintill en miljon manniskor, en miljon mycket hogljudda sadana. I vart enda gatuhorn, butik och restaurang spelas det musik pa hogsta volym. Med andra ord ar det lonlost med mitt lilla spanska ordforrad att forsoka kommunicera med folk. Inte ens Petra forstar. Det var det negativa med staden, nu till det bra. Maten. Den ar billig, alltid god och servaras alltid, alltid med banan. Darav kallas Honduras for "The Banana Republic"! I ovrigt ar det ocksa mycket billigt. Vi har akt taxi over nastintill hela stan. Brukar landa pa en tia var per resa.
Igar fyllde man ju ar ocksa! 23 gamla. Firade med ett besok i en, aterigen, liten kolonialstad utanfor Tegus, Valle de Angeles, vilken bjod pa lite mer gringos och lite mer landsbygd. Pa kvallen gick vi ocksa pa bio. Hancock, Will Smith spelar superhjalte! Ingen storre hit, men daremot ett mycket bra satt att ova spanska pa da texten ar pa spanska och talet pa engelska. Lite samma meningsuppbyggnad till skillnad fran sevenska/spanska. Tips till Adelito som tragglar spanska bocker i Jarna hela sommaren:) Firade aven med nagra kubanska cigarrer, dom ar billiga har.
Imorgon bar det, som sagt, av mot Nicaragua. Narmare bestamt mot staden Leon var forhoppningsvis apans lokala kompis Fili Bucardo ska ta med oss pa en stadsvandring. Ska maila honom nu, en dag innan, viktigt med framforhallning liksom!
Bienvenidos a El Salvador - San Salvador, El Salvador
I onsdags, den 2 Juni, blev en tidig morgon. Vi satte oss pa en buss fran Guatemala till landet, El Salvador, som de flesta ryggsacksturister brukar hoppa over i Centralamerika. Kanske pa grund av den hoga mordstatisktiken. 6000 per ar, i ett land mindre av skane! Pa grund av detta, och landets lilla yta, bestamde vi oss endast for en snabb visit alla Belize. Bussen gick till huvudstaden San Salvador. Efter atta timmar var vi framme, at och lade oss tidigt for en hel dag pa stan.
Stan var mest stor, smutsig och regning. Man var nast intill kandis, mycket blickar, enda gringon i stan liksom. De centrala delarna var lite uppdeñat i tva centrala delar. En, som ovan namnt, smutsig del med marknader dar man hittade allt fran hons i burar till levande krabbor i stor klasar. Denna delen var charmig och akta. Akta pa det sattet jag tidigare har pratat om det "riktiga Guatemala"! Den andra delen var dessvarre inte lika uppskattad. En lang boulevard med samtliga amerikanska matkedjor uppradade: Mcdonalds, Burger King, Wendys, KFC, Pizza Hut etcetera. For mycket ska jag val kanske inte klaga anda, trampade ju trots allt i KFC fallan. Finns ju inte i Sverige (tror jag?!), sa man maste ju passa pa!
Vi hade garna stannat nagon dag extra i El Salvador, men som tidigare lander, vilka jag benamnt lattresta, visade sig El Salvador vara motsatsen. Ville man aka till nagon annan ort var man tvungen, om man darefter ville ta sig internationellt, att ta sig tillbaka till en av de storre staderna. Krangligt, och framfor allt tar det tid mer tid an i exempelvis i Guatemala. Pa grund av detta tog vi pa morgonen, efter heldagen i storstan, en internationell buss mot nasta land och huvudstad.
Stan var mest stor, smutsig och regning. Man var nast intill kandis, mycket blickar, enda gringon i stan liksom. De centrala delarna var lite uppdeñat i tva centrala delar. En, som ovan namnt, smutsig del med marknader dar man hittade allt fran hons i burar till levande krabbor i stor klasar. Denna delen var charmig och akta. Akta pa det sattet jag tidigare har pratat om det "riktiga Guatemala"! Den andra delen var dessvarre inte lika uppskattad. En lang boulevard med samtliga amerikanska matkedjor uppradade: Mcdonalds, Burger King, Wendys, KFC, Pizza Hut etcetera. For mycket ska jag val kanske inte klaga anda, trampade ju trots allt i KFC fallan. Finns ju inte i Sverige (tror jag?!), sa man maste ju passa pa!
Vi hade garna stannat nagon dag extra i El Salvador, men som tidigare lander, vilka jag benamnt lattresta, visade sig El Salvador vara motsatsen. Ville man aka till nagon annan ort var man tvungen, om man darefter ville ta sig internationellt, att ta sig tillbaka till en av de storre staderna. Krangligt, och framfor allt tar det tid mer tid an i exempelvis i Guatemala. Pa grund av detta tog vi pa morgonen, efter heldagen i storstan, en internationell buss mot nasta land och huvudstad.
Antigua y Pacaya, Guatemala
Soderut fran Pelen till Antigua. Forna Guatemalas huvudstad.
Aven Antigua ar en kolonialstad, aven den liten och pittoresk, som Visby(!). Aven har var det valdigt anpassat for turister, men samtidgt ar det forstaligt, varfor aka till ett fult stalle nar det finns ett fint! Staden omges av tre vulkaner, dock ej aktiva. Altiduden var hog, varfor ocksa klimatet var behagligt. Det vill saga ej for varmt eller for fuktigt, mer frisk luft liksom!
For det mesta gick vi bara runt har. Satt pa fik vid torget, laste och tittade pa folk. Sog in stamningen helt enkelt.
En dagstur blev det i alla fall. Inte en sa dalig heller. Vi besokte en aktiv vulkan nan timmes, slingrig, bussresa fran stan. Pacaya. Aven har pamindes man om just sakerheten kring turismen, ock kanske skalet till att allt ar just sa uppstyrt. Vi hade med oss en BEVAPNAD guide pa vandringen, har tydligen hant en massa skit tidigare! Finns for ovrigt aven nagot som heter turistpolis har som haller koll pa oss gringos. Vet inte om det kanns sa mycket tryggare dock. Har hort sa manga historier om korrupta poliser.
En vecka, och tyvarr endast tva stopp, blev det i Guatemala. Rekommenderas varmt som resemal!
Aven Antigua ar en kolonialstad, aven den liten och pittoresk, som Visby(!). Aven har var det valdigt anpassat for turister, men samtidgt ar det forstaligt, varfor aka till ett fult stalle nar det finns ett fint! Staden omges av tre vulkaner, dock ej aktiva. Altiduden var hog, varfor ocksa klimatet var behagligt. Det vill saga ej for varmt eller for fuktigt, mer frisk luft liksom!
For det mesta gick vi bara runt har. Satt pa fik vid torget, laste och tittade pa folk. Sog in stamningen helt enkelt.
En dagstur blev det i alla fall. Inte en sa dalig heller. Vi besokte en aktiv vulkan nan timmes, slingrig, bussresa fran stan. Pacaya. Aven har pamindes man om just sakerheten kring turismen, ock kanske skalet till att allt ar just sa uppstyrt. Vi hade med oss en BEVAPNAD guide pa vandringen, har tydligen hant en massa skit tidigare! Finns for ovrigt aven nagot som heter turistpolis har som haller koll pa oss gringos. Vet inte om det kanns sa mycket tryggare dock. Har hort sa manga historier om korrupta poliser.
En vecka, och tyvarr endast tva stopp, blev det i Guatemala. Rekommenderas varmt som resemal!
Flores y Tikal, Guatemala
En dros bussar senare ar vi nu i Honduras. Med andra ord har jag lite att skriva ikapp, borjar med norra Guatemala!
Efter tre dygn i centralamerikas minsta land, Belize, korsde vi gransen till Guatemala. I stort ar Guatemala valdigt likt Mexico. Kulturen, bebyggelsen, maten etcetera. Guatemala ar bara en aning farligare och fattigare. Fattigaste landet pa hela trippen faktiskt, nummer 118 av varldens 177 stater, enligt nagon internationell rankningslista jag surfade mig till i brist pa annan aktivitet!
Guatemala i stort var mycket latt rest och uppstyrt med hostel, bussar med mera. Nastan som sydostasien, likasa var det i Mexico. Kanske ar det pagrund av just sakerheten. Dar vi ar nu ar det skillnad pa den fronten, tar det dock i ett kommande inlagg.
Flores var det. En liten kolonial stad. Ligger pa en halvo norr om en det "riktiga Guatemala" i form av grannstaden St Elena. On gick man runt pa bara nagon timme. Litet och pittoreskt. Fin arkitektur och mycket skon stamning bland invanarna. Lite for mycket souvenirbutiker for min smak dock, men anda helt klart vart ett besok. Vi vandrade aven runt det ovan namnda St Elena, det var kontrast, mindre asfalt och grusvagar.
Fran Flores blev det aven en svangom i form av bat till en pa andra sidan sjon liggande "mini" by, San Miguel. Verkar for ovrigt finnas gott om stallen pa denna kontinent med just det namnet. Varm dag och mycket mygg. Vi vandrade upp till El Mirador(utsiktstorn) och fick en bra vy over Flores och St Elena. Pa vagen hit hande nagot konstigt med min hy. Sma blasor, fyllda med vatten, tackte nastan hela kroppen! Trodde forst jag hade blivit biten av varldens giftigaste djur. Som tur var hade vi sallskap utav tre amerikanska lakarstudenter som lungnade mig med att dom aldrig hade sett nagot liknande men att det inte var nagon fara, sjalvklart blev man bara hispiagre utav att hora det, fick dock ta mig sjalv i kragen och halla minen. Efter den tva timmar langa hajken kom vi tillbaka till hostelet var jag anvande en peeling kram over hela kroppen. Bubblorna forsvann och visade sig bara vara den tidigare branda huden som ville flassa sig bort. Skarrande upplevelse!
Ett besok till Tikal hann vi ocksa med harifran. Guatemalas landmarke och stolthet. Tror det ar varldens storsta mayastad, om inte, i alla fall den mest imponerande. For att ta oss dit gick vi upp klockan tre pa morgonen och avnjot djungelns morgonlugn fran toppen av stadens hogsta byggnad. Dimma, regnskog, fagelsang och divers mayabyggnader som entrade skyn. Mycket facinerande. Personligen tyckte jag nog djurupplevelsen var mer imponerande an sjalva stenarna. Vi sag bland annat tukaner, apor och mayakalkoner. Javisst "mayakalkoner"! Finns tydligen bara i Tikals nationalpark!
Efter tre dagar i provinsen Pelen akte vi soderut.
Efter tre dygn i centralamerikas minsta land, Belize, korsde vi gransen till Guatemala. I stort ar Guatemala valdigt likt Mexico. Kulturen, bebyggelsen, maten etcetera. Guatemala ar bara en aning farligare och fattigare. Fattigaste landet pa hela trippen faktiskt, nummer 118 av varldens 177 stater, enligt nagon internationell rankningslista jag surfade mig till i brist pa annan aktivitet!
Guatemala i stort var mycket latt rest och uppstyrt med hostel, bussar med mera. Nastan som sydostasien, likasa var det i Mexico. Kanske ar det pagrund av just sakerheten. Dar vi ar nu ar det skillnad pa den fronten, tar det dock i ett kommande inlagg.
Flores var det. En liten kolonial stad. Ligger pa en halvo norr om en det "riktiga Guatemala" i form av grannstaden St Elena. On gick man runt pa bara nagon timme. Litet och pittoreskt. Fin arkitektur och mycket skon stamning bland invanarna. Lite for mycket souvenirbutiker for min smak dock, men anda helt klart vart ett besok. Vi vandrade aven runt det ovan namnda St Elena, det var kontrast, mindre asfalt och grusvagar.
Fran Flores blev det aven en svangom i form av bat till en pa andra sidan sjon liggande "mini" by, San Miguel. Verkar for ovrigt finnas gott om stallen pa denna kontinent med just det namnet. Varm dag och mycket mygg. Vi vandrade upp till El Mirador(utsiktstorn) och fick en bra vy over Flores och St Elena. Pa vagen hit hande nagot konstigt med min hy. Sma blasor, fyllda med vatten, tackte nastan hela kroppen! Trodde forst jag hade blivit biten av varldens giftigaste djur. Som tur var hade vi sallskap utav tre amerikanska lakarstudenter som lungnade mig med att dom aldrig hade sett nagot liknande men att det inte var nagon fara, sjalvklart blev man bara hispiagre utav att hora det, fick dock ta mig sjalv i kragen och halla minen. Efter den tva timmar langa hajken kom vi tillbaka till hostelet var jag anvande en peeling kram over hela kroppen. Bubblorna forsvann och visade sig bara vara den tidigare branda huden som ville flassa sig bort. Skarrande upplevelse!
Ett besok till Tikal hann vi ocksa med harifran. Guatemalas landmarke och stolthet. Tror det ar varldens storsta mayastad, om inte, i alla fall den mest imponerande. For att ta oss dit gick vi upp klockan tre pa morgonen och avnjot djungelns morgonlugn fran toppen av stadens hogsta byggnad. Dimma, regnskog, fagelsang och divers mayabyggnader som entrade skyn. Mycket facinerande. Personligen tyckte jag nog djurupplevelsen var mer imponerande an sjalva stenarna. Vi sag bland annat tukaner, apor och mayakalkoner. Javisst "mayakalkoner"! Finns tydligen bara i Tikals nationalpark!
Efter tre dagar i provinsen Pelen akte vi soderut.
lördag 28 juni 2008
Belize, en un abrir y cerrar de ojos - Belize City y Caye Caulker, Belize
Fran mandag till och med onsdag avverkades landet Belize, med en storlek liksom Wales. Den snabba visiten grundades pa det redan pressade resschemat, samtidgt som Guatemala, var vi ar nu, lockade mer.
Hela vistelsen spenderades vi ihop med tva stockholmare vilka vi, klychigt nog, sjalvklart hade delade bekanta med. Forsta natten tog plats i, den storsta staden (inte huvudstaden vilken ar Belmopan, diskuterade det med nagon innan jag akte, minns inte vem bara!), Belize City med ett invanarantal pa 66 000 glada. Storre delen av befolkningen ar av afrikanskt ursprung sa engelska och kreol ar de mest anvanda spraken. Med andra ord var Belize likamed karibien, alltsa inte sa mycket av det "riktiga" centralamerika. I stort var Beliz City mest skrammande och ovalkommnande, med undantag mayaattligen som agde guesthouset, hon var snall som fa. Kontrasten att komma hit fran Mexico var stor. I Mexico kude vi, pa de flesta platser, springa ute pa natterna. Nu ar det nog slut pa det, senast nio var det lasa in sig dags pa hostelet vi bodde pa, samma sak galler har i Guatemala. Redan nar vi kom till stan blev vi rekommenderade att i stort endast rora oss pa huvudgatan. Denna gick man med omnejd igenom pa 30 min. Aven denna var dock en aning skrammande. Var tionde meter stod det vad vissa i Sverige, dock inte jag, hade refererat till som en "crackneger", vilka standigt skrek efter en och flasandes i nacken alltid drog nagon ramsa om "respekt och heroin" for en!
Dag tva tog vi en bat till en o, 30 minuter fran stan, kand som Caye Caulker. Hit aker sa gott som alla backpackers som besoker Belize och sa aven vi! Barriarrevet vilket vi snorklade vid i Tulum ar som bast och storst pa denna breddgrad, darfor ar det sjalvklart dykning och snorkling som lockar folk hit. The Blue Hole ar det kandaste "spottet", tyvarr kostade tva dyk dar 1200kr, sa jag fick snalt spara min dykbudget till Honduras istallet! Snorkling blev det istallet. Den basta nagonsin for mig faktiskt! Hela barriarrevet har ar en sk "marine park" sa det kostar intrade samtidig som patrullerande sk "marine rangers" kor runt och kollar sa man inte "pillar" pa nagot fridlyst. Om jag ska komma till vad vi sag istallet! 6 st rockar (tva sorter, den storsta over en meter i diameter, vilken jag flot en meter over i flera minuter, riktig coolt), ett 10-tal Nurse sharks, 3 st skoldpaddor, en morana, en tva meter lang sjalvlysande lime gron al och sa, sjalvklart, en massa smafisk alla Nemo! Som sagt, bast snorklingen i hela min snorklingskarriar! Justde, jag fridok en 3 meter lang grotta pa 7 meters djup ocksa! va nastan haftigare an sjalva fiskarna!
Vi ar nojda med snabbvisiten, tror inte vi hade stannat langre aven om vi hade haft mer tid, fanns inte sa mycket mer att gora egentligen. Skulle vara landets till 40 procent av ytan utbredda nationalparker i sa fall. Det far bli nasta gang, om det blir nagon, varlden ar ju stor!
Det var allt fran Belize!
Forresten, om ni vill se bilder eller lasa en annan verision kolla in pa Petras blogg! www.petra-soder.blogspot.com
Hela vistelsen spenderades vi ihop med tva stockholmare vilka vi, klychigt nog, sjalvklart hade delade bekanta med. Forsta natten tog plats i, den storsta staden (inte huvudstaden vilken ar Belmopan, diskuterade det med nagon innan jag akte, minns inte vem bara!), Belize City med ett invanarantal pa 66 000 glada. Storre delen av befolkningen ar av afrikanskt ursprung sa engelska och kreol ar de mest anvanda spraken. Med andra ord var Belize likamed karibien, alltsa inte sa mycket av det "riktiga" centralamerika. I stort var Beliz City mest skrammande och ovalkommnande, med undantag mayaattligen som agde guesthouset, hon var snall som fa. Kontrasten att komma hit fran Mexico var stor. I Mexico kude vi, pa de flesta platser, springa ute pa natterna. Nu ar det nog slut pa det, senast nio var det lasa in sig dags pa hostelet vi bodde pa, samma sak galler har i Guatemala. Redan nar vi kom till stan blev vi rekommenderade att i stort endast rora oss pa huvudgatan. Denna gick man med omnejd igenom pa 30 min. Aven denna var dock en aning skrammande. Var tionde meter stod det vad vissa i Sverige, dock inte jag, hade refererat till som en "crackneger", vilka standigt skrek efter en och flasandes i nacken alltid drog nagon ramsa om "respekt och heroin" for en!
Dag tva tog vi en bat till en o, 30 minuter fran stan, kand som Caye Caulker. Hit aker sa gott som alla backpackers som besoker Belize och sa aven vi! Barriarrevet vilket vi snorklade vid i Tulum ar som bast och storst pa denna breddgrad, darfor ar det sjalvklart dykning och snorkling som lockar folk hit. The Blue Hole ar det kandaste "spottet", tyvarr kostade tva dyk dar 1200kr, sa jag fick snalt spara min dykbudget till Honduras istallet! Snorkling blev det istallet. Den basta nagonsin for mig faktiskt! Hela barriarrevet har ar en sk "marine park" sa det kostar intrade samtidig som patrullerande sk "marine rangers" kor runt och kollar sa man inte "pillar" pa nagot fridlyst. Om jag ska komma till vad vi sag istallet! 6 st rockar (tva sorter, den storsta over en meter i diameter, vilken jag flot en meter over i flera minuter, riktig coolt), ett 10-tal Nurse sharks, 3 st skoldpaddor, en morana, en tva meter lang sjalvlysande lime gron al och sa, sjalvklart, en massa smafisk alla Nemo! Som sagt, bast snorklingen i hela min snorklingskarriar! Justde, jag fridok en 3 meter lang grotta pa 7 meters djup ocksa! va nastan haftigare an sjalva fiskarna!
Vi ar nojda med snabbvisiten, tror inte vi hade stannat langre aven om vi hade haft mer tid, fanns inte sa mycket mer att gora egentligen. Skulle vara landets till 40 procent av ytan utbredda nationalparker i sa fall. Det far bli nasta gang, om det blir nagon, varlden ar ju stor!
Det var allt fran Belize!
Forresten, om ni vill se bilder eller lasa en annan verision kolla in pa Petras blogg! www.petra-soder.blogspot.com
måndag 23 juni 2008
Una maravilla del mundo - Chichen Itza y Tulum, Mexico
Pa midsommaraftons morgon, efter en och en halv dag i Merida, tog vi en buss mot Citzen Itza. Byggnationerna var imponerande, speciellt Kukulcans pyramid, vilka nog de flesta har sett pa bild. Om inte se filmen Apocalypto, den stammer enligt varan guide till 70 procent rent historiskt. Vantat, och likasa trakigt, var att antalet amerikaner vid citzen Itza inte kunde raknas pa hundratals hander. Till och med de mexicanska souvenir forsaljarna tog betalt i dollar, vilket inte hant tidigare! Antar att dom flyger in till turistorten Cancun och darefter forslas till Citzen Itza pa dagsturer. I vilket fall var denna mayastad helt klart vart besoket, ar ju trots allt ett av varldens sju (nya) underverk!
Tar man en tourbus till ett sant har stalle, vilket man ar sa gott som tvungen till om man inte hyr bil(!), stannar alltid bussen pa en restaurang och alltid en dyr sadan. Antar att chaufforen har nagon form utav overenskommelse med agarna. Vi stannade i alla fall pa ett hotell och at. For 120 pesos, vilket motsvarar 72 kr, med andra ord var dagsbudgeten knackt for dagen. Det visade sig dock vara en buffe, vilken mattade vara magar ordentligt, dessutom fanns det AC, och detta var helt klart den varmaste dagen sa langt. Sist men inte minst slog det oss att det var ju midsommarafton vilket gjorde den dyra maten annu mer uppskattad och vard pengapas saret den lamnade efter sig!
Efter detta besok var tanken att ta sig till resans forsta badort, Tulum, pa sodra vastkusten. Pa vagen dit var vi dock tvungna att korsa mexicos amerikanska turisthal Cancun. Forsta anblick nar vi rullade in i stan var ett Hiltonhotell, andra ett McDonalds, tredje ett Burger King och pa den vagen fortsatte det, med andra ord inte alls vad vi ar ute efter. Hotellskyskraporna lag pa rad, vilket vi inte ens sag ett enda av i Mexico Citys affarsdistrikt. Man borde inte ens fa saga att man varit i Mexico om man varit i Cancun! Sag ut som en blandning av Las Vegas och Hawaii. Efter 30 minuters vantan slangde vi oss pa en buss mot Tulum.
Tulum bjod pa varme, ordentligt med soleld, snorkeling vid varldens nast storsta barriarrev och en festkvall med ett gang tyskar. Det stallet var vi helt klart nojda med.
Just nu sitter vi pa en busstation vid mexicanska gransen och vantar pa en buss mor Belize City. Nagra tacos, tortillas, fajitas, ensciladas, nachos, burritos, margaritas och tequila senare lamnar va alltsa mexico efter tva veckor for centralamerika. Vad vi har hort sa har langt, av folk som rest andra hallet, kommer kontarsterna vara stora, bade vad galler valfard och priser. Det aterstar att se om det stammer. Bussen gar om en kvart!
Hejda Mexico.
Tar man en tourbus till ett sant har stalle, vilket man ar sa gott som tvungen till om man inte hyr bil(!), stannar alltid bussen pa en restaurang och alltid en dyr sadan. Antar att chaufforen har nagon form utav overenskommelse med agarna. Vi stannade i alla fall pa ett hotell och at. For 120 pesos, vilket motsvarar 72 kr, med andra ord var dagsbudgeten knackt for dagen. Det visade sig dock vara en buffe, vilken mattade vara magar ordentligt, dessutom fanns det AC, och detta var helt klart den varmaste dagen sa langt. Sist men inte minst slog det oss att det var ju midsommarafton vilket gjorde den dyra maten annu mer uppskattad och vard pengapas saret den lamnade efter sig!
Efter detta besok var tanken att ta sig till resans forsta badort, Tulum, pa sodra vastkusten. Pa vagen dit var vi dock tvungna att korsa mexicos amerikanska turisthal Cancun. Forsta anblick nar vi rullade in i stan var ett Hiltonhotell, andra ett McDonalds, tredje ett Burger King och pa den vagen fortsatte det, med andra ord inte alls vad vi ar ute efter. Hotellskyskraporna lag pa rad, vilket vi inte ens sag ett enda av i Mexico Citys affarsdistrikt. Man borde inte ens fa saga att man varit i Mexico om man varit i Cancun! Sag ut som en blandning av Las Vegas och Hawaii. Efter 30 minuters vantan slangde vi oss pa en buss mot Tulum.
Tulum bjod pa varme, ordentligt med soleld, snorkeling vid varldens nast storsta barriarrev och en festkvall med ett gang tyskar. Det stallet var vi helt klart nojda med.
Just nu sitter vi pa en busstation vid mexicanska gransen och vantar pa en buss mor Belize City. Nagra tacos, tortillas, fajitas, ensciladas, nachos, burritos, margaritas och tequila senare lamnar va alltsa mexico efter tva veckor for centralamerika. Vad vi har hort sa har langt, av folk som rest andra hallet, kommer kontarsterna vara stora, bade vad galler valfard och priser. Det aterstar att se om det stammer. Bussen gar om en kvart!
Hejda Mexico.
fredag 20 juni 2008
Agua y ruinas con los ingleses - Palenque, Mexico
I tisdags morse lamnade vi bergsgrytan i Chiapas med sikte pa djungeln. Bussen som vi bokat inneholl tre stopp, sa denna resa kom att motsvara en heldag. Stopp ett var en massa i rad mindre vattenfall, Agua Azul, eller kanske mer korrekt en flod vilken rann uppifran och ner! Jag vet inte vad man ska kalla det. Man gick i alla fall pa en trappa langs med fallen och pa toppen badade vi. Allt detta med fyra, sjalvklart (i dubbel bemarkelse), storvuxna brittiska tjejer!
Stopp tva var aven det ett vattenstopp, Misol-Ha, om an nagot mer imponerande. Fallet, med sina 80 meter, lokaliserade vi efter en kortare promenad in i djungeln precis intill en lagun. Jag badade men inte Petra. Blev riktigt balla bilder!
Sista stoppet var mayaruinerna i Palenque. Dessa ar verken de storsta eller de basta kvarvarande ruinerna sa i vetskap om detta lallade vi mest omkring har da vi aven planerat in Citzen Itza, ett av varldens sju underverk, och Tikal i Guatemala. Vilka antagligen motsvarar de basta respektive de storsta mayaruinerna. Palenque var val anda ganska haftigt sa det far agera ruinteaser! Vi sag faktiskt en leguan, eller vi tror att det var en leguan, och apor.
Vid sextiden tog vi, tillsammans med britterna, in pa ett hostel i djungel i narheten av ruinerna. Detta kandes riktigt resortaktigt och skulle lika garna kunnat vara Thailand! Sa vi stannade bara en natt. En sak som var bra var dock maten. Efter att ha levt pa tortillas och annan mexicansk mat i nastan tio dagar och aldrig blivit riktigt matt kunde vi nu ata "riktig" mat fran turistmenyer! Jag at en pasta och Petra en pizza. Innan vi lamnade hostelet i onsdags blev det aven en hamburgesa con papas!
Palenque ligger, tror jag, pa nastintill havsniva. Med andra ord ar det bade varmt och fuktigt pa riktigt nu! Vi vet inte hur varmt det var i grader med det var olidligt. Tillsammans med de fyra britterna badade vi i en flod hela gardagen.
Klockan tio igar kvall lamnade vi "resorten" och pallrade oss med nattbuss till Yucatanhalvons storsta stad, Merida, var vi ar nu. Merida ar inte mycket till ryggsackshang. Snarare en mellanlandning for att ta sig till Citzen Itza, vart vi aker i morgon pa midsommarafton. Idag har det mestadels regnat sa vi har bara sett de centrala delarna av staden, vilat och kollat forsta EM kvartsfinalen tillsammans med en valdigt entusiastisk tysk, dessvarre sa vann dom ju ocksa!
Stopp tva var aven det ett vattenstopp, Misol-Ha, om an nagot mer imponerande. Fallet, med sina 80 meter, lokaliserade vi efter en kortare promenad in i djungeln precis intill en lagun. Jag badade men inte Petra. Blev riktigt balla bilder!
Sista stoppet var mayaruinerna i Palenque. Dessa ar verken de storsta eller de basta kvarvarande ruinerna sa i vetskap om detta lallade vi mest omkring har da vi aven planerat in Citzen Itza, ett av varldens sju underverk, och Tikal i Guatemala. Vilka antagligen motsvarar de basta respektive de storsta mayaruinerna. Palenque var val anda ganska haftigt sa det far agera ruinteaser! Vi sag faktiskt en leguan, eller vi tror att det var en leguan, och apor.
Vid sextiden tog vi, tillsammans med britterna, in pa ett hostel i djungel i narheten av ruinerna. Detta kandes riktigt resortaktigt och skulle lika garna kunnat vara Thailand! Sa vi stannade bara en natt. En sak som var bra var dock maten. Efter att ha levt pa tortillas och annan mexicansk mat i nastan tio dagar och aldrig blivit riktigt matt kunde vi nu ata "riktig" mat fran turistmenyer! Jag at en pasta och Petra en pizza. Innan vi lamnade hostelet i onsdags blev det aven en hamburgesa con papas!
Palenque ligger, tror jag, pa nastintill havsniva. Med andra ord ar det bade varmt och fuktigt pa riktigt nu! Vi vet inte hur varmt det var i grader med det var olidligt. Tillsammans med de fyra britterna badade vi i en flod hela gardagen.
Klockan tio igar kvall lamnade vi "resorten" och pallrade oss med nattbuss till Yucatanhalvons storsta stad, Merida, var vi ar nu. Merida ar inte mycket till ryggsackshang. Snarare en mellanlandning for att ta sig till Citzen Itza, vart vi aker i morgon pa midsommarafton. Idag har det mestadels regnat sa vi har bara sett de centrala delarna av staden, vilat och kollat forsta EM kvartsfinalen tillsammans med en valdigt entusiastisk tysk, dessvarre sa vann dom ju ocksa!
torsdag 19 juni 2008
Zapata - San Cristobal de las casas, Chiapas, Mexico
Senaste dagarna har varit intensiva och gratis internet har dessutom varit en bristvara! I och med detta har jag missat en hel stad att rapportera om. Staden i fraga heter San cristobal de las casas och ligger i Mexicos fattigaste och indiantataste provins Chiapas.
Efter en 11 timmar lang och slingrande svang vilken aldrig tog slut kom vi mer eller mindre illamaende hit, eller dit, vi ar inte kvar langre! I alla fall sa var det i sondags, det vill saga 15:e juni.
Forsta dagen spenderades pa egen hand genom en, som alltid i nya stad(!), med en lang stadsvandring. Nu nar vi har natt ytterligare en bit in och igenom Mexico har jag insett att det nog ar denna stad jag kommer uppskattas mest i Mexico nar jag val ar hemma. Den har mest intressant historia bade pa grund av den stora delen ursprungsbefolkningen men aven dagens politiska lage i och med den socialistiska "gerillarorelsen" forsok till revolution for dryga artiondet sedan. Utover detta ar aven naturen har grym!
Angaende zapatisterna sa bor karnan avv dessa i en egen mindre by utanfor staden, vi traffade en kille under forsta dagen som pa ren chans hade tagit en buss dit och blivit inslappt. Han berattade hur han blev inslappt i utbyte mot sitt pass. Darefter forhordes hann av bevapnade man i barraklava. Dom stallde fragor om han varfor han var dar, vad han ville ha ut av det och vad han visste om zapatistrorelsen. Overlag sa tyckte han att dom var vanliga, det var nog till stortsa delen ett spel, for att visa vilka dom ar och fa folk att "prata". Efter klockan fyra slapps tydligen inga turister in, da togs tydligen aven barraklavorna av! Vi overvagde att aka hit men eftersom "forhoret" var pa spanska och vi bara hade tva dagar i stan stallde vi in besoket.
Istallet for ovan namnda "utflykt" tog vi en buss till en kand kanjon ca 60 kilometer utanfor San Cristobal, i vilken vi akte bat. Detta beskrivs battre i bild an i ord men ballt var det! Pa hogsta stallet var kanjonvaggen 1000 meter.
Da har jag sammanfattat bade naturen och dagens politk! Da har vi ursprungsbefolkningen kvar! Var fjarde manniska i stan ar av indianblod. Detta marktes fort nar vi kom hit. Forst och framst kanske for att folk var korta! Men aven pa grund av kladerna. Sjalva San Cristobal karna ligger som i en bergsgryta, darav mycket avgaser, medan storre delen av mayaindianerna bor i olika byar runt omkring grytan, pa "andra sidan" berget. Vet dock inte hur man raknar pa detta, om byarna hor till stan eller inte, ar val kanske i och for sig orelevant i sammanhanget! En av dessa byarna besokte vi. Internet tiden tar slut nu, fortsatter nagon annan dag.. Hej!
Efter en 11 timmar lang och slingrande svang vilken aldrig tog slut kom vi mer eller mindre illamaende hit, eller dit, vi ar inte kvar langre! I alla fall sa var det i sondags, det vill saga 15:e juni.
Forsta dagen spenderades pa egen hand genom en, som alltid i nya stad(!), med en lang stadsvandring. Nu nar vi har natt ytterligare en bit in och igenom Mexico har jag insett att det nog ar denna stad jag kommer uppskattas mest i Mexico nar jag val ar hemma. Den har mest intressant historia bade pa grund av den stora delen ursprungsbefolkningen men aven dagens politiska lage i och med den socialistiska "gerillarorelsen" forsok till revolution for dryga artiondet sedan. Utover detta ar aven naturen har grym!
Angaende zapatisterna sa bor karnan avv dessa i en egen mindre by utanfor staden, vi traffade en kille under forsta dagen som pa ren chans hade tagit en buss dit och blivit inslappt. Han berattade hur han blev inslappt i utbyte mot sitt pass. Darefter forhordes hann av bevapnade man i barraklava. Dom stallde fragor om han varfor han var dar, vad han ville ha ut av det och vad han visste om zapatistrorelsen. Overlag sa tyckte han att dom var vanliga, det var nog till stortsa delen ett spel, for att visa vilka dom ar och fa folk att "prata". Efter klockan fyra slapps tydligen inga turister in, da togs tydligen aven barraklavorna av! Vi overvagde att aka hit men eftersom "forhoret" var pa spanska och vi bara hade tva dagar i stan stallde vi in besoket.
Istallet for ovan namnda "utflykt" tog vi en buss till en kand kanjon ca 60 kilometer utanfor San Cristobal, i vilken vi akte bat. Detta beskrivs battre i bild an i ord men ballt var det! Pa hogsta stallet var kanjonvaggen 1000 meter.
Da har jag sammanfattat bade naturen och dagens politk! Da har vi ursprungsbefolkningen kvar! Var fjarde manniska i stan ar av indianblod. Detta marktes fort nar vi kom hit. Forst och framst kanske for att folk var korta! Men aven pa grund av kladerna. Sjalva San Cristobal karna ligger som i en bergsgryta, darav mycket avgaser, medan storre delen av mayaindianerna bor i olika byar runt omkring grytan, pa "andra sidan" berget. Vet dock inte hur man raknar pa detta, om byarna hor till stan eller inte, ar val kanske i och for sig orelevant i sammanhanget! En av dessa byarna besokte vi. Internet tiden tar slut nu, fortsatter nagon annan dag.. Hej!
söndag 15 juni 2008
Hierve al agua lo mejor hasta ahora! - Oaxaca, Mexico
Gardagen toppar forsta veckan. Efter en favorit i repris pa klubben Elepanthe packade vi oss aterigen upp efter fyra timmars somn. Tillsammans med brasilianskorna, britterna och den somniga skaningen satte vi oss pa en lokalbuss mot en liten by utanfor Oaxcac. Val dar akte var planen, som tidigare namnt, att ta oss till det frusna vattenfallet och de varma kallorna. Sa fort vi hade klivit av Volvo bussen (javisst, kryllar av dom!) i det enlig skanigen "the most mexican ghetto so far" entrade vi ett oppet pick-up flak, vilket en mexicanska pojke vaglett oss till. Fyrtio hoppiga minuter senare pa snirkliga grusvagar i bergslandskap var vi framme. Ingen av oss hade egentligen inga storre forvantningar pa utflykten, da nagon av oss bara hort om i forbifarten. Men vyerna "tog oss med storm"! Darav toppar utflykten vecka numero uno. Himlen var bla, solen gassande och bergen tackta av kaktusar. Och mitt i denna lag en liten oas med klarblatt vatten. Hade velat lagga upp en bild men tyvarr tillater inte dessa diskettdatorer sadana nymoderniteter! Utflykten avslutades med Quesdillas pa jordstampat golv i en lokal restaurang.
Efter fem snabba hejda satte jag och Petra oss pa en tolvtimmars buss mot nasta stad.
Efter fem snabba hejda satte jag och Petra oss pa en tolvtimmars buss mot nasta stad.
fredag 13 juni 2008
Ciudad Oaxaca, Mexico
Igar runt lunch klevs det ombord pa en buss som tog oss fran Mexico Citys 2000 meter over havet ner till Oaxaca, 1600 meter over havet, sex timmar soder ut. Vagen dit var helt enormt fin, finaste landskapen jag har sett hittills, till och med battre an Nya Zeeland. Alla, bland dessa jag, har val fordomen att det i Mexico kryllar av kaktusar! Detta visade sig aven vara fallet, fast i betydligt storre skala an jag jag tidigare kunnat ana. Det vaxte bokstavligt talat skogar av kaktusar hela vagen ner till Oaxaca. Langa, buskiga och runda!
Val framme i den Mexicanska smastadsidyllen (265 000 invanare) infann sig en bykansla. Gatorna ar smala och manniskorna ar sma. Vi ar inte sakra men vi antar att det ar mycket urinvanar blod i den har stan, det vill saga indianblod, en del gamla damer pa marknaderna gar endast till axeln pa Petra. Och hon ar ju faktiskt inte kand for att vara lang, sa ni kan ju tanka er!
Sen vi kom hit har vi konstant umgatts med tva brasilianskor vilka vi traffade pa bussen hit. Och val pa hostelet stotte vi aven pa en skaning och tva britter fran hostelet i Mexico City. Tillsammans svangde vi vara lurviga pa stans enda nattklubb till klockan fem i morse. Blir nog en favorit i repris ikvall! Det kanns som att man far passa pa att festa i Mexico, da kommande lander kanns en aning mindre lampliga for denna aktivitet, men va vet jag, kan va tvartom!
Trots gardagens sena kvall tog vi oss upp och ut pa en sex timmar lang stadsvandring ihop med brasilianskorna. Starkt jobbat jamfort med britterna och skaningen som sover fortfarande! Och da ar klockan har snart 18. Reprisen borjar ju om nargra timmar.
Vart att namna fran dagens stadsvandring ar maten. Forst blev det tva tortillas med kaktus och notkott vilka foljdes upp av en pase grillade grashoppor med chilismak, ska tydligen vara en av Oaxacas specialiter, smakade chips!
Imorgon ar tanken att vi ska aktivisera oss utanfor staden. Antagligen vid ett vattenfall med tillhorande varma kallor. Darefter tar vi en nattbuss (forsta klass sa den ar saker!) till zapatist rorelsens ursprungsstad, San Cristobal De Las Casas, vilken aterigen kommer ta oss till en altitud likvardig Kebenkaises.
Det var allt for nu!
Val framme i den Mexicanska smastadsidyllen (265 000 invanare) infann sig en bykansla. Gatorna ar smala och manniskorna ar sma. Vi ar inte sakra men vi antar att det ar mycket urinvanar blod i den har stan, det vill saga indianblod, en del gamla damer pa marknaderna gar endast till axeln pa Petra. Och hon ar ju faktiskt inte kand for att vara lang, sa ni kan ju tanka er!
Sen vi kom hit har vi konstant umgatts med tva brasilianskor vilka vi traffade pa bussen hit. Och val pa hostelet stotte vi aven pa en skaning och tva britter fran hostelet i Mexico City. Tillsammans svangde vi vara lurviga pa stans enda nattklubb till klockan fem i morse. Blir nog en favorit i repris ikvall! Det kanns som att man far passa pa att festa i Mexico, da kommande lander kanns en aning mindre lampliga for denna aktivitet, men va vet jag, kan va tvartom!
Trots gardagens sena kvall tog vi oss upp och ut pa en sex timmar lang stadsvandring ihop med brasilianskorna. Starkt jobbat jamfort med britterna och skaningen som sover fortfarande! Och da ar klockan har snart 18. Reprisen borjar ju om nargra timmar.
Vart att namna fran dagens stadsvandring ar maten. Forst blev det tva tortillas med kaktus och notkott vilka foljdes upp av en pase grillade grashoppor med chilismak, ska tydligen vara en av Oaxacas specialiter, smakade chips!
Imorgon ar tanken att vi ska aktivisera oss utanfor staden. Antagligen vid ett vattenfall med tillhorande varma kallor. Darefter tar vi en nattbuss (forsta klass sa den ar saker!) till zapatist rorelsens ursprungsstad, San Cristobal De Las Casas, vilken aterigen kommer ta oss till en altitud likvardig Kebenkaises.
Det var allt for nu!
torsdag 12 juni 2008
Mucho gusto mexicanos! - Mexico City, Mexico
Då har Mexico City natt sin ände for den har gången, imorgon packas det mot sodern. Hittills är vi mycket nojda, resan har med andra ord sparkat igang mycket bra.
Dag nummer tva spenderades till en borjan pa ett bussforetag. Har bokade vi samtliga bussar genom landet for att spara tid da schemat i Mexico kommer vara intensivt for att vi ska hinna med samtliga onskade stopp. Blev en aning dyrare men tid ar ju tydligen pengar!
Efter lunchen entrade vi varldens attonde storsta tunnelbana med en sydlig slutstation som mal. Darifran akte vi aven nagon form av pendeltag ytterligare lika langt soderut, det vill saga stadens ena ande. Vart man an aker, bade med tunnelbana eller pendeln, sa kostar biljetterna 2 pesos vilket motsvarar 1,2 kr. Sa denna resa fran centrala Mexico city till fororternas forort kostade endast 2,4 kr. Och detta tog en och en halvtimme enkel resa, det vill saga Sthlm/Uppsala fram och tillbaka!
Att komma fram till Xochilamana var som dag och natt jamfort med stadskarnan. Rinkeby slang dig i vaggen, har vill man inte vara efter morkrets infall! Vid forsta anblick tror man dock inte att man mitt i denna misar ska hitta en av stans storsta turistattraktioner, ett utbrett kanalsystem. Har kan man hyra sin egen bat och sin egen chauffor, nastan som att aka gondol, men betydligt billigare an i Venedig! Har akte vi runt i tva timmar, mycket intressant, helt klart de fotointensivaste timmarna sas har langt.
Efter detta smarre aventyr var tanken att ta sig till en stadsdel vid namn coyacan vart Frida Kaholos gamla hus ligger. Dessvarre hann vi inte med detta da skymning stundade.
Nar vi motte dagen vid stora torgets tunnelbane station visade det sig vara demonstrationer pa gang. Ett hundratal zapatister iforda nagon form av folkdrakt skrek och tjoade medan kravallmilitar forsokte skipa ordning. Medan vi pa avstand observarade handelseforloppet kom dok en engelsktalande mexican upp fran ingenstans, den forsta av sin sort sa har langt. Han visade sig ha jobbat i New Jersey och ville testa sin engelska pa oss, da den inte hade varit i bruk pa lange. Det artade sig till en mycket intressant konversation dar han bland annat berattade om demonstartionerna vilka vi annars inte hade forstatt ett jota av!
Hejda Mexico City!
Dag nummer tva spenderades till en borjan pa ett bussforetag. Har bokade vi samtliga bussar genom landet for att spara tid da schemat i Mexico kommer vara intensivt for att vi ska hinna med samtliga onskade stopp. Blev en aning dyrare men tid ar ju tydligen pengar!
Efter lunchen entrade vi varldens attonde storsta tunnelbana med en sydlig slutstation som mal. Darifran akte vi aven nagon form av pendeltag ytterligare lika langt soderut, det vill saga stadens ena ande. Vart man an aker, bade med tunnelbana eller pendeln, sa kostar biljetterna 2 pesos vilket motsvarar 1,2 kr. Sa denna resa fran centrala Mexico city till fororternas forort kostade endast 2,4 kr. Och detta tog en och en halvtimme enkel resa, det vill saga Sthlm/Uppsala fram och tillbaka!
Att komma fram till Xochilamana var som dag och natt jamfort med stadskarnan. Rinkeby slang dig i vaggen, har vill man inte vara efter morkrets infall! Vid forsta anblick tror man dock inte att man mitt i denna misar ska hitta en av stans storsta turistattraktioner, ett utbrett kanalsystem. Har kan man hyra sin egen bat och sin egen chauffor, nastan som att aka gondol, men betydligt billigare an i Venedig! Har akte vi runt i tva timmar, mycket intressant, helt klart de fotointensivaste timmarna sas har langt.
Efter detta smarre aventyr var tanken att ta sig till en stadsdel vid namn coyacan vart Frida Kaholos gamla hus ligger. Dessvarre hann vi inte med detta da skymning stundade.
Nar vi motte dagen vid stora torgets tunnelbane station visade det sig vara demonstrationer pa gang. Ett hundratal zapatister iforda nagon form av folkdrakt skrek och tjoade medan kravallmilitar forsokte skipa ordning. Medan vi pa avstand observarade handelseforloppet kom dok en engelsktalande mexican upp fran ingenstans, den forsta av sin sort sa har langt. Han visade sig ha jobbat i New Jersey och ville testa sin engelska pa oss, da den inte hade varit i bruk pa lange. Det artade sig till en mycket intressant konversation dar han bland annat berattade om demonstartionerna vilka vi annars inte hade forstatt ett jota av!
Hejda Mexico City!
tisdag 10 juni 2008
Ciudad De Mexico, ¿la ciudad mas grande del mundo? - Mexico City, Mexico
Da var vi pa plats i Mexico City, varat forsta stopp. Om jag tar det forsta ett och ett halva dygnet fran borjan sa gick det felfritt tom ombordstigningen pa planet till Mexico fran Atlanta. Med andra ord finns det inte sa mycket att beratta sa langt men daremot efterat blev det lite action. Flyget landade i storstan forst fyra timmar efter utsatt tid, dvs kl tre mitt i natten och vi som hade hort pa ryktes vagen att man skulle halla sig inne efter morkrets infall! Vi ringde i alla varat reserverade boende, Hostel Amigo, och bad om pickup, 15 min senare var pickup-killen pa plats. Dessvarre var ochsa ett tiotal poliser pa plats. Efter en dryg halvtimmes spanska hets mellan petra, poliserna och hostelkillen fick vi ta en mer legitim taxibil. Det var har jag insag vikten av att nagon av oss kan spanska. Utan hade det nog blivit betydligt mer trubbel igar. Bilen tog oss efter en 20 minuters lang aktur genom stans, for natten totalt bommade gator, fram till Hostel Amigo. Vilket for ovrigt verkar valdigt bra! Dock kanske en aning mycket scandinavier, 4 svenskar och en hel hog med danskar, det kanske i och for sig bidrar till bra fotbollsstammning da Sverige-Grekland borjar om dryga halvtimmen. Tror i alla fall det var Grekland¿!?
Idag har vi varit trotta pga av forseningen och gardagens resande. Vi har bara varit vakna i dryga fem timmar da klockan endast ar tva pa eftermiddagen. Sa det vi lyckats se hittills av Mexico City ar de centrala delarna, vart aven hostelet ligger. Zonen Centro, vilken ar en av ett stort andel zoner, gick vi runt pa nagra timmar. Det mest utmarkande sa har langt maste vara trafiken. Det ar bilar overallt och ingen ordning ar det heller, varre har jag nog inte stott pa! Imorgon har vi planerat en heldag for att hinna se resten. Resten kanske var att ta i, kan bli svart da stan ar oandlig, men sa mycket som mojligt i alla fall!
Nu ar det fotboll. Med spanska kommentatorer, jag som inte fattar fotboll i vanliga fall hur ska det ga nu!
Internet ar gratis sa i morgon blir det troligtvis en mer detaljerad beskrivning av Ciudad de Mexico.
Idag har vi varit trotta pga av forseningen och gardagens resande. Vi har bara varit vakna i dryga fem timmar da klockan endast ar tva pa eftermiddagen. Sa det vi lyckats se hittills av Mexico City ar de centrala delarna, vart aven hostelet ligger. Zonen Centro, vilken ar en av ett stort andel zoner, gick vi runt pa nagra timmar. Det mest utmarkande sa har langt maste vara trafiken. Det ar bilar overallt och ingen ordning ar det heller, varre har jag nog inte stott pa! Imorgon har vi planerat en heldag for att hinna se resten. Resten kanske var att ta i, kan bli svart da stan ar oandlig, men sa mycket som mojligt i alla fall!
Nu ar det fotboll. Med spanska kommentatorer, jag som inte fattar fotboll i vanliga fall hur ska det ga nu!
Internet ar gratis sa i morgon blir det troligtvis en mer detaljerad beskrivning av Ciudad de Mexico.
torsdag 5 juni 2008
La Ruta America Latina - Gotemburgo, Suecia
Hej sommarlov, hej latinamerika!
På måndag, den 9 juni, backpackas det mot
Mexico-Belize-Guatemala-El Salvador-Honduras-Nicaragua-Costa Rica-Panama-Equador-Peru-Atlanta
för att därefter vara tillbaka i Sverige den 23 Augusti.
Istället för en klassisk resedagbok tänkte jag skriva och ladda upp bilder här för den som är intresserad. Första inlägget, från Mexico City, kommer i mitten av nästa vecka!
På måndag, den 9 juni, backpackas det mot
Mexico-Belize-Guatemala-El Salvador-Honduras-Nicaragua-Costa Rica-Panama-Equador-Peru-Atlanta
för att därefter vara tillbaka i Sverige den 23 Augusti.
Istället för en klassisk resedagbok tänkte jag skriva och ladda upp bilder här för den som är intresserad. Första inlägget, från Mexico City, kommer i mitten av nästa vecka!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
